FRA i ett allt kallare Sverige

Brrrr. Nu har jag en institutionell förklaring till att vänstern dog ut på 1970-talet: om alla ska få säga sitt så är det väldigt få som orkar lyssna. Särskilt inte om det är kallt ute, som det var vid dagens demonstration mot FRA. Jag höll ut ganska länge innan jag blev hungrig och lunchade med Hanna och Adam. Hanna, som är den unga centerns klarast lysande stjärna, har fortfarande inte hämtat sig från att Annie använde ett mail från henne i riksdagens talarstol, och ändå vek ner sig och röstade ja till FRA-lagen.

När vi kom tillbaka hade vi missat HAX. Han var ungefär en timme före i schemat. Det var väl fler än vi som ville hem, eller åtminstone in i värmen.

Nåväl, det var många kända ansikten och familjär stämning, vänner, kufar och kändisar om vartannat. Kul att få ansikten till Mark Klamberg och Per Hagwall, och att få kyssa handen på Camilla Lindberg. Mona Sahlin ska tydligen har smugit omkring i publiken sades det i mikrofonerna (”Sparka Bodström!” skrek jag). Med tanke på att vi bleksiktiga tangentbordstigrar inte är i våra rätta jaktmarker i storstadsdjungelns betong var det inte så pjåkigt, även om arrangören säkert hoppats på större uppslutning.

Det mest uppseendeväckande beskedet kom nog från folkpartiet, där sex kvinnliga ledamöter deltog. Om de nu är beredda att rösta ner FRA-lagen ihop med oppositionen så är ju skadan från i försomras reparerad. Flera med mig undrade förvisso var ledamöterna höll hus då, när det faktiskt gällde, men om syndarna nu tänker vakna och ställa sina misstag tillrätta så är jag inte den som tänker klaga.

Fast det allra viktigaste är förstås beskedet till Fredrik Reinfeldt och regeringen. FRA och det fortsatta byggandet på övervakningsstaten kommer att fortsätta jaga er tills ni gör helt om och river upp lagarna. Frågan kommer inte att lägga sig, debatten kommer inte att tystna, ni kommer inte att kunna Schlingra er. Tvärtom! Nu är vi tillbaka bakom våra tangentbord och redo att ta sikte på en moderat statsminister så länge han stampar på frihetliga ideal och leder oss mot Bodströmsamhället. Ratatatatatatata!

(De hoppfulla demonstranterna på bilden är Isobel Hadley-Kamptz, undertecknad, Johan Norberg, Helena Sandklef, Sanna Rayman och Karin Rebas (väl?).) Bild tagen av Olaf, alias Armchair conductor.)