3.33.54

Årets Stockholm marathon avnöjts, jo jag menar det, i ett perfekt väder. Soligt men inte alltför varmt. Även den nya bansträckningen tyckte jag var en klar fördel, loppet blir mer tre distinkta delar än två snarlika varv. (Det har dessutom alltid stört mig att passera Stadion på första varvet och bara nästan vara halvvägs.)

Och framför allt så gick det bra bortom alla förväntningar. 3.33.54 är 22 minuter bättre än ifjol, då jag konstaterade att mitt lopp var tekniskt perfekt. Otäckt jämnt tempo även i år, med kilometertider som från start till mål inte skiljer sig mer än 15 sekunder (!). Knappt någon krampkänning ens en gång och jag är märkligt välbehållen efteråt. Det kan mycket väl ha varit så att jag sprungit mitt livs mest perfekta lopp.