Bo Rothstein med brallorna nere
Pajasprofessorn Bo Rothstein har gjort bort sig igen. Minnesgoda läsare minns kanske hur denne ohederlige figur försökte använda min blogg för att döma ut hela bloggosfären som en kloakbrunn och smutskasta sina meningsmotståndare med lögner. Professorn försökte bland annat göra en raljant plumphet från min sida till ett huvudargument, och fick finna sig i att bli utskrattad av en hel bloggosfär.
(Rothsteins lögner avfärdades väsentligen här, men debatten fortsatte här, i GP, och slutligen här. När en desperat Rothstein började dra paralleller till nazisternas judeutrotning hade jag inte mage att fortsätta längre.)
Nåväl, nu har Bo Rothstein alltså gjort det igen. Bort sig. I en trött artikel i Axess i höstas försökte han åberopa auktoriteter inom nationalekonomin för sin slutsats att statens bostadspolitik och regleringar alls icke hade med finanskrisen att göra, utan det var rena marknadsmisslyckanden. Tre ekonomipristagare lyfts fram, Paul Krugman, Jospeh Stiglitz och Gary Becker.
Som Johan Norberg nu visar i Axess (och på länken) är det faktiskt så genant att Stiglitz har fått betalt av Fannie May och Freddie Mac för att hävda att skattebetalarna inte tog några risker genom dessa bolag, Krugman hävdade in i det sista att de var solida, och Gary Becker, ja han har inte skrivit det Bo Rothstein citerade. Rothstein har citerat Beckers bloggkollega Richard Posner.
Ha, ha, ha! Stackars sosse-Bosse, det här med bloggosfären (eller elementär källkontroll eller seriös vetenskap för den delen) är verkligen inte din grej.
Galna kocken
juni 2, 2009 @ 6:04 e m
Hm, 11 länkar för att förstå vad det hela handlar om.
Varför alltid dessa 48 länkar till annat?
Blir lite jobbigt att ägna två timmar för att läsa ett enda av dina inlägg.. =P
Faktakällor javisst, men det finns gränser. He he..
Styrkan
juni 3, 2009 @ 1:43 f m
Äsch, inte ska du sparka neråt! Alla är duktiga på något, det Bosse behöver är nog snarare lite vänlig uppmuntran…
Anna Lund
juni 3, 2009 @ 10:48 f m
Heder till Rothstein foer att han ihaerdigt ger sig in i debatten till skillnad fraan maanga andra proffsakademiker som tigande fegar ur.
Sen att det inte alltid blir saa bra…hm.
Ingemar S
juni 3, 2009 @ 9:07 e m
Rätt märkligt att karln skaffat sig en egen hemsida också. Kan det måhända bero på att han inte är önskvärd på DN Debatt längre? Är det överhuvudtaget tillåtet enligt bestämmelserna om bisysslor för anställda på högskolorna att ägna sig åt dylikt? Jag dömer ingen men ställer en fråga. Samtidigt Mattias så satte väl på sätt och vis du nivån på ordväxligen genom din uppmaning till fellatio. Så kanske var Rothsteins långsökta paralleller i sammanhanget på sätt och vis i samma division. För övrigt ställer jag inte upp på beteckningen ”sosse-Bosse” då jag tycker han går att placera överallt och ingenstans i ideologiskt hänseende.
Nisse i Hökarängen
juni 4, 2009 @ 10:09 e m
Kanske skulle du stämma ner tonen mot Bo Rothstein något. Han har alldeles nyligen som ende samhällsvetare blivit utsedd till det numera kanske mest prestigetyngda i svensk forskning, nämligen ”Wallenberg Scholar”. Detta är ett helt nytt program som Wallenbergstiftelsen infört och som enligt deras pressrelease avser att stödja och stimulera de mest framgångsrika forskarna vid svenska universitet. Tio forskare totalt har tilldelats
ett femårigt fritt disponerbart stöd på 3 miljoner kronor årligen till sin forskningsverksamhet. Totalt ca femtio forskare nominerades av sina respektive universitet och av dessa erhöll tio detta anslag. Rimligen måste detta innebära att Rothstein är en av landets mest framstående samhällsvetare.
Mattias Svensson
juni 4, 2009 @ 11:54 e m
Det säger i så fall rätt oroväckande saker om statsvetenskapen. Rothstein är ju i debatt efter debatt beslagen med rena lögner och falsarier.
Nisse i Hökarängen
juni 5, 2009 @ 9:53 f m
Matthias, din kommentar visar att du nog inte förstår nog innebörden av Wallenberg Scholar priset. Det är inte så att andra statsvetare har bedömt Rothsteins meriter. Istället är det en panel av internationellt ledande forskare från alla discipliner. Priset innebär att han satts framför samtliga andra samhällsvetare i landet, t ex alla ekonomer, sociologer, psykologer mfl. Han är i dagsläget en av de allra mest internationellt renommerade (och citerade) samhällsvetarna i landet. Detta är ju inte heller första gången hans forskning uppmärksammas. 2003 utsågs han av Vetenskapsrådet till ”ledande forskare” och 2006 var han gästprofessor vid Harvard. Om du har rätt om hans kompetens, är det väldigt många andra ledande samhällsforskare som har väldigt fel. Han kan säkert ha gjort misstag i någon debatt, men din totala sågning av honom som forskare drabbar nog mest dig själv. Har du läst vad han skriver?
Mattias Svensson
juni 5, 2009 @ 2:09 e m
Hej, nej jag ska ärligt erkänna att jag inte följt Bo Rothsteins forskargärning på djupet. I samhällsdebatten är han en effektsökare som gjort sig känd för att ljuga, föra ohederliga och ologiska resonemang och smutskasta meningsmotståndare. Ta bloggosfärdebatten: han använde ohederliga argument, hade inte stöd i forskningen, väldigt vagt underlag och begick enkla metodfel. Varför skulle jag ägna någon som helst tid åt att fördjupa mig i en sådan persons ”forskning”? Nä, han är en pajas.
Adde
juni 5, 2009 @ 3:00 e m
Nisse i Hökarängen, du verkar ha sanslöst dålig koll! Sosse-Bosse Rothstein har aldrig varit talare på Stureakademin och han har aldrig publicerat artiklar i Smedjan, Nyliberalen eller Svensk Linje. Killen skulle väl knappt ha släppts in på ett Timbroseminarium ens som åhörare. Vad hjälper det då om han publicerar sitt sosse-svammel i ”vetenskapliga” tidskrifter? Kort sagt, Rothstein är en charlatan och att han fått Wallenberg-utmärkelsen visar bara hur politiserad ”forskningen” vid universiteten blivit.
Mattias Svensson
juni 5, 2009 @ 3:55 e m
Visst, och det faktum att han hittat på vad Nobelpristagare i ekonomi tycker eller vad som är meningsmotståndares huvudargument gör honom inte till en slarvig forskare, för han har ju fått ett pris, ju.
Ingemar S
juni 6, 2009 @ 12:21 f m
Kvalitén på Bo Rothsteins hela forskningsinsats låter sig möjligen fångas i några bloggkommentarer. Ändå är jag lite förvånad över Nisse i Hökarängens fixering vid priser inom den akademiska världen. Faktum är att artiklar i ansedda vetenskapliga tidskrifter och citeringar av andra forskare är det minst dåliga måttet på hur meriterad eller ”bra” någon är. En genomgång av hur svenska statsvetare lyckas internationellt gav nedslående resultat, och vad värre var, Rothstein var inte bland de främsta i landet enligt dessa kriterier. Sedan det här med att referera till Vetenskapsrådet som någon sorts auktoritet. Faktum är att fördelning av rådsmedel till forskning brukar ställas i motsättning till fördelning av fakultetsmedel som till skillnad från de förstnämnda utgår från inomvetenskaplig bedömning. Av detta följer att forskningsråden i högre grad kan betraktas som, för tala med Leif Lewin, ”visionära företrädare för det vetenskapliga allmänintresset” (DN 28/7-08). Så nästa gång någon läser en artikel i någon av de tidningar som fortfarande tar Rothsteins pseudorebelliska utbrott på allvar, betänk då att samme man som gjort sig ett namn som den främste företrädaren mot forskningens politisering i Sverige också fått en utmärkelse från en institution som med lite hjälp på traven kan kallas politisk.
Nisse i Hökarängen
juni 6, 2009 @ 3:00 e m
Man kan naturligtvis ha olika åsikter om Bo Rothsteins forskning, men om man som Ingemar skriver att citeringar eller publicerade artiklar i ”ansedda vetenskapliga tidksrifter” är det minst dåliga måttet på kvalitet är han idag den klart mest internationellt citerade och publicerade svenske statsvetaren. Det gäller vare sig man använder Thomson ISI eller Harzing’s Google Schoolar (www.harzing.com). Han är vidare den som har mest beviljade forskningsanslag. I en omröstning som gjordes bland svenska statsvetare om vilka tre som borde anses vara de mest betydande kom R tvåa efter Herbert Tingsten (d 1974). Nr tre var Jörgen Westersthål (d 2006). Detta betyder inte att hans forskning skulle stå över kritik, men det går inte att med gängse kriterier säga att han skulle vara något annat än landets främste statsvetare och kanske en av de främsta samhällsvetarna. Det är några få ekonomer som slår honom i citeringar (Lars Calmfors, Torsten Persson och Assar Lindbeck t ex) men de är inte många.
Mattias Svensson
juni 7, 2009 @ 3:13 e m
Nisse, jag hör vad du säger. Men hur förklarar du att Rothstein klantar sig så fort han sticker ut näsan i den offentliga debatten? Hur förklarar du metodbristerna, bristen på faktakoll, de logiska vurporna, de hätska personangreppen och annat som får honom att framstå som en pajas för en vanlig lekman?
Nisse i Hökarängen
juni 7, 2009 @ 4:02 e m
Jag har inte följt just den debatt du refererar till så jag kan inte uttala mig om den. Men han är känd för att både vara (stundtals) brilliant och ha ett hetsigt humör. Kanske hänger det ihop. I mitt tycke har han skrivit några av de mest träffsäkra sakerna när det gäller att kritisera den svenska statsfeminismen – jag tror du skulle gilla dem. Sedan kan alla ha en dålig dag, kanske var det något personligt som gick snett i just debatten med dig. Jag känner honom inte (har bara haft honom som lärare där han var just stundtals brilliant) men jag vet att han är närmast maniskt upptagen av problematiken runt förintelsen (hans farföräldrar gasades i Auschwitz), sådant kan ibland få folk att tappa omdömet.
Mattias Svensson
juni 7, 2009 @ 4:40 e m
Hej, Jo de skriverierna gillar jag, såklart. Men jag tycker alltid han har haft svårt med den intellektuella hederligheten. Minns någon TV-debatt på 90-talet när han menade att man inte kunde vara för frihandel om man inte ville ha en marknad för att sälja barn.
Ingemar S
juni 7, 2009 @ 5:52 e m
Verkar bli en lång debattråd det här. Det går säkert medelst omröstningar eller strängt vetenskapliga kriterier att utse vår mest framstående samhällsvetare. I fallet Rothstein tror jag emellertid att hans påstådda storhet kommer att förblekna allteftersom vi får lite distans till 90-talet då det mer handlade om att vara bäst på att skylla ifrån sig och agera offer istället för att stå för en åsikt. Nisse förklarar Rothsteins temperament med något som hänt hans släktingar i det förgångna. Men Herregud hur skulle det se ut om alla hade det tidsperspektivet? Och för övrigt gasade nazisterna med glädje en ännu mindre samhällsgrupp än judarna nämligen de psykiskt sjuka bara för att nämna en av dessa.
Att resonera utifrån brott i det förgångna har denne Göteborgsprofessor anklagat feminister för dock tydligen utan först gå till sig själv. Det intressanta med svensk statsvetenskap är nu varken vem som är den främste inom facket, utan att den står sig så dåligt internationellt, avslöjad som fenomen av Köpenhamnsprofessorn Karl Gunnar Persson med hänvisning till granskning av Simon Hix på DN Debatt för ett par år sedan. Avslutningsvis ställer jag mig högst tveksam till att jämföra dagens svenska statsvetare med Tingsten. Dessa är snarare dvärgar i sammanhanget och få av dem har såvitt jag vet tjänat många kronor utanför den akademiska världen. Bara en sådan sak som att Tingsten var chefredaktör på DN. Tänk om om Bo Rothstein en dag skulle våga axla ett sådant ansvar.
Nisse i Hökarängen
juni 7, 2009 @ 9:51 e m
Mattias, nu har jag kollat debatten i Axess du refererar till och det är klart att det är pinsamt för Rothstein att han missade att citatet han trodde var från Becker i själva verket var från Posner. Men eftersom de båda herrarna skriver på en gemensam blogg är det nog bara ett misstag. Eftersom det är så lätt att kolla är det inte rimligt att tro att R. skulle försöka bluffa. Vad gäller Krugman och Stiglitz är det förmodligen så att han helt enkelt inte känt till vad Norberg tagit fram (man kan inte veta allt). Inte så bra naturligtvis, men kan knappast läggas under rubriken ohederlighet. Norberg borde dessutom i anständighetens namn lägga ut Rothsteins slutreplik som inte är dålig alls – han erkänner där (rätt storsint) sina faktiska misstag men visar med andra referenser att han inte saknar stöd för sin generella tes.
Till Ingemar: K-G Perssons artikel gällde svensk statsvetenskap i allmänhet vilken inte står sig särskilt stark internationellt. Men just när det gäller Göteborgsinstitutionen är det annorlunda, inte bara Rothstein utan även många andra (Sören Holmberg, Jon Pierre) klarar sig väldigt väl. När det gäller antal citeringar står sig R starkt även om man jämför med statsvetare inom hans område (jämförande politik) och i hans ålder som är verksamma vid elituniversiteten i USA. Han slår de i USA verksamma Sverigespecialisterna Peter Swenson (Yale), Andrew Martin (Harvard) och Jonas Pontusson (Princeton) solklart.
Nu har dessutom ledande ekonomer börjat citera honom, kolla in Dani Rodriks (Harvard) blogg.
Ingemar S
juni 8, 2009 @ 8:59 e m
Nisse, din förmåga och ambition att gräva fram fakta för din sak gör att jag börjar fundera lite över din egentliga position i forskarsamhället. Själv inte mer än fil.mag. men rätt uppdaterad i den svenska debatten på forskningsområdet främst inom statsvetenskap gjorde jag konstaterandet att Göteborg enligt Hix rankning (som KG Persson refererar till) hamnade efter Uppsala men strax före Lund. Desto intressantare blir det då att fästa uppmärksamheten på en av ”stjärnorna” du nämner vid Göteborgsinstitutionen, nämligen Sören Holmberg. Denne medverkade som bekant i TV:s valvaka igår med mindre lyckat resultat. Dessförinnan hade han på ett tidigt stadium av regeringens mandatperiod karaktäriserat Alliansen som ”rökt”. Som om inte detta var skäl nog att låta honom utebli från programmet fick vi lyssna till en trött, smågrinig gubbe som när Claes Elfsberg tog fram valresultaten från småkommuner ute i landet endast ägnade dessa förstrött intresse utan att ens orka komma med några egna spekulationer. Värst var nog ändå att detta valorakel teg in i det längsta angående stapeln för övriga partier när det faktiskt ett tag var så att ytterligare ett nytt parti var på in i parlamentet.
Nisse i Hökarängen
juni 10, 2009 @ 10:56 f m
Ingemar – Problemet med Simon Hix analys är att tre av de fyra som står starkast i Göteborg (Pierre, Rothstein, Lundqvist) inte räknades till Göteborgsinstitutionen eftersom de tidigare arbetat vid andra institutioner. Det innebar att Hix analys slog helt fel, ingen seriös statsvetare tar den på var. Roligaste instrumentet för citeringsanalyser är numera Harzing’s Publish or Perish, ett program som bygger på Google scholar. Det är så enkelt att använda att vem som helst kan se om en svensk forskare som försöker mopsa sig i debatten står sig svagt eller starkt i det internationella forskarsamhälle (programmet kan laddas på http://www.harzings.com). Använder man detta så är de slutsatser jag dragit om Rothstein och Göteborgsinstitution otvetydiga. Stockholms Tommy Möller som ofta syns i debatten har t ex mycket få citeringar (329, Rothstein har tio! gånger så många). Sedan håller jag med, Holmberg hade verkligen ingen bra dag i EU-valvakan, men det är nu en annan sak än om han är en internationellt stark forskare.
Mattias Svensson
juni 10, 2009 @ 3:31 e m
Nisse, Dina poster i denna diskussion har varit riktigt berikande. Ville bara tacka för dem.
Ingemar S
juni 11, 2009 @ 9:03 e m
Det får nog anses som ett omöjligt uppdrag att ta ur Hökarängs-Nisse hans nästan blinda beundran av Göteborgsstatsvetarna i allmänhet och Bo Rothstein i synnerhet. Det är sant att det råder en diskrepans mellan statsvetare som flitigt förekommer i debatten och sådana med många citeringar. Samtidigt är det så att en vanlig karriärväg bland en del akademiker är att börja i medierna för att där vinna ”legitimitet” för sin forskning. Praktexemplet på detta är Christopher Gillberg som skapade de autistiska barnen i det allmänna medvetandet innan han vann respekt som vetenskapsman. När några av hans vedersakare ville granska hans metoder förstördes det aktuella materialet av Gillbergs medarbetare. Senare dömdes Gillberg & Co för tilltaget. Jag menar med detta nu inte i likhet med Mattias att Rothstein kan beskyllas för ohederlighet, men jag finner honom inte särskilt originell som forskare. Hans insatser ligger mera på det folkbildande planet. Som debattör imponerade han kanske tidigare på mig, men numera tar jag honom mera för ett udda inslag i dylika ärenden. Om det går att avrunda den här kommentatorstråden på något sätt utan att väcka förargelse åt något håll skulle jag vilja ställa en fråga att fundera över: finns det ett samband mellan att det med internationella mått mätt sjungs mycket allsång i det här landet och det faktum att Norge lyckats frambringa en statsvetare (Stein Rokkan) som är huvudet högre än alla svenska förmågor före och efter honom?
Nisse i Hökarängen
juni 12, 2009 @ 1:48 e m
Ingemar – det var aldrig min mening att hävda att statsvetarna i Göteborg (och Rothstein)är världsbäst eller ska gå fria från kritik. Jag vände mig mot Mattias karakteristik av R som ”pajasprofessor”. Svårt för mig att säga hur originell han är som forskare, men världens allra mest citerade statsvetare (Elinor Ostrom) har recenserat hans senaste bok med följande ord: ”This book should be required reading for doctoral programs across the full array of the social sciences…. [This] reader has gained immensely from two close readings of the book and intends to assign it to her next graduate seminar. Thus, I can recommend the book broadly to the readers of this journal” (recensionen finns på R:s hemsida).
Mattias Svensson
juni 12, 2009 @ 6:29 e m
Man bör alltså med andra ord ge sig i kast med Rothsteins böcker, och försöka bortse från att han beter sig som ett barn i medierna. Mina nedslag i smått katastrofala Vad bör staten göra? har förvisso inte gett mersmak, men jag håller juryn därute tills jag läst mer.