Hurra för SEMUS och Minaret!

Sekulära Muslimer i Sverige (SEMUS) och tidskriften Minaret har bjudit in konstnären Lars Vilks att visa sina teckningar på Muhammed som rondellhund.
 
Från djupet av mitt hjärta: Tack! Ni gör med en sådan utställning en stor insats för ett fritt kulturliv genom att desarmera den rädsla som fått andra att tacka nej.

Jag har följt debatten på SEMUS blogg och måste därför säga att jag blev överraskad av initiativet. På bloggen klumpas frågan om yttrandefrihet ihop med frågan om den moraliska och estetiska lämpligheten i rondellhunden som verk. Och medan jag håller med Sakine Madon med flera om att yttrandefriheten måste vara absolut, så håller jag med SEMUS om att det borde vara den moraliska och estetiska frågan som är intressant att debattera.

Yttrandefriheten är en grundläggande rättighet, den gäller högt och lågt, plumpt, sårande, fult och onödigt. Den ska inte behöva debatteras, bara praktiseras. Men yttrandefriheten behövs. Det är först när friheten är självklar som vi kan ta itu med det verkligt intressanta, ett verks estetiska värde och moraliska berättigande.

Har man då moralisk rätt att kränka? Andras känslor, absolut. Om inte annat så för att du inte kan kontrollera andras känsloresponser på vad du uttrycker i tal, skrift eller konst. Det enda säkra sättet att undvika att någon blir arg eller ledsen är att inget göra, och kanske inte ens det hjälper om din tystnad kan tolkas som ett ställningstagande i sig.

Ibland kan det dessutom vara rättfärdigat att vara ute i syfte att förarga. Den som utifrån sina värderingar vill ifrågasätta andras grundläggande värderingar eller uppfattningar kan åstadkomma detta på ett effektivt sätt genom satir och andra drastiska metoder, genom att provocera. Jag hoppas exempelvis att jag provocerar kollektivister av olika slag när jag pläderar för individualism, liksom att jag provocerar troende eftersom jag är ateist. Provokationen är ett sätt att ställa värde mot värde, och har som sådan sitt självklara estetiska och moraliska värde (ett negativt moraliskt sådant om man provocerar goda värden, naturligtvis). I den moraliska sakfrågan tycker jag alltså inte som SEMUS.

Samtidigt är provokationen ofta rent estetiskt undermålig. Att se reaktionen i sig som en värdemätare är både ytligt och felaktigt. De tröttsamma provokationerna kring ”vad som är konst” är ett talande exempel. Vad som kan rättfärdiga den rena, lågestetiska provokationen är i stort sett bara något så grundläggande som själva yttrandefriheten (och nej, det är inte en kränkning av din yttrandefrihet att bli refuserad). Om, eller när, yttrandefriheten inte längre är hotad faller samma provokation platt.

Provokationen är alltid ett vågspel, eftersom den faller utan ett motstånd att luta sig mot. Du kan själv göra en god skattning av estetiskt och moraliskt värde i ett verk, men skillnaden mellan relevant och platt provokation kan bara avgöras genom prövning, inte i teorin. Just därför är provokationen särskilt viktig att värna med yttrandefriheten. Balansakten mot reaktionerna gör provokationen extra känslig för hot och självcensur, och samtidigt är det just inför sådant motstånd den har sitt verkliga värde.

Redan genom att den tecknade rondellhunden ställs ut är jag övertygad om att intresset för den dalat betydligt, vilket är ett fullt legitimt taktiskt syfte från SEMUS sida. Har jag möjlighet ska jag gärna gå på utställningen, men mest för debatten.

Uppdatering: Jo, SEMUS och Minaret. Om ni verkligen vill göra en insats för yttrandefriheten. Se till att bjuda in även Fatemeh Gosheh att ställa ut sina verk och delta i debatten.

Uppdatering 2: Nu verkar Minaret ha gjort en helomvändning och vill inte längre ställa ut Lars Vilks verk. Mer hos gudmundson.

Uppdatering 3: Muhamed Omars och tidskriften Minaret var visst inga anhängare av yttrandefrihet. Dick Erixon skriver bra om Omars bisarra konspirationsteori om att liberaler egentligen bara avskyr islam och inte alls gillar yttrandefrihet. Hoppet står till SEMUS, som fattat att utan utställning är vidare diskussion meningslös, oavsett om man gillar eller avskyr verken. Mitt hurra gäller således SEMUS, inte Minaret.