Folkhälsosamma rockstjärnor?

Så var det då vetenskapligt konstaterat att rockstjärnor dör tidigare än andra, med en särskild risk inom fem år efter genombrottet.

Man skulle kunna ta resultatet som en invändning mot livslängdsfanatismen. Trots att vi blivit alltmer varse riskerna med rockstjärnelivet, är det många som drömmer om livet som kändis. Många har gått in lika öppet i trade-offen som Def Leppard som sjöng ”It’s better to burn out, than fade away”. Är det verkligen i alla lägen sämre att leva som rockstjärna och dö tidigt, än att dö gammal som fullkornsätande folkhälsobyråkrat?

Alternativt så kan man inse att rockstjärnornas livsöden i sig är sedelärande historier. Baksidorna med rockstjärnelivet har blivit TV-såpor och storsäljande litteratur. Vi har inte bara följt dramatiska och tragiska dödsfall, utan sett Ozzy Osbourne bli en illustration av vad långvarigt knarkande gör med ens hjärna och läst i Mötley Crües biografi ”The Dirt” hur sunkigt livet med sex, drugs and rock’n’roll kan vara på andra sidan scenen.

Man kan också lugna sig med att saker och ting blir bättre. Den förtida dödligheten bland rockstjärnor har halverats från 1980-talet och framåt.

Men icke då. Mark Bellis, som förestår Centre for Public Health vid John Moores University i Liverpool och lett studien, är ute och vevar om hälsosammare rockstjärnor med hälsosammare image. Allt i folkhälsans tjänst.

”Det behövs ett samarbete mellan hälso- och musikbranschen med fokus på att förbättra både popstjärnornas hälsa och deras image som förebilder. Hänsyn till folkhälsan behövs för att förhindra hälsovådligt beteende hos deras efterföljare och fans.” säger han i bland annat Daily Telegraph.

Ska hälsosamma rockstjärnor bli framtidens melodi? Artister uppfödda på kli och bönor som sjunger om säker sex, hur kul man kan ha utan sprit och hur farligt det är att röka, och firar topplisteplaceringar med light-läsk och fruktsallad. Med en image lika upphetsande som ett pojkband och lika farlig som kristen rock. Eller låter det lika absurt som rökfria krogar och internationella planer för att ransonera tv-tittande lät för bara några år sedan?

Själv försökte jag härom veckan göra mig lustig över opassande barnvisor. Det förslår inte långt mot en professor som förespråkar populärmusik i folkhälsans tjänst.