Mattias Svensson
Skriver och föreläser, gärna om liberalism, miljö och frihet – mot förmynderi
  • Hem
  • Om mig
  • Böcker och rapporter
  • Debatter
  • Talaruppdrag
  • Evenemang
  • Publicerat
  • Bloggat

I skuggan av hotbilden

Mattias Svensson

augusti 11, 2007

Har ni märkt att människor som vill ha en ursäkt att styra och ställa med andras liv verkligen älskar tillvaron i skuggan av en maffig hotbild?

Till exempel när Nina Björk använder påståendet att ”världen brinner”  för att misstänkliggöra och kritisera alla som bryr sig om något annat, inte minst den egna tillvaron, och för att själv framstå som dygdig i sitt hyllande av passivitet och fulhet i den egna vardagen. Så fungerar domedagsdogmen på ett personligt plan, som ett redskap för den missunnsamma själ som hellre bevakar andra än bejakar sig själv.

Eller när klimatfrågan exploateras för att kräva politisk makt över andra. Göran Greider vill ha planekonomi för att isen smälter och Andreas Malm för att ”klotet [inte] slutgiltigt ska fatta eld” (DN 13/11 2006). Nu senast är det Ann Charlott Ahlstadt på Aftonbladet Kultur som vill att staten ska ”lägga livet tillrätta” för folk (jo, hon skriver så) ”om vi ska ha en chans att överleva som art.”

Så där håller de på. Göran Greider vill planera vår tillvaro för att vissa äter för mycket, och Nina Björk för att andra inte äter och dricker tillräckligt. Huvudsaken de har något att hota med, för varför skulle vi annars lyda?

Kommer ni ihåg vad som diskuterades på 1930- och 1940-talet? Då totade Alva och Gunnar Myrdal ihop att det var ”Kris i befolkningsfrågan” och att frågan gällde ”om vårt folk överhuvudtaget ska leva.” Två decennier av utredande, reformerande, tvångssteriliserande och statsexpanderande skedde under enad politikerkår och enad expertis, alltmedan folkmängden steg för varje år, precis som den gjort sedan dess och gjorde dessförinnan.

På 1960-talet bekymrade sig folk över ”befolkningsexplosionen” och i storsäljande böcker hävdades att ”kampen för att föda världen är förlorad”. Svält förutspåddes inte bara för u-länderna, utan också för den rika världen. Planering och ransonering var enda hoppet. Då dök Norman Borlaug upp, mannen bakom det förbättrade vete som mångdubblat skördarna och vars effekt på världen kallas ’den gröna revolutionen’. Borlaugs gärning har räddat uppskattningsvis över en miljard människors liv – och därtill stora skogs- och naturområden från exploatering. Vad gjorde domedagsvänstern? De motarbetade Borlaug och lyckades sånär strypa hans forskningsfinansiering från Rockefeller Foundation.

De forskare som löser problemen med växthusgasutsläppen lär dessvärre möta samma reaktioner. För visst handlar domedagsneurosen om något annat än omsorg om naturen eller sin nästa.

Lyd och försaka, eller förgås i eviga plågor. Så höll redan svavelosande predikanter och härskare av Guds nåde mänskligheten i schack innan upplysningen, kapitalismen och de mänskliga rättigheterna. De nya mörkermännen där i domedagens skugga är åtminstone öppna med att de har liknande planer.

Barnvisor med känsliga ämnen

Mattias Svensson

augusti 10, 2007

Att öppna gamla sångböcker för barn får en emellanåt att studsa till. Visor om familjen Krokodil i ”niggerland” eller hottentotten Hoahoa känns avlägset. Det brunaste man hittar numera är de tre pepparkaksgubbarna. Talande för vad som händer när allt känsligt och pinsamt plockas bort.

Kommer det att stanna där? Med tanke på statens ambitioner att ”väcka” vårt medvetande om hälsorisker, hållbarhet och jämställdhet, och synen på baarnen som små skyddsobjekt som inte får utsättas för något felaktigt, riskabelt eller skrämmande står det nog inte länge på förrän sångböckerna gallrats enligt den nya tidens smak.

Här är några visor som torde ligga risigt till.

”Det är så härligt att gå i solen”. Barn bör hålla sig borta från solskenet. Gullan Bornemark levde på en tid då man struntade i risken för hudcancer. Inget om skyddskräm och solhattar.

”God dag min fru, jag ser min fru, ni lillan har i famnen.” Jaha, och var är barnets pappa då? Helt frånvarande medan små flickebarn lär sig att trösta, vyssja och smälla (!) lillan sin som ett ”kärt besvär”, utan en rad om moderns ansvar att så snart som möjligt stå till arbetsmarknadens förfogande. Så grundläggs könsmaktsordningen.

”Mormors lilla kråka”. En kråka som slinker hit och dit på vägen och slutar i diket underminerar acceptansen för Vägverkets nollvision om att ingen ska dö eller skadas svårt i trafiken.

Ett annat problem med en sång om att kråkor inte kan köra bil är att den kan uppfattas som speciecistisk, alltså som att människor och andra djur inte är jämlika. Liksom sången om den mört som simmat bört och varken hittar hit eller dit, bör det undvikas att framställa kännande varelser i förklenande dager.

”En sockerbagare” är någon som profiterar på att sälja onyttigheter till barn och hotar Folkhälsoinstitutets plan för sunda matvanor. Enligt en känd läkare tål barn inte mer än max en kanelbulle i veckan, och andra experter har slagit fast att socker är en beroendeframkallande drog.

Mest hädisk är ändå ”Idas sommarvisa”. ”Du ska inte tro det blir sommar ifall inte någon sätter fart” är precis den attityd som ligger bakom den av människan orsakade globala uppvärmningen. Visan står i otvetydig konflikt med målet om en hållbar utveckling.

Passa på att sjunga dessa visor, innan de gallrats bort till förmån för hyllningar till fullkorn, pappaledighet och undvikande av alla slags risker.

Till storms mot tidsandan

Mattias Svensson

augusti 10, 2007

Jag började följa Expedition Robinson först den sjätte och näst sista säsongen och har musik på vinylskivor och kassettband i vardagsrummet. Under min uppväxt var familjen rik under det proggiga 70-talet och fattig under 80-talet. Politiskt var jag konservativ och pragmatisk när jag var ung, sedan blev jag principfast nyliberal.
Vänta dig med andra ord ingen trendkänslig och initierad analys av ”vad som ligger i tiden”. Tvärtom stör jag mig på när folk ägnar sig åt att uttolka vaga storheter som ”tidsandan” eller den senaste favoriten vår svenska ”nationalkaraktär”. Kanske för att den enda känslan jag får inför sådana analyser är den av att inte passa in, men mest för att det är ett billigt sätt att få argumenten att verka tyngre än vad de är i sak genom att kidnappa en hel tid eller ett helt folk som anhängare.
Fast det där med att inte riktigt passa in är å andra sidan inte alltid oangenämt. Det gjorde inte Vilhelm Moberg eller Gunnar Ekelöf heller, inga jämförelser i övrigt. Att omvärlden inte tycker som en själv kan man ta antingen som en anklagelse mot en själv, eller som att omvärlden står inför rätta i dina ögon. Jag är mer för det sistnämnda.
Men nu lagom till att kändisarna lämnat den dödförklarade bloggosfären tänkte jag ta och smyga in. Välkommen.

«< 91 92 93 94 95

Twittrat

  • Under tiden kan man ju roa sig åt andras tristess, och läsa om politiska planer som inte fungerat. bokus.com/bok/9789177032…
    2 timmar ago
  • @josefinelinden Man måste inte om man inte vill. Det är det fina med frihet.
    2 timmar ago
  • – Den här gången, efter corona, kommer det också att bli gyllene tider för allt som har med nattlivet att göra. Fol… twitter.com/i/web/status/1…
    3 timmar ago
  • @MargarethaStaml Depp är helt klart en mer smickrande liknelse än Cruise, eller Schlingmann.
    7 timmar ago
  • @MargarethaStaml En mycket ambitiös sminkös vid Axess-tv plockade för några år sedan mina ögonbryn, med argumentet… twitter.com/i/web/status/1…
    7 timmar ago

Arkiv

  • november 2015
  • oktober 2015
  • augusti 2015
  • juni 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • november 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • september 2013
  • juli 2013
  • maj 2013
  • januari 2013
  • mars 2012
  • juli 2011
  • maj 2011
  • april 2011
  • mars 2011
  • november 2010
  • september 2010
  • juli 2010
  • juni 2010
  • maj 2010
  • april 2010
  • mars 2010
  • januari 2010
  • december 2009
  • november 2009
  • oktober 2009
  • september 2009
  • augusti 2009
  • juli 2009
  • juni 2009
  • maj 2009
  • april 2009
  • mars 2009
  • februari 2009
  • januari 2009
  • december 2008
  • november 2008
  • oktober 2008
  • september 2008
  • augusti 2008
  • juli 2008
  • juni 2008
  • maj 2008
  • april 2008
  • mars 2008
  • februari 2008
  • januari 2008
  • december 2007
  • november 2007
  • oktober 2007
  • september 2007
  • augusti 2007
Back to Top

Senaste inläggen

  • Krönika: Realistens guide till klimatmötet
  • Perspektiv: Naomi Kleins kritik förbättrar den globala marknadsekonomin
  • Debatt: Regeringen har bytt syn på flyktingkrisen
  • Recension: Ekis – nyanserad men oförsonlig
  • Krönika: Vi kämpade för sex, droger och rock’n’roll – dagens ungdomar är för skötsamma
© Mattias Svensson 2021
Powered by WordPress • Themify WordPress Themes