Fråga folket
Det var ingen slump att Tysklands Angela Merkel, när hon inledde slutförhandlingarna om EU:s till fördrag omdöpta konstitution, valde att ”benchmarka” denna mot två diktaturer:
”Kina skrattar ihjäl sig, Putin gnuggar händerna och världen undrar om EU inte har viktigare saker att förhandla om än nya röstvikter och dussintals ändringsförslag till EU:s nya fördrag. Låt oss alltså få det avklarat en gång för alla.” (SvD 070621)
Stackars EU-ledare som inte har (haft) lika lätt att gå till beslut som Putin och det kinesiska toppgarnityret. Tråkigt bara att EU-konstitutionen, och sättet den drivits igenom på, tar oss så mycket närmre Merkels jämförelseobjekt.
EU-fördraget ökar godtycklig och överstatlig politisk makt och borde av dessa sakskäl stoppas i papperskorgen. Men det riktigt kusliga med EU och konstitutionen är den totala bristen på demokrati. Konstitutionen kom till genom att helt enkelt strunta i all opposition. Först i det konventsförfarande som under sken av öppenhet och bredd lät en liten elit under ledning av Giscard D’Estaing handplocka de (överstatliga och maktexpanderande) förslag de gillade och strunta i resten, inklusive invändningar mot att alls lägga fram ett konstitutionsförslag.
Sedan genom att strunta i att väljarna i två länder röstat nej (liksom att väljarna i flera andra länder, däribland Sverige hade röstat nej om vi bara fått chansen). Det resulterade i en ”tankepaus” och därefter ändrade man lite namn på saker. En förvanskning som tas till intäkt för att inga folkliga mandat bör sökas för ratificering av det nya förslaget, trots att det snarare verkar utöka EU:s befogenheter ytterligare.
Detta tänkande präglar mentaliteten i Bryssel. Så här skrev jag i en tidigare artikel om EU-konstitutionen:
”Det verkar vara en av EU:s grundläggande svagheter att det verkar stört omöjligt att bli av med idiotier som en gång stoppats in i maskineriet. Hur uppenbara de än är. Jordbrukspolitiken är kvar decennium efter decennium. Senast hette det att den skulle minska när östländerna ansluts, men istället kommer den att svälla för varje år som går. Försöken att införa en gemensam valuta ledde till havererade växelkursprojekt på 70-talet och början av 80-talet. Sedan grävdes förslaget upp och havererade återigen under 90-talets början. Då dömdes valutaunionen ut av bedömare som trodde att en närmast enig ekonomkår eller ovilliga befolkningar skulle bli lyssnade på och projektet därmed begravas. Ändå infördes euron av envetna byråkrater och prestigetyngda politiker.
Och nu hemsöks vi alltså genom grundlagsförslaget av tidigare EU-toppmötens förflugna ord om harmoniserad socialpolitik, samordnad ekonomi och en utrikespolitik dikterad av Frankrike och Tyskland.
… EU har hittills inte låtit sig hindras av negativa utslag i folkomröstningar. Det enda som händer är att folket får rösta igen, som i Danmark och Irland.”
Till denna dystra lista kan alltså vi sedan i somras lägga, att numera får folk som röstat nej till att utöka EU:s maktbefogenheter inte ens rösta om igen. Nyheter från Bryssel kommer till oss i form av ”an offer you can’t refuse”. Det må gå långsamt, men riktningen mot att EU ska få mer makt och fler befogenheter är utstakad och alla som ifrågasätter den saknar röst, bildligt och bokstavligt.
Detta gör att vänsterpartiets nystartade kampanj Fråga Folket för en folkomröstning om EU:s nya grundlag till den ur demokratisynpunkt mest angelägna politiska kampanjen sedan avsättandet av Perssonregimen. Som liberal bär det mig naturligtvis emot att erkänna detta, men vad annat finns att göra när mina egna politiska företrädare är på väg att köra över de väljare som gav dem mandatet att regera landet? I EU-frågor har det länge funnits en tydlig diskrepans mellan den politiska eliten och det folk som väljer dem, och man ska minnas att regeringen i valrörelsen 2006 inte sökte något mandat för att driva igenom konstitutionen.
Som maktlös är det lätt att resignera, det är därför EU-frågor känns så trista. Åtminstone för alla som inte jublar över att EU finns i våra kylskåp och butikshyllor. Men lösningen ligger inte i resignation, utan i att kräva makten åter från Bryssel. En folkomröstning som fäller en i grunden feltänkt konstitution vore en bra början. Och vill man inte stödja vänsterpartiets kampanj, finns Moderata Ungdomsförbundet och Medborgare för folkomröstning på den borgerliga kanten. Liksom junilistan. Även folkpartisten Olle Schmidt har insett att demokratin inte kan negligeras och vill ha folkomröstning, fast han är för överstatsfördraget.
Kampen är inte förlorad.
Jonas V
januari 19, 2008 @ 1:39 e m
Det riktigt trista är de moderater jag känner som kallar sig nyliberaler och alltid varit kriitska till den svenska staten fullständigt ger upp allt motstånd till politisk makt när det handlar om EU. Då finns i praktiken ingenting som är för dumt för att försvara.
De felaktigheter som finns beror på att det inte är de som styr. Det verkar som om teorier för public choice inte längre gäller när det kommer till EU.
Jag brukar tänka på din krönika i Metro som handlade om Jesus och filosofi på sandlådenivå när jag tänker på hur dessa personer försvarar EU. Eftersom moderaterna varit så dåliga på att övertyga väljarna och inte kunnat vinna val har man hoppats på att EU skall komma och ställa saker till rätta i Sverige genom att kunna övertrumfa den svenska riksdagen. Det de har glömt är att man då ger EU legitimitet att bestämma även andra saker som inte skall bestämmas på EU-nivå.
Vad gäller ett fördrag eller en konstitutuion för EU är jag motståndare till en sådan även om det skulle vara ett liberalt fördrag. Förr eller senare komemr klåfingriga europeiska politiker att hitta kryphål för att utöka sin egen makt och bestämma över saker de inte har att göra med. Det är bara att se hur den federala makten i USA lyckats lägga sig i saker man inte har att göra med, t ex skolprogrammet No Child Left Behind. Finns det någon som tror att regleringsvilliga europeiska politiker skulle vara mindre villiga att driva igenom tvingande beslut för hela EU?
Butcher Bird
januari 19, 2008 @ 4:01 e m
Men ärligt talat… vad kan man göra åt det där? Maila sin EU-ledamot eller? Jag röstade för EU, för EMU… men har nu vänt och är emot EMU för sveriges del och vill begränsa EU:s makt och förvandla det till en renodlad frihandelsorganisation som även har någon form av samarbete mellan polis och militär. Men gemensam grundlag och annat trams kan gått grävas ner.
Havsglimten
januari 21, 2008 @ 12:26 f m
Klart vi ska få rösta.
http://www.nejtilleu.se/index.htm
Magnus
januari 23, 2008 @ 10:00 e m
De länder där det finns ett starkt töd ute bland vanliga väljare för ett ”Europas förenta stater” och ett muskulöst Bryssel, det är länder där statsmakten traditionellt har varit korrumperad, ogenomskinlig, velig och lätt att manipulera för den som har makt och stålar, t ex Grekland, Italien och Portugal. Från deras synvinkel är EU en ”doer” som får saker att hända där den egna staten ger upp.
I Sverige har vi varit relativt fria från ingrodd korruption och myglande, vi har dessutom en ovanlig grad av insyn i det offentliga. När entusiastiska randianer och Nozickfrälsta ”liberaler” kräver en stat som strippar bort allting utom polis, försvar och rättsväsende, raljerar om att försvaret lika gärna kunde läggas ner bara vi går med i Nato och vill riva ner utbildningsväsendet så krattar man vägen för en svag och kraftlös stat av just den typ som de haft i Grekland. Dom som ändå har makt och feta kreditkort har ingen speciell anledning att vara mot det EU-federala nytänket – figurer som Björn Rosengren, Marcus Wallenberg, Gunnar Hökmark eller Lars Ramqvist klarar sig oberoende av demokratin. För dem är det enklare att ha att göra med en Brysselkamarilla där det finns kompisar att bli överens med, feta arvoden och freebies men inte någon insyn eller debatt som når in från vanligt folk ute i Europa. Och det är naivt att tro att det inte funnits ett samförstånd mellan ledande kretsar i (s) och (m) om att diskret avstå mera makt till Bryssel.
Sen är det ju litet märkligt att knappt någon i svensk media berättade om att just Belgien – EU:s värdland – i ett halvår stod utan en fungerande regering efter valet på försommaren. Eller märkligt – snarare är det ett kvitto på hur selektiv nyhetsförmedlingen är; korrar och besökande politiker i Bryssel visste ju men brydde sig uppenbart inte om att få upp det på agendan.
witch
mars 19, 2008 @ 4:46 f m
Jättebra skrivet! EU är en förskräcklig diktaturmodell och jag hoppas innerligt inte denna konstitution går igenom. Och jag hoppas verkligen Sverige går ur EU.
Ikväll lyssnade jag på ett föredrag av Gösta Torstensson som berättade så gott som exakt samma som det stod om i din blogg. Han ska visst vara en av dem mest kunniga i Sverige när det gäller EU-frågor.