Äreparasiterna

Moderaternas Lars Lindblad är uppenbarligen i fel bransch, om han nu verkligen känner till den optimala bensinförbrukningen hos bilar tolv år in i framtiden. Fast det gör han ju inte, moderaternas utspel att sätta en ”sträng” begränsning för bilars koldioxidutsläpp på max 95 gram per kilometer 2020 är bara en miljöpopulistisk snoppmätartävling.

I sak är tekniska detaljregleringar för att uppnå breda mål alltid idiotiska. De dikterar fram en, och bara en, lösning på ett problem som kan lösas på flera olika sätt, till lägre kostnader och större bekvämlighet. En ”sträng” standard för utsläpp leder förmodligen till att nyproducerade bilar blir dyrare, då behåller folk sina gamla bilar längre med mer utsläpp som följd. En teknikstandard tar också bort möjligheten att istället minska utsläppen genom att köra mindre med en bil som inte uppfyller standarden, vilket kanske i slutändan är en både billigare och bekvämare lösning. Eller så kan den strängare utsläppsstandarden bara kan ske till priset av kompromisser med säkerhet och stabilitet, en lagfäst standard förbjuder då avvägningen mellan bensinsnålhet och säkerhet (detta är inget teoretiskt problem, regeringens miljöbilspremie gynnar redan bilar med lägre säkerhetskrav.)

Tekniska standarder från politikernas sida är också en sällsynt fräck socialisering av äran för framstegen. Det är ju inte Lars Lindblad och moderaterna som med innovationer och experimenterande kommer att utveckla bränslesnålare bilar, det gör bilbranschen (och gjorde av rent ekonomiska och konkurrensmässiga skäl långt innan miljön blev på modet). Men den dag nästa generation bensinsnåla bilar står i utställningshallarna kommer parasitära politiker att stå där och ta åt sig äran av andras bedrifter på basis av att de formulerade ”kraven”, trots att andra gjorde allt arbete. Så får folk illusionen att staten driver utveckling och framsteg, när allt staten egentligen åstadkom var restriktioner för andra lösningar på problemet med miljöfarliga utsläpp.