Gunnar Ågren och folkhälsoideologin, del III: Världsherravälde

Folkhälsoinstitutets Gunnar Ågren avslutar sitt avskedsanförande med ett närmast kosmiskt krav på världsherravälde(som jag passade på att ironisera lite över på Neobloggen):

”Det finns fortfarande mycket att göra. Vår tids stora hälsorisk är den ojämna fördelningen av makt, naturresurser, tillgång till hälsovård och utbildning, pengar och inflytande som vi ser både globalt och i vårt eget land och som berövar många människor många hälsosamma levnadsår som skulle kunnat användas till att klappa katter, träffa barnbarn, läsa bra böcker, odla rosor eller varför inte kämpa för social rättvisa.”

Ågren kräver alltså kontroll över tillvarons alla parametrar. Från vad vi gör i sängkammaren och hur vi motionerar till hur vi arbetar och över våra inkomster. Allt i den heliga hälsans namn, amen. Det borde inte bara vara liberaler som har invändningar mot denna folkhälsoideologi.

När Gunnar Ågren nu avgår får jag väl avsluta med ett vänligt ord och erkänna mig besegrad. Ågren är en värdig meningsmotståndare i det att han är öppen och tydlig med folkhälsoföreträdarnas politiska agenda och ideologiserade världsbild. Där är hans efterträdare Sarah Wamala något mer försåtlig. Och när Ågren nu avgår som generaldirektör får jag väl erkänna det som ett misslyckande. Jag har som bekant verkat för att han skulle sparkas och Folkhälsoinstitutet läggas ner. Det får nu ske under hans efterträdare.