Jag beklagar verkligen de 5000 hönorna. Men vari ligger nyhetsvärdet? Fem miljoner tuppkycklingar mals ner levande varje år i Sverige. När fick de en rubrik senast?
Mm, jag är ingen vegetarian men jag såg en dokumentär om hur det går till på sådana här ställen. Det sitter verkligen gubbar och kollar om kycklingarna har pillesnopp eller inte. Sen placeras värphönorna-to-be på ett rullband och tuppkycklingarna på ett annat. Som leder direkt till en köttkvarn…
@Gustav: tja, ingen tycker nog att det är ”mysigt” på ett slakteri. Men – hur anser du att det borde gå till istället? Ska man läsa en dikt för den innan man nackar den? Behovet av en viss mängd kyckling för mänsklig föda finns. Man måste till syvende och sist döda kycklingen…
Givet hur många djurrättsaktivister, veganer och vegetarianer det finns i vårt land måste jag säga att mediabilden är fruktansvärt missvisande. Om min omvärldsförståelse baserades på aftonbladet skulle jag tro att de alla var tokstollar som vägrade sina barn mat och mest ägnade sig åt galna ”aktioner”.
Nu är det som tur är så att jag känner rätt många, förstår att de är individer och ser att deras största gemensamma skärningspunkt är att de respekterar djur och vill att djur ska få leva bra liv på sina egna villkor. De tossiga djurrättsaktivisterna i aftonbladet har jag än så länge inte stött på i verkligheten…
Usch! Hoppas djurrättstöntarna straffas. Man ska alltid bestraffa civil olydnad tycker jag. Annars skulle vi inte få ha vare sig kött på bordet eller få gå hem redan klockan tre från krogen!
jag undrar vad de menar skulle hänt med hönsen när de var fria. Kanske var det bäst att de dog direkt.
Vid vårt landställe finns en rävfarm varifrån rävarna ibland rymmer. Rävarna vet dock inte hur man lever fritt och svälter antingen ihjäl eller kommer tillbaka. Höns kanske är bättre än rävar på att överleva i det fria utan ha lärt sig ta ansvar för sig själva men jag tror inte de direkt får ett bättre liv. Att arbeta för att djuren får det bättre med mindre stress etc. borde vara mer rationellt.
Ingår det inte i civil olydnad att ta sitt straff, annars är det väl vanlig brottslighet. Om man dessutom har ett politiskt uttalat mål med brottet i fråga så är det väl terrorism även om det inte är den värsta sortens.
Läsa en dikt? Jag vet inte jag. Men vi kanske kan vara överens om att det finns mer eller mindre bra sätt att avliva djur? Sedan är väl döden i en köttkvarn rätt mysig i jämförelse med vad deras systrar råkar ut för..
Jag tror inte att vi kommer att behandla djur på samma sätt om tvåhundra år. Vad vi gör idag är omoraliskt och jag tror de allra flesta känner det på sig, även köttätare.
Det är ändå märkligt hur ”djurrättsaktivister” använder sina argumenterande ord. De talar om att djur har rättigheter på samma sätt som att människor har rättigheter. Tycker de verkligen att det är lika hemskt att döda ett djur som att döda en människa? I så fall borde de förbjuda rovdjur från att döda andra djur. Annars är ju hela djurättsrörelsen en enda stor självmotsägelse. Jag har visserligen hört djurättsaktivister hävda att rovdjur inte kan vara ansvariga för sina handlingar eftersom de saknar förmåga att göra ett moraliskt ställningstagande. Men då måste det alltså ändå vara skillnad på djur och människor. Följaktligen så kan dödande av djur då inte jämföras med dödande av människor. Rimligen kan man säga att man skall inte döda och plåga djur i onödan. Frågan är emellertid hur vi skall kunna avgöra när dödande eller plågande av djur sker i onödan och när det inte sker i onödan. Skall staten avgöra det? Det förutsätter i så fall att staten verkligen har kunskap att i varje enskilt fall kunna avgöra när det är rätt och när det är fel. Sådan kunskap har emellertid inte staten. Därför anser jag att varje enskild individ själv måste ta ansvar för hur han skall behandla de djur han äger. Det kommer förstås leda till att djur ibland får lida i onödan. Men man skall inte tro att djur inte lider annars ute i naturen. Miljarder djur går varje år en plågsam död till mötes när de fryser ihjäl, svälter ihjäl, dör av sjukdommar, eller förblöder när ett rovdjur dödar dem. Om staten lägger sig i hur människor behandlar de djur som de äger så kommer det leda till förmynderi och mänskligheten får lida.
Jag vågar sätta en slant på att slakt efter el-bedövning (som jag vill minnas används i Sverige) är mindre stressande och plågsamt än vare sig långsam kvävning eller att bli sönderbiten av ett rovdjur efter att man blivit ”befriad” från farmen.
”Djurättsaktivister” är personer som växt upp i städerna och som endast kommit i kontakt med djur och natur via Walt Disneys teknade filmer. De bekämpar djurkötare, lantbrukare och jägare: d v s de få människor i dag som faktiskt lever nära djur och natur.
LB
november 28, 2008 @ 5:41 e m
Enligt deras egen logik borde de sitta i fängelse för massmord.
Henrik Sundholm
november 28, 2008 @ 7:50 e m
Skillat!
Madeleine
november 28, 2008 @ 9:01 e m
Jag beklagar verkligen de 5000 hönorna. Men vari ligger nyhetsvärdet? Fem miljoner tuppkycklingar mals ner levande varje år i Sverige. När fick de en rubrik senast?
Ninja
november 29, 2008 @ 12:24 f m
Mals ner levande låter lite elakt kan det stämma.
Gustav
november 29, 2008 @ 9:32 f m
Mm, jag är ingen vegetarian men jag såg en dokumentär om hur det går till på sådana här ställen. Det sitter verkligen gubbar och kollar om kycklingarna har pillesnopp eller inte. Sen placeras värphönorna-to-be på ett rullband och tuppkycklingarna på ett annat. Som leder direkt till en köttkvarn…
Vad ska man säga?
Mattias Svensson
november 29, 2008 @ 10:50 f m
Jan Troells Sagolandet
Fredrik
november 29, 2008 @ 5:33 e m
@Gustav: tja, ingen tycker nog att det är ”mysigt” på ett slakteri. Men – hur anser du att det borde gå till istället? Ska man läsa en dikt för den innan man nackar den? Behovet av en viss mängd kyckling för mänsklig föda finns. Man måste till syvende och sist döda kycklingen…
Madeleine
november 29, 2008 @ 10:25 e m
Givet hur många djurrättsaktivister, veganer och vegetarianer det finns i vårt land måste jag säga att mediabilden är fruktansvärt missvisande. Om min omvärldsförståelse baserades på aftonbladet skulle jag tro att de alla var tokstollar som vägrade sina barn mat och mest ägnade sig åt galna ”aktioner”.
Nu är det som tur är så att jag känner rätt många, förstår att de är individer och ser att deras största gemensamma skärningspunkt är att de respekterar djur och vill att djur ska få leva bra liv på sina egna villkor. De tossiga djurrättsaktivisterna i aftonbladet har jag än så länge inte stött på i verkligheten…
Storken
november 30, 2008 @ 2:01 e m
Usch! Hoppas djurrättstöntarna straffas. Man ska alltid bestraffa civil olydnad tycker jag. Annars skulle vi inte få ha vare sig kött på bordet eller få gå hem redan klockan tre från krogen!
Björn
december 1, 2008 @ 5:32 e m
jag undrar vad de menar skulle hänt med hönsen när de var fria. Kanske var det bäst att de dog direkt.
Vid vårt landställe finns en rävfarm varifrån rävarna ibland rymmer. Rävarna vet dock inte hur man lever fritt och svälter antingen ihjäl eller kommer tillbaka. Höns kanske är bättre än rävar på att överleva i det fria utan ha lärt sig ta ansvar för sig själva men jag tror inte de direkt får ett bättre liv. Att arbeta för att djuren får det bättre med mindre stress etc. borde vara mer rationellt.
Ingår det inte i civil olydnad att ta sitt straff, annars är det väl vanlig brottslighet. Om man dessutom har ett politiskt uttalat mål med brottet i fråga så är det väl terrorism även om det inte är den värsta sortens.
Gurraguzz
december 1, 2008 @ 5:58 e m
Läsa en dikt? Jag vet inte jag. Men vi kanske kan vara överens om att det finns mer eller mindre bra sätt att avliva djur? Sedan är väl döden i en köttkvarn rätt mysig i jämförelse med vad deras systrar råkar ut för..
Jag tror inte att vi kommer att behandla djur på samma sätt om tvåhundra år. Vad vi gör idag är omoraliskt och jag tror de allra flesta känner det på sig, även köttätare.
anders
december 1, 2008 @ 10:16 e m
Det är ändå märkligt hur ”djurrättsaktivister” använder sina argumenterande ord. De talar om att djur har rättigheter på samma sätt som att människor har rättigheter. Tycker de verkligen att det är lika hemskt att döda ett djur som att döda en människa? I så fall borde de förbjuda rovdjur från att döda andra djur. Annars är ju hela djurättsrörelsen en enda stor självmotsägelse. Jag har visserligen hört djurättsaktivister hävda att rovdjur inte kan vara ansvariga för sina handlingar eftersom de saknar förmåga att göra ett moraliskt ställningstagande. Men då måste det alltså ändå vara skillnad på djur och människor. Följaktligen så kan dödande av djur då inte jämföras med dödande av människor.
Rimligen kan man säga att man skall inte döda och plåga djur i onödan. Frågan är emellertid hur vi skall kunna avgöra när dödande eller plågande av djur sker i onödan och när det inte sker i onödan. Skall staten avgöra det? Det förutsätter i så fall att staten verkligen har kunskap att i varje enskilt fall kunna avgöra när det är rätt och när det är fel.
Sådan kunskap har emellertid inte staten. Därför anser jag att varje enskild individ själv måste ta ansvar för hur han skall behandla de djur han äger.
Det kommer förstås leda till att djur ibland får lida i onödan. Men man skall inte tro att djur inte lider annars ute i naturen. Miljarder djur går varje år en plågsam död till mötes när de fryser ihjäl, svälter ihjäl, dör av sjukdommar, eller förblöder när ett rovdjur dödar dem.
Om staten lägger sig i hur människor behandlar de djur som de äger så kommer det leda till förmynderi och mänskligheten får lida.
Björn Brändewall
december 2, 2008 @ 10:37 e m
Jag vågar sätta en slant på att slakt efter el-bedövning (som jag vill minnas används i Sverige) är mindre stressande och plågsamt än vare sig långsam kvävning eller att bli sönderbiten av ett rovdjur efter att man blivit ”befriad” från farmen.
anders
december 3, 2008 @ 1:41 e m
”Djurättsaktivister” är personer som växt upp i städerna och som endast kommit i kontakt med djur och natur via Walt Disneys teknade filmer. De bekämpar djurkötare, lantbrukare och jägare: d v s de få människor i dag som faktiskt lever nära djur och natur.