Avsnoppande svar på dum fråga
Fråga: Ingen av oss är emot konst eller yttrandefrihet men när blev det kränkning och inte enbart personlig kränkning utan att man kränker en religions värderingar och kultur, när blev det konst?
Svar: Det har varit en levande del av konsten, yttrandefriheten och västerländsk civilisation åtminstone sedan Voltaires dagar på 1700-talet.
bakochfram
augusti 28, 2007 @ 12:50 f m
Jag förstod inte frågan.
Lisa
augusti 29, 2007 @ 3:42 e m
Är det så svårt att förstå att muslimer respekterar sin gud o muhammed mer än du respekterar din egen mamma.
Måste människor som inte förstår kränkningen i att avbilda mohammed som en hund, göra det? Kan han inte avbilda någon annan som en hund istället för just mohammed. Alla VET ju (antagligen även konstären) att det är som att spotta någon som väldigt många hyser oerhörd respekt för, rakt i ansiktet?
Varför avsiktigt skada andra människor o göra dom arga, upprörda o ledsna?
Icke- religiösa förstår inte varför religösa tar så illa vid sig.
Man kan inte förstå allt, men när man vet att människor blir sårade. Varför gör man då en sån sak?
Mattias Svensson
augusti 29, 2007 @ 7:21 e m
Lisa/
Det finns vuxna som har en stört intensiv relation till sin mamma, vilket man ibland måste påpeka även om det inte är så finkänsligt. Det gäller i än högre grad en intensiv relation medfantasifoster som inte finns, t ex Gud eller Mållgan.
Eller låt oss vända på steken. Ponera att muslimer är de som verkligen har snubben som skapade universum på sin sida, borde de då inte hantera en konstnär med uppmärksamhetsbehov med upphöjt lugn, snarare än att börja lipa, skrika och hota?