Hur tänkte ni nu?

Jag cyklar så gott som dagligen längs Lidingövägen in till city och tillbaka. Det är väsentligen ett fint stråk, för varje vinter har skottningen blivit allt bättre och det byggs mycket och spännande saker. Apropå det sistnämnda har jag dock några frågor och funderingar.

Nu har det alltså investerats åtskilliga miljarder i att underlätta framkomsten i trafiken vid denna sträcka. För ett trafikslag – bilarna – är det vad jag förstått en rejäl tidsvinst. Framkomligheten har blivit bekvämare och trafiken flyter, precis som var tanken.

För cyklister måste jag säga att den stora förbättringen hittills uteblivit. På vägen från city till Lidingö kan det förvisso sägas vara ungefär som tidigare, man cyklar genom hamnområdet och korsar vägen i hamnen en gång. På vägen in är det dock en försämring. Där man tidigare kunde cykla in till stan på andra sidan Lidingövägen måste man nu byta sida och korsa vägen via två olika övergångsställen.

Den som vill cykla in till stan måste först över här.

Den som vill cykla in till stan måste först över här.

... och sedan korsa trafiken längs Lidingövägen här.

… och sedan korsa trafiken längs Lidingövägen här.

Här är det inte utan att jag undrar. Kanske blev det omöjligt eller orimligt dyrt att behålla cykelbanorna på båda sidorna om Lidingövägen i och med utbyggnaden av Fortums anläggning. Men kontentan är i alla fall att färden in numera är krångligare och tar längre tid för cyklister, och sannolikt också är mer riskabel än tidigare. (Att det ofta under morgontid står dubbelparkerade lastbilar som blockerar hela eller större delar av cykelbanan i Värtahamnen som förbinder Lidingö och city hoppas jag är ett övergående problem på grund av ombyggnaden.)

Apropå försämringar. En sak som slog mig genom en konversation härom dagen är förändringen för fotgängare från Gärdet som vill ta sig över till tennishallen (inkluderande alla som åkt kollektivt från stan då både buss och tunnelbana stannar på denna sida om Lidingövägen). De kunde tidigare gå över gatan på ett övergångsställe som nu tagits bort. Istället måste de numera ta sig över fyra olika övergångsställen.

Fotgängare från Gärdet till tennishallen måste passera fyra olika övergångsställen, här är de två första.

Fotgängare från Gärdet till tennishallen måste passera fyra olika övergångsställen, här är de två första.

... sedan korsar även fotgängarna trafiken längs Lidingövägen här och på andra sidan väntar ytterligare ett övergångsställe till tennishallen.

… och sedan korsa trafiken längs Lidingövägen här.

På andra sidan Lidingövägen väntar sedan ytterligare ett övergångsställe för att komma till tennishallen. Fyra olika ljusreglerade övergångsställen för alla stadsbor som inte åker egen bil till tennishallen istället för tidigare ett. Summa summarum alltså som det verkar en försämring för både cyklister som pendlar från Lidingö och fotgängare till tennishallen. Ingen bra utväxling av en dyr infrastruktursatsning. Hur tänkte ni egentligen?

P.S. Snöskottningen har blivit bättre, men är fortfarande ett märkligt kapitel så fort man kommer in i stadskärnan. Ofta verkar inte cykelbanor skottas alls och det kanske det finns en tanke med, men ibland undrar jag om det tänks alls. Sturegatan är vinterns favoritexempel. Här har cykelbanan varit exemplariskt skottad hela vägen fram tills man ska köra ut i vägen – då man blockeras av en hög snövall.

Sturegatan. Här är cykelbanan skottad hela vägen fram till snövallen som blockerar utfarten ut mot Valhallavägen/Lidingövägen.

Sturegatan. Här är cykelbanan skottad hela vägen fram till snövallen som blockerar utfarten ut mot Valhallavägen/Lidingövägen.

D.S.