EMU2003: När Hitler kom till Almedalen

 

Rik Mayall som Hitler från den omdiskuterade kampanjfilmen från 2002 som skulle skugga Almedalen 2003.
Rik Mayall som Hitler från den omdiskuterade kampanjfilmen från 2002 som skulle skugga Almedalen 2003.

Janet Bush är (som nämnt i inlägget Så skyddar man utlänningar) en ekonomijournalist som arbetat på Financial Times, BBC och varit chef för ekonomisektionen i The Times. Hon är en varm vän av EU-samarbetet och hennes ställningstagande mot brittiskt euroinförande grundar sig helt och hållet på ekonomiska skäl. Därtill är hon medlem i Labourpartiet och engagerad för skuldavskrivning i tredje världen och för att EU ska reformera sin jordbrukspolitik och riva sina tullmurar mot de fattigaste länderna. 2003 bjöds hon in till Centern som huvudtalare på deras ekonomiska seminarium, flankerad av tidigare riksbankschefen Lars Wohlin och ekonomen Nils Lundgren. Jag var där, och Bush höll en gedigen presentation som hon året därpå publicerade i boken The economic case against the euro (Det var rätt vanligt för tio år sedan att partierna höll rätt tunga övningar om ekonomisk politik i just Almedalen) Så värst många journalister syntes dock inte till, ämnet var väl för torrt och tråkigt, och de hade fått tips från ja-kampanjen om ett annat spår: Hitler.

Det här kan synas lite udda, men ett återkommande spår på ja-sidan var att ”hålla ordning i debatten”. Folkpartisten Jan Björklund var främste ordningsman. Ordningshållandet gick vanligtvis ut på att uppmärksamma om någon liten kommunistisk eller främlingsfientlig rörelse (typ kpml(r) eller Sverigedemokraterna, två rörelser av ungefär samma storlek och betydelse vid denna tid) på något hörn i något lokalt evenemang varit med i en demonstration eller delat ut något flygblad. Då skulle det skrivas debattartiklar i riksmedier som insinuerade hur inflytelserika dessa krafter var i nej-kampanjen ihop med krav på att ”ta avstånd”. En annan spridd föreställning vid den här tiden var också att man för liv och pina inte fick nämna Hitler. Den som gjorde det ägnade sig åt vulgärargumentation och hade förlorat.

Det behöver kanske inte nämnas att Centerns ekonomiska seminarium och Janet Bushs anförande inte hade någonting alls med Hitler att göra. Men året dessförinnan hade komikern Rik Mayall (Parlamentets svarta får, Hemma värst) klätt ut sig till Hitler och sagt ”Ein volk, ein reich, ein euro” i en kampanjfilm från den brittiska nej-kampanjen. Nu var Janet Bush förvisso inte Rik Mayall, men hon var ju också aktiv i den brittiska nej-kampanjen, och hade i ett BBC-inslag 2002 pedagogiskt förklarat att inslaget inte handlade om att likna EU med Nazityskland utan om att i satirens form uttrycka en oro för politisk centralisering. Denna inspelning spreds nu till journalisterna i Almedalen av ja-kampanjen. Följaktligen möter Janet Bush i anslutning till sitt ekonomiska seminarium i Almedalen journalister som inte har några frågor om ekonomi, utan om Hitler. Hon svarar med samma pedagogik denna gång. Men det går förstås inte att svara på frågor om Hitler utan att nämna Hitler. Därmed var skandalen ett faktum.

Ut ryckte en indignerad Jan Björklund och talade om hur ”fullkomligt omdömeslöst” det var av nej-kampanjen och Centerledningen att bjuda in hemska utlänningar som Janet Bush ”som jämför euron som ett slags projekt i Hitlers anda”. Där stod alltså debattens självpåtagne ordningsman och påstod att en person dragit paralleller av ett slag som hon precis förnekat att hon hade gjort. Detta apropå en ett år gammal kampanjfilm som inte hade något att göra med vad hon bjudits till Almedalen för att tala om. Och värre skulle det bli. ”De använder människor på yttersta högerkanten för att driva sina teser”, dundrade moderaternas Gunilla Carlsson i samma tv-inslag (som finns i SVT:s öppet arkiv Almedalen 2003, ca 17 minuter in). Det var förstås rent hittepå. Janet Bush sympatiserar som sagt med brittiska Socialdemokraterna, Labourpartiet, och var i Almedalen för att redogöra för de ekonomiska argumenten mot EMU, och det var vad hon gjorde. Att hon fick svara på frågor om en årsgammal brittisk kampanj var förstås för att ja-sidan grävt fram och spritt den för att skandalisera en kvinnlig ekonom. Och eftersom jag själv bevittnade hur en konsult på ja-sidan försökte slå i Peter Wolodarski skrönan om att Janet Bush skulle tillhöra den yttersta brittiska högerkanten (och blev rasande när jag lade mig i och korrigerade fakta) så vet jag att även den uppgiften spreds från ja-kampanjen. Det lyckades över all förväntan.

För det blev förstås ännu mer citatfest när en oförberedd Maud Olofsson krävdes på ”avståndstaganden” från sin ditbjudna ekonom för påstådda Hitlerjämförelser och då själv kom att tala om ”Hitlers tokigheter”. (Centern hade av någon anledning satt personer ur staben som inte var så bra på engelska på att ta hand om Janet Bush, så de lyckades aldrig bli riktigt kloka på vad hon fått för frågor eller vad hon svarat och sagt i debatterna.) Ekots rubriker Olofsson vill lära av Hitlers ”tokigheter” och Olofsson jämförde EMU med Hitlers rike är talande för den hysteriska moralpanik som svepte över Almedalens groggverandor. Två personer som fick frågor om Hitler och således nämnde Hitler i sina svar.

Som ett post scriptum kan jag nämna att jag ihop med några andra kampanjarbetare från Medborgare mot EMU fick ta hand om en förvirrad Janet Bush framåt kvällen. Hon hade helt enkelt dumpats av Centerfolket på Almedalens gator när de krishanterade framåt kvällen. Vi tog henne till Donners och bjöd på vin (hon drack inte öl, så mycket för brittisk nationalist) och pratade politik. Därav att jag fick kännedom om hennes engagemang i Labour och hjälporganisationen Oxfam. En bit bort ser jag Jan Björklund vid ett bord. Han som skandaliserat denna kvinna på så lösa och osakliga grunder. Jag går förstås bort och föreslår för Jan Björklund att han borde komma och byta ett par ord med Janet Bush och få sina föreställningar ställda mot fakta. Det vägrar dock Björklund, och när jag frågar varför bryter efter ett tag hans samtalspartner in och förklarar grötmyndigt diskussionen avslutad. En blond man med glasögon som ska visa sig vara SVT:s nya nyhetsankare, Mats Knutsson. Samme Knutsson som tidigare på dagen gjort tv-inslagen där han trots att liknelsen förnekats av Bush ställt Maud Olofsson inför påståendet att Bush ”jämför euron med Hitler” men okritiskt låtit Gunilla Carlsson utmåla Bush som tillhörande ”den yttersta högern” och lika okritiskt låtit mannen han nu satt och drack öl med rasa mot Centern för paralleller som kom från Björklunds egen ja-kampanj. Almedalen är litet ibland.

Det finns fö ett mer seriöst SVT-reportage från Almedalen som kort täcker Janet Bushs ekonomiska seminarium (cirka 25 minuter in i SVT:s Almedalen 2003, där jag fö syns i bild med Lars Wohlin och Jens Spendrup efter 24.29) och i viss mån nyanserar de hysteriska Hitler-turerna. Det är inte gjort av Mats Knutsson.

Liknande smutskastning mötte i stort sett alla utländska gäster som deltog i nej-kampanjen. Men vid ett besök av tre britter, som hotade att bli fatalt, förekom vi kritiken. Det beskrivs i inlägget Hur man skyddar utlänningar.