Bidrag fördummar
”För egen del har jag svårt att kasta mig in med all kraft i Mana-bråket. Det skulle framstå som inte så lite hycklande ifrån en publikation som erhåller 60 miljoner (!) i presstöd.”
Den uppriktiga bekännelsen kom från SvD:s Per Gudmundson. På hans blogg. I tidningen råder självcensur rörande kritik mot andra tidningars bidrag, ja mot hela kultursektorns bidrag eftersom det tydligen är under det paraplyet man vill räkna sig och sina statliga bidragspengar i presstöd.
Självcensuren drabbar i alla fall inte oss tidningsläsare direkt, det gör däremot dumheten. För en illustration se PJ Anders Linders ledare till bidragens försvar idag.
Ska vi börja med inkonsekvensen. Här har PJ varje helg de senaste veckorna (med rätta) utgjutit sig över medelklassens skattebörda. Men vad beror de höga skatterna på? Att svenskarna i enorm omfattning är bidragsförsörjda; det gäller inte minst den svenska medelklassen. En medelklass som befolkar alla dessa onödiga myndigheter, den politiska sektorns växande antal heltidstjänster, som skriver alla dessa överflödiga projektansökningar och utvärderingar, som åtnjuter lejonparten av subventioner till vuxna människors fritid, vet exakt hur man maximerar utfallet i trygghetssystemen och har stenkoll på riktade skatteavdrag – eller arbetar på en bidragsförsörjd tidning.
Till denna bidragssektors försvar, i den del som direkt eller indirekt berör honom själv, drar nu skattekverulant Linder sin lans. I artikeln kallas bidragen en garant för mångfalden och ett stöd till ”kultur”, kapitalismen kallas monopoliserande och staten mästras att ta ”ett större och mer kvalitetsinriktat grepp” om tidningsvärlden och opinionsbildningen. Det är förnedrande inkonsekvent, en argumentation på samma intellektuella nivå som hos ”fria” (dvs bidragsfinansierade) teatergrupper.
Inkonsekvensen är nu inte artikelns största förnedring. Istället för att försöka motivera det rättfärdiga i att staten tvingar av människor pengar för att betala för tidningar de inte köper, så ger sig PJ Anders Linder ut att fäkta mot… en konspirationsteori. Att presstödet inskränks beror enligt Linder inte på EU:s konkurrensregler, än mindre på intellektuella invändningar, nej, det hela beror på en kampanj från Bonniers. Ja, jävlar, PJ. Är du säker på att inte Bilderberggruppen och Trilaterala Kommissionen finns med på ett hörn i kampen för monopolistisk dominans och världsherravälde? Det är klart att DN stör sig på att behöva konkurrera med en gravt bidragsunderstödd tidning, men att göra detta till huvudfrågan, istället för ett intellektuellt rättfärdigande av att SvD fortsättningsvis ska få uttaxera miljoner av allmänna medel, det är för kufigt för att ens kunna kallas sandlådenivå.
Av detta kan vi lära att bidrag fördummar. Presstödet är ett hot mot fria medier och fri opinionsbildning. Framför allt borde artikeln tjäna som argument för att inte låta även TV-kanaler med samhällsgranskande ambitioner bli bidragsberoende, vilket en del borgerliga public service-kramare lobbar för. Då får vi samma dumdryga statssvassande även i dessa medier, och än fler i grunden vettiga opinionsbildare som komprometterar sin trovärdighet i offentligheten.
Per-Olof Samuelsson
april 5, 2008 @ 11:10 f m
Bra rutet!
Mats
april 5, 2008 @ 11:41 f m
Trodde inte att PJ skulle vare en sådan förespråkare av kommunismens (eller är det socialismens) ide om arbeta/skatt/bidra efter förmåga och -betalt/lön/bidrag efter behov.
Men det passar väl sig nu när han själv får ta del av bidragen.
Förstår inte att så många kommer undan som ”objektiva” när de argumenterar för saker som gynnar deras egen sak.
Kommunistiska forskare kritiserar upplysning om kommunismens brott och nu bidragsförsörjda SVD vill argumenterar för att behålla sitt bidrag men sänka alla andras.
hajjen
april 5, 2008 @ 12:50 e m
Den borgerliga medelklassen låter som ett gäng fullblodssocialister så snart deras egna privilegier hotas. Ironiskt. Men så har den ju alltid saknat principer: frihet är bra om det står i deras tjänst, makt och tvång är dåligt om den innehas av vänstern men helt ok om den syftar till att främja deras egna agenda.
Lars
april 5, 2008 @ 1:26 e m
”Bidrag fördummar”
Är du undantaget som bekräftar regeln?
fredrik
april 5, 2008 @ 1:46 e m
Hej,
Riktigt bra artikel, läste någon stans att sverige avkristnades genom att det absurda och motsägelsefulla i den kristna läran påpekades varje gång denna stack fram sitt bleka tryne.
När väldigt få påpekar absurditeten i den förhärskande ekonomisk-politiska ordningen, så står din röst upp för frihet och förnuft.
Har du tipsat ledarskribenten på svenska dagbladet om din artikel?
/Fredrik
Naathalie
april 5, 2008 @ 4:38 e m
Gillar din blogg, fortsätt skriva! 🙂
Hansa
april 5, 2008 @ 6:07 e m
Det må ligga mycket sanning i det du skriver men jag tycker din ton är för hård och att du med den riskerar alienera meningsfränder.
Kommer du att behålla rosa förresten?
Oskar Särnholm
april 6, 2008 @ 6:11 e m
Jag har under lång tid regelbundet tittat in på PJs ledarblogg och hans signerade artiklar. Alltid sakligt, konsekvent, välskrivet och för det mesta i frihetlig riktning. Alltid, fram till bidragsartiklen vill säga. Jag undrar om någon skribent har fallit så mycket som PJ föll i mina ögon efter detta. Man undrar om det är chefen som står och hänger över hans axel och tvingar honom att skriva fåniga försvar för bidrag? Eller är det kanske en tyst protest: ”Jag skriver ett så fånigt och dåligt försvar för bidragen att det blir lätt att sticka hål på. Men jag kan ändå visa lojalitet mot ledningen”
Per Hagwall
april 6, 2008 @ 11:40 e m
Jag måste faktiskt regna på din parad Mattias. Presstödet finansieras inte av ”allmänna medel” från skattebetalarna utan av ”speciella medel” från tidningarna själva. Presstödet finansieras nämligen av reklamskatten som infördes samtidigt med stödet…
Visst kan man ha åsikter om det, men det är mer en intern fråga för media än en fråga för den vanlige skattebetalaren.
Mattias Svensson
april 7, 2008 @ 9:22 f m
Per/
Här kommer paraplyet. Med din logik skulle du kunna säga att företagssubventioner geerellt är en sak för företagen eftersom dessa betalar skatt. (Medierna betalr ju därtill betydligt lägre moms än övrigt affärsliv). Det håller inte.
Tanken att tidningarna via staten skulle ha en stödfond att korporativt besluta om är dessutom en tanke som knappast rimmar väl med liberalism eller tanken på fria, oberoende medier.