3.55.16

Förrförra året var det värmen, förra året magsjuka, i år fanns det inga ursäkter. Så blev årets Stockholm marathon också ett närmast perfekt lopp tekniskt sett, jämn fart och till och med en spurt sista två kilometrarna där jag bland annat klippte en sillstrypare och en vänsterpartist på upploppet. Att tiden är betydligt sämre än för några år sedan beror helt enkelt på sämre träningsdisciplin, i dagsläget är jag helt enkelt inte bättre än så här. Nåja, there’s always next season.

Intressanta ställen att få kramp på: örat, fingrarna och tårna, fast värst var nog när det högg till i magen när jag satte mig på toa efter loppet.