Därför suger regeringen

”Även de politiska partier som i sina generella program är någorlunda balanserade, tenderar att ha sina starkaste preferenser i de frågor där de vill styra och lägga våra liv till rätta, inte där de vill låta människor och marknader vara i fred. Inte minst i flerpartikoalitioner blir detta obehagligt tydligt. Detta är inte minst ett borgerligt dilemma.

Skulle man skissa på det borgerliga ”helvetet” så vore det en regering med till exempel centerpartistisk jordbrukspolitik, folkpartistisk jämställdhetspolitik, kristdemokratisk alkoholpolitik och moderat arbetsmarknadspolitik – ett regeringsalternativ som skulle maximera regleringsivern, öka statsutgifterna och visa stor motvilja mot liberala reformer.”

Så skrev jag i en Smedjankolumn nästan ett år innan valet. Ändå blev jag smått chockad när detta ”helvetesalternativ” kom att realiseras till punkt och pricka i regeringsbildningen. Ja, det blev värre ändå med två överstatsdyrkande EU-fanatiker på utrikes- och EU-ministerposten, pekpinnepartiet på skolministerposten i full färd med att införa skråväsende för lärare, teknokrater på finansdepartementet, kristdemokraterna på en folkhälsoministerpost och centern på den nya skogs- och jordbrukssubventionsposten som miljöminister.

Alliansen har alltså formerat sig så att alla sitter på de poster där de vill reglera och spendera som mest. Hittills har de värsta fadäserna nödtorftigt kunnat döljas av en stark ekonomisk utveckling och delvis ursäktas av en modest inkomstskattesänkning, men det duger inte nu när de små justeringar Alliansen gick till val på är verkställda. Regeringens vardag har redan i stor utsträckning präglats av nya regleringar, utgifter, skatter, förmynderi och förbud. Det är i den riktningen man kommer att fortsätta med nuvarande regeringsupplägg.

Att ändra inriktning skulle kräva någon form av liberal politisk ambition och ledarskap, snarare än ett viljelöst administrerande av en socialdemokratisk maktapparat. Ett Allianssamarbete präglat av något annat än minsta motståndets lag och en total brist på självinsikt eller ansvar för helheten. Som det nu ser ut driver en socialdemokratisk fyrpartiregering mot ett välförtjänt nederlag i nästa val. Det kanske är lika så bra.