Frihet, helt enkelt
”Det jag har utmanat är tesen att friheten är enkel. Alltså frihet definierad som det en del moderater ägnade sig åt för tjugo år sedan. Friheten för dem var bara frånvaron av politik. Friheten var också mycket makro: västvärlden mot östvärlden. Men när friheten går ner på individnivå, när det handlar om transfereringssystem och människors olika beroendeförhållanden, då är friheten mer komplicerad. Då handlar det om att frigöra människor i deras vardagssituation. Och då kallar samma personer mig för samhällsingenjör, därför att jag tar mig an denna komplicerade verklighet. Men det är ett samhällsproblem att människor har brist på frihet i denna praktiska bemärkelse, och det ska alliansen fortsätta fördjupas för att lösa!”
Så säger Fredrik Reinfeldt i en intervju i Smålandsposten. Det kan ju låta djupsinnigt för dem som inbillar sig att det sanna och riktiga aldrig kan vara enkelt. Problemet är bara att frihet på ett sätt är en enkel och okomplicerad tanke, om sådana inte fanns och var önskvärda hade vi aldrig haft behov av farbror Occham och hans rakkniv. Om friheten inte är enkel och gäller alla, hur ska människor då kunna hävda den gentemot staten?
I mångt och mycket är frihetstanken ett lika enkelt erkännande av att lösningen på de flesta av människors problem inte heter Fredrik Reinfeldt, att politikens lagar och tvång är ett rätt fyrkantigt instrument för att hantera ett myllrande samhälle. Upptäcktsprocessen på fria marknader och i civilsamhällets alla gemenskaper är så mycket bättre. Där borde diskussionen börja, snarare än sluta.
Även Fredrik Reinfeldts komplicerade frihetsbegrepp låter sig dock förenklas, vilket jag gjorde i Captus Tidning för några år sedan:
”Fredrik Reinfeldts frihetsbegrepp är genom sin diffusa och vida karaktär förvisso inte alldeles enkelt, men liksom det relativt tydliga liberala frihetsbegreppet låter det sig förenklas. När Fredrik Reinfeldt talar om frihet menar han inte friheten för dig och mig att göra vad vi vill (utan att hindras av stat och politiker), det är snarare politikern Fredrik Reinfeldt som tar sig friheten att kalla reformförslag han tycker om för frihetsreformer. Politiken och framför allt politikern Fredrik Reinfeldt är aktören som ger människor ”frihet” i egenhändigt skräddade paket, något som svårligen skiljs från att ge livschanser, trygghet eller utjämning och som lika gärna kan betyda mer politiska ingrepp och mer spenderade skattepengar som motsatsen.
Det negativa liberala frihetsbegreppet är enkelt och handfast för att kunna fungera som kompass, ett värde som vägleder praktiska politiska beslut. Så fungerar inte den Reinfeldtska friheten. Fredrik Reinfeldt använder sitt frihetsbegrepp ungefär som tuggummi – något som kan hålla igång ett malande käkparti, men vars enda kvalitet, när all smak tuggats bort, är att det kan kletas fast på precis vad som helst.”
Mac
mars 27, 2008 @ 6:10 e m
Fan. Ibland gör din blogg mig deppig.
Hur svårt ska det vara att vara iaf hjälpligt ideologiskt konsekvent?
Är vi riktiga liberaler dumma i huvudet – eller varför finns det inga vettiga alternativ för oss i svensk (världens) politik?
Bosse J
mars 27, 2008 @ 7:38 e m
Kanske för att tvättäkta liberaler vill begränsa politikens makt över väljarna och det lockar inga ambitiösa politiker att predika sådant?
Makt kan vara självförstärkande över en viss styrka misstänker jag. Den politiska processen spårar ur och den enda möjliga vägen framåt är mera makt, mera reglering … och när det inte leder till det önskade resultatet tar man till den klassiska centralbyråkratlösningen: mer av samma medicin.
Tänk – hemska tanke – om Hayeks beskrivning av vägen till träldom också gäller för borgerliga politiker (när politiken blivit ”för stor”)?
Men i ärlighetens namn så finns det en del frihet i gamla svedala än, åtminstone utanför det genom- och sönderreglerade arbets- och hyreslägenhetsmarknaden 🙂
Per-Olof Samuelsson
mars 27, 2008 @ 11:04 e m
”Men när friheten går ner på individnivå, när det handlar om transfereringssystem och människors olika beroendeförhållanden, då är friheten mer komplicerad.”
Av någon anledning känner jag mig väldigt frigjord på individnivå efter att ha inmundigat två stora starka på det lokala ölhaket.
Men betänk då att en stor del av de 90 kr jag betalade för dessa stora starka via transfereringssystemen går till att säkra Fredrik Reinfeldts framtida pension!
Detta alltså på tal om ”människors olika beroendeförhållanden”.
Rekommenderar till läsning en gammal text från slutet av 1400-talet benämnd ”Här säges om abbotar mycken skämtan”. Ersätt ”abbotar” med ”statsministrar”.
Jonathan
mars 27, 2008 @ 11:45 e m
Jag tror att det var i en intervju med Dick Erixon som jag hörde dig dra fram Occham tidigare, och då liksom nu slås jag av vilket dåligt argument det är. Det finns ju, a priori, inget som säger att det finns ett behov av hans rakkniv. Därför går det ju heller inte att anföra som argument.
Med tanke på dina (rak)knivskarpa analyser i övrigt blir jag upriktigt sagt förvånad av att läsa sådana resonemang. Men det är väl undantaget som bekräftar regeln att du, jämte Ingerö, är den absolut bästa svenska politiska bloggaren.
Mattias Svensson
mars 28, 2008 @ 8:20 f m
Jonathan/
Det är inte ett argument i egentlig mening, mer en kvalifikation. Den finns en typ av människor som anser att allt svårbegripligt är djup och allt enkelt är ytligt. Reinfeldt är ett typexempel. Han har ju egentligen inget argument mot liberalism, men hävdar att ett sådant frihetsbegrepp är för ”enkelt”. Då är det releant att påpeka att en tankes enkelhet inte falsifierar den. Tvärtom är det allt annat lika sådana lösningar som är att föredra.
JohanH
mars 28, 2008 @ 9:32 f m
Fast även dagens (ny)liberaler har ju stora problem med sitt frihetsbegrepp. I de mer ideoligiska diskussionerna påpekar man gärna att det är ett negativt frihetsbregepp – men i praktiskt tyckande och retorik så hemfaller man väldigt ofta åt friheten som positiv idé, och ger den någonslags egenvärde.
Inte minst är det tydligt i fildelningsdebatten.
Kanske är det inte så konstigt eftersom folk i gemen helt naturligt ser friheten på samma praktiska sätt, och man hänger gärna på det tåget.
Här har liberaler en stor uppgift i att vara försvarare för ”friheten” som just rättighetsrespekterande handlingar – inte ”jag kan göra vad jag vill”.
… eller…. personligen tycker jag man helt kan skippa friheten som negativt begrepp och en gång för alla sära på de två frihetsbregreppen. Även ett positivt frihetsbegrepp har ett värde som begrepp i debatten. Och vad skall det heta om inte ”frihet”?
CalleC
mars 28, 2008 @ 11:10 f m
Det som imponerar allra mest på många är det som de inte begriper alls – därav alla getfluktare på Moderna.