Gröna liberaler i oljebolagets ledband?

I dag skriver CUF-ordföranden Magnus Andersson en svavelosande debattartikel om att regeringens trovärdighet som engagerade i en bättre miljö står på spel och därtill den liberala principen om ekonomiska styrmedel för att förbättra miljön. Det är stora ord, mycket stora ord för att gälla justeringar i olika skatteklasser för diesel. Och vad värre är: de stora orden om miljöhänsyn och rättvisa döljer en kampanj för ett statligt privilegierat oljebolags snäva särintresse.

Här är nämligen vad det hela handlar om (Anders Isaksson i DN 070601):

”Preems raffinaderier i Lysekil och Göteborg har en helt dominerande ställning på den svenska dieselmarknaden och driver i realiteten en skyddad verkstad; skatten på Preems miljöklassade diesel är 3:72 kronor per liter, exklusive moms 58 öre lägre än på Europadieseln. Att Q8 framåt hösten börjar importera en finsktillverkad miljödiesel lär inte mer än marginellt rubba Preems särställning så länge skattefavörerna består.”

Privilegierna, både generösa subventioner och en skattemässig särställning härrör från den förra borgerliga regeringsperioden då samma oljebolag hette OK Petroleum och ägdes av den svenska och finska staten tillsammans med Kooperativa förbundet. Sedan 1994 hamnar överskotten från dessa privilegier i fickorna på den saudiske affärsmannen Mohammed al-Amoudi som tagit över bolaget som numera heter Preem, samt till viss del till de lobbyister som nu med viss framgång fört upp frågan på dagordningen.

Miljön då? Ja, till och med Magnus Andersson tillstår att eventuellt ökade utsläpp stoppas av moderna partikelfilter och att eventuella problem därför är av övergående karaktär. Andersson vill skrämma upp oss med att de flesta maskiner i Sverige idag saknar sådan rening, men som Anders Isaksson så klokt konstaterar är denna Sveriges efterblivenhet jämfört med andra länder ett direkt resultat av Preems privilegierade ställning, och försvinner med den.

Andra skillnader har redan försvunnit:

“Den svenska miljöklassningen syftade ursprungligen till att minska utsläppen av diverse partiklar och svavel, men i och med att Europadieseln kommit ner på nästan samma nivåer, partikelfiltren blivit standard och klimateffekten hamnat överst på den politiska dagordningen är inte längre svensk diesel självklart bättre. Den drar 5, 6 procents högre bränsleförbrukning än Europadieseln, så de totala koldioxidutsläppen ligger på ungefär samma nivåer. Harvningen, plöjningen, sådden, besprutningen, skörden, transporterna och den kemiska bearbetningen av den tillsatta rapsoljan (REM) kräver ju också sin tribut av koldioxidutsläpp.”

En försumbar och övergående skillnad i miljökonsekvenser har alltså mobiliserat stora delar av den liberala bloggosfären till ett försvar för att skattemässigt gynna ett enskilt företag på bekostnad av fri konkurrens, alltså motsatsen till en liberal ordning och lösning. För en gångs skull har politikerna inte trampat i fällan att i skydd av allmänna värden och symbolpolitik gynna närstående företag och tekniker på bekostnad av effektivitet och dynamisk konkurrens. Då är det ett allvarligt misstag att liberala bloggare äventyrar sin trovärdighet med att kräva det.

Att Preem har intresse av den rådande ordningen vet vi, att andra lånat sitt namn och sin miljömässiga trovärdighet till deras sak vet vi också. Den obehagliga frågan är om även det raskt uppblossade intresset bland liberala  bloggare för denna perifera fråga har pekuniära orsaker, utöver en missriktad poseringsvilja. Magnus Andersson har i vilket fall som helst goda skäl att rannsaka sig själv och de dåliga rådgivare han lyssnat till. Miljöhänsyn får aldrig bli en ursäkt för skyddade verkstäder, företagssubventioner och skattefrälsen.