Demografins ideologi, Christopher Hitchens och Andreas Malms lögner

 Om vi ska börja i den seriösa änden så ställer Andreas Malm relevanta frågor i sin uppmärksammade recension av böcker som talar om ”Eurabia” och ser krig och konflikter som oundvikliga resultat av demografiska trender. Den konservative Mark Steyn är den vars citat och resonemang är mest komprometterande. Han citeras av Malm:

”Varför föll Bosnien ned i den värsta slakten i Europa sedan andra världskriget? Under trettio år före sammanbrottet hade serbernas andel av den bosniska befolkningen minskat från 43 till 31 procent, medan muslimerna hade ökat från 26 till 44 procent. I en demokratisk tidsålder kan man inte övervinna demografi – utom genom inbördeskrig. Serberna förstod det, liksom andra européer kommer att förstå det i en nära framtid: om man inte kan föröka sig snabbare än dem återstår att skjuta av dem.”

Utifrån detta citat skulle man kunna tro att avskjutning är vad Steyn förespråkar. Så är inte fallet. Hans agenda handlar om att hindra att slöjor och könsstympning tvingas på folk i islams namn, att stödja ett fritt Kurdistan och ett multikonfessionellt Libanon och en amerikansk beredskap att undsätta iransk civilbefolkning vid jordbävning eller kärnanläggningsolyckor (liksom att köpa upp afghanska bönders opiumodlingar!). En bit därifrån, för att uttrycka sig milt, och tillräckligt belägg för att Steyns fiender är militant islam och diktatoriska regimer, inte civilbefolkning med muslimsk tro.

(Uppdatering: Fel av mig. Detta är Christopher Hitchens förslag efter att ha kritiserats Steyns svepande förslag i en recension, se nedan. Tack Bengt-Erik J för påpekandet.)

Men visst, även om man inte på något sätt själv förespråkar en sådan agenda, är det illa nog att hota med hota med krig och etnisk rensning som en oundviklig konsekvens (och därför bortom att dömas som ont?) om andra inte följer ens egna politiska förslag.

Att låta demografin dirigera politiken har sin ideologiska förlaga. Alva och Gunnar Myrdal hotade i ”Kris i befolkningsfrågan” från 1934 med exakt samma sak. En fallande svensk befolkning skulle leda till ”att befolkningstrycket utifrån kan bli så starkt att det spränger denna fördämning [en hård svensk immigrationspolitik] och att då i vidrigt fall även vår fred kan bringas i fara”. Det Myrdalska program som skulle skydda oss från detta involverade inte bara ”en förnuftig och planmässig samhällelig organisation av produktionen och av produktionens resultat”, utan även långtgående kontroll av familjelivet inklusive statlig bestämmanderätt över aborter och steriliseringar. Att befolkningen aldrig minskade är en intressant iakttagelse i sammanhanget.

Malm är nu inte ute efter att diskutera dramatiskt överdrivna hotbilder och dess effekter på politiken. I så fall hade han varit tvungen att adressera sin egen domedagsalarmism på miljöområdet, den som idag används som ursäkt för att ”lägga livet tillrätta”. Inte heller är Malm ute efter att diskutera ideologin bakom den kollektivistiska slutsatsen om en religionernas eller etniciteternas kamp eller avelskapplöpning. Malm verkar ha som enda intresse att smutskasta liberaler.

Även med detta syfte hade det kunnat bli intressant. Malm hade säkert kunnat hitta auktoritära förlöpningar som slöjförbud och invandringsrestriktioner, eller resonemang av det stolligare slaget. När brittiska Melanie Phillips i Neo 4-2007 skriver om hemliga beslagtagna dokument som avslöjar det muslimska Brödraskapets plan för att ”etablera en muslimsk regering i världen” är det precis den typ av konspiratoriska resonemang som får kufpoängen att rassla in. Jaha, de vill ha en världsregering? Det vill folkpartiet också. Hade Malm velat kasta den stenen hade det nog klirrat i det vänsterkonspiratoriska glashus som byggts av Naomi Klein och andra, men gärna det.

Men icke. Istället väljer Malm att med lögnaktiga förvanskningar försöka smutskasta svenska debattörer han ogillar. Och han gör precis samma sak med Christopher Hitchens. Om Hitchens nämns bara att han ”prisat” Mark Steyns bok, inte att han polemiserar mot dess analys och slutsatser. Malm skriver att Steyns passus om serberna i Bosnien som han själv citerat (ovan) ”väckt visst uppseende efter att Cristopher Hitchens återgav den i sin hyllningsrecension”. Av detta skulle man kunna tro att Hitchens håller med om citatet, eller hur?

Tvärtom. Direkt efter att ha citerat stycket om avskjutningarna i Bosnien skriver Hitchens att det är en ”högst reduktionistisk” syn som inte förklarar konflikterna, och i meningen därpå att det handlar om att Serberna var besatta av en ”befolkningsparanoia som övergick i xenofobi och fascism”. Som falsk ideologisk föreställning hos serberna har den minskade populationen visst förklaringsvärde, menar Hitchens, och säger detsamma om den storvulna föreställningen att ”en miljard muslimer” förolämpas när exempelvis han själv kritiserar några delar av islam. Om denna polemik tiger Malm helt (vilket blir extra tråkigt eftersom han förutom dårförklaringar inte kommer med några bemötanden i sin egen artikel).

Det är uppenbart att Hitchens avfärdar Steyns tes om demografins förklaringsvärde, och han kritiserar dessutom Steyns misstag att se islam som en enhetlig religion med ett flertal exempel. I sin slutkläm återkommer Hitchens till att förklara att han vare sig är ense med de auktoritära ”liberals”, alltså vänsterfolk som Sam Harris, som menar att det är fascister som ligger närmast verklighetsbeskrivningen eller med Steyns tolkning av serbernas etniska rensning.

Hitchens recension rekommenderas till läsning, och den ger än mer fog för frågan: Varför ljuger Andreas Malm? Och hur länge ska en journalist som medvetet ljuger och förvanskar vad som står i de böcker och artiklar han läser för att driva privata ideologiska korståg hållas om ryggen av DN:s redaktörer?