Fyllepladder från ETC

Susanna Alakoski heter en nybörjarkrönikör hos vänsternätskriften ETC. Första texten vacklar mellan finanskris och fyllesvammel, där jag dragits in i det senare. Alakoski bjuder på lite sedvanlig lidandeporr om att hon känner folk som dött av spriten. Välkommen till verkligheten. Ja, en kände hon visst särskilt väl för honom slog hon och mobbade när han var liten. Då är det extra bekvämt att skylla på ”spriten”.

Än mer bekvämt är förstås att skylla spritmissbruk och elände på någon som har en annan politisk uppfattning än en själv. Således får jag föreställa ”halmdocka” i Alakoskis polemik. ”Alkoholforskaren sa detta: Alkohol triggar våldsbeteende, en restriktiv alkoholpolitik är kanske att föredra. Timbrokillen sa detta: Var och en får skylla sig själv, släpp spriten (och drogerna) helt fria!”

Jag sade i Halal TV-programmet som refereras att alla har ansvaret för vad de själva gör. Det är inte samma sak. Det finns tragedier, omständigheter, gener och otur som påverkar vår väg genom livet och kan förklara att någon hamnar i missbruk. Det behöver inte vara någons ”fel”, men det fråntar ingen ansvaret att göra det bästa av sin situation, och det gör det inte mer medmänskligt att lasta sina egna olyckor på andra. En restriktiv alkoholpolitik jäklas med den majoritet för vilka alkoholen främst är ett glädjeämne. Det är i stort sett allt den åstadkommer. Inte har den hjälpt Alakoskis döda grannar.

Dessutom: att vilja ha en sådan restriktiv alkoholpolitik är bara en politisk åsikt, den gör en inte till en bättre människa. Ändå finns det så många människor som i budskapet att något ska vara fritt från statliga restriktioner och ske på eget ansvar läser in att man därmed menar att det är problemfritt. Det misstaget får faktiskt stå för dem. Förbud och restriktioner för det verkligt farliga – som droger och alkohol kan vara för en hel del människor – har värre konsekvenser än fjantförbud mot det genuint ofarliga; det leder till kriminalitet, tyngre droger, större risker, samt naturligtvis till ett välfärdsbortfall för majoriteten av brukare.

Missuppfattningen att bara det ofarliga och oviktiga kan släppas fritt (som även obetänksamma på den borgerliga kanten emellanåt gör sig till talesmän för) gör att restriktionsvännerna inbillar sig att deras politiska uppfattning är mer verklighetsnära och medmänsklig (som om man visade omtanke genom att förespråka statligt våld och tvång). Så kan Alakoski och andra på vänsterkanten bli saliga på tron att alla problem kan förklaras med att vi inte haft tillräckligt många restriktioner, blunda för problematiserande som att tvärs över sundet från Alakoskis Ystad, i Danmark, finns inte det samband mellan våldsamhet och alkoholkonsumtion som hon och Halal-absolutisterna försöker göra till en naturlag, bortse från att förbud och restriktioner har sin egen historia av social misär, utslagning och klassdiskriminering. Et voila! En världsbild lika bekväm som antiintellektuell.