I Arbetaren
Noterar att ett av mina mitt blogginlägg letat sig in i Arbetaren. Trevligt, trevligt, även om rubriken är missvisande. Jag är inte ”höger”, utan, som det står i själva artikeln, liberal. Nåväl, kul med läsare från alla schatteringar. Läs vidare bara. De som identifierar sig som ”vänster” får särskilt gärna ge sig i kast med de här inläggen. Jag är uppriktigt nyfiken på respons.
jojjo
mars 12, 2008 @ 3:47 e m
Är det inte lustigt hur vissa socialister skriver? När liberaler försvarar arbetare (är det underligt på något sätt?) så skriver man (i ett svar) ”till och med nyliberalerna viker ner sig”. Suck och stön!
Noony
mars 12, 2008 @ 10:05 e m
kul att läsa din blogg, den är annorlunda från andras.
Jacke
mars 13, 2008 @ 7:34 f m
”Är det inte lustigt hur vissa socialister skriver? När liberaler försvarar arbetare (är det underligt på något sätt?) så skriver man (i ett svar) ’till och med nyliberalerna viker ner sig’. Suck och stön!”
Ja, men det är ju också för att det är sant att man faktiskt nu viker ner sig under galgen. Den kollosalt korkskallade populisten Federley och den, närmast osannolikt, ännu trögare Wykman viker ner sig sedan de visat sig ha fel. Man har inte gått till botten ifråga om de påtalade förhållandena verkligen är så usla facket hävdat utan gått på sin maggropskänsla. Alltså att SAC-patrasket ska motarbetas och fina företagare ska understödjas.
För några veckor sedan såg jag en debatt om dessa utländska löneslavar vi har här i Sverige. Då satt den där salladsbarstjejen och lipade om att facket använt tråkiga metoder mot henne och att hon därefter vägrat avtal av princip. Federley och andra dumskallar i pellejönshögern tog detta fall till intäkt för att angripa fackets rätt att vidta stridsåtgärder mot företag utan fackanslutna anställda.
Trots återkommande påpekanden i denna debatt om att det var frågan om principer och inte om just denna salladsbar som betalade några kronor under kollektivavtalsnivåer så framskred Federley i sina angrepp på den svenska modellen. Han sa vid flera tillfällen att han tyckte det var konstigt att fackföreningar kan ifrågasätta villkor på företag där de inte har några anslutna medlemmar. I princip är detta att lämna frikort åt företagarna att fritt diktera villkoren för de mest marginaliserade arbetstagarna i Sverige.
Nu uppdagas ett fall där vi ser vikten av att fackföreningar tillåts vidta åtgärder också mot företag i vilka personalen inte är fackligt ansluten. Detta i syfte att kväsa illojal konkurrens baserad på slavlöner och vedervärdiga arbetsförhållanden.
Tyvärr så är dessa förlåt som Mattias Svensson, Federly och Wykman inget att stå efter. Egentligen tycker de inte om sådant som lagstiftning rörande arbetsmiljö eller att fackföreningar givits rätten att rikta stridsåtgärder mot unkna företag. Fackföreningar är i deras ögon maffiaorganisationer som skapar arbetslöshet. Arbetsmiljölagstiftning en oacceptabel inskränkning rätten att fritt avtala om villkoren som ska råda på en given arbetsplats.
Nyliberaler hatar i princip allt som har att göra med minimistandard och minimilön, eller liknande arrangemang, att göra. Man hävdar konsekvent den fria avtalsrätten. Det går inte att dunka in i deras tröga skallar att ett samhälle som uppnått en viss utvecklingsnivå inte behöver acceptera vilka villkor för människor som helst. Man kan ställa krav på företag att ha människovänlig arbetsmiljö och schyssta löner. Och företag som inte kan få verksamheten att gå ihop under dessa villkor kan man också gott vara utan.
Sådana tankar gillar inte nyliberaler. I deras värld finns det ingenting som försvarar att man jävlas med de fina företagarna. Gud förbjude all progressiv lagstiftning till skydd för arbetstagare och deras fackliga organisationer.
Todorin
mars 13, 2008 @ 9:26 f m
En röd(!) tråd i socialistisk ”debattteknik” är föraktet för och det öppna hånet av intellektuell hederlighet, när någon i hederlighetens namn erkänner att de hade fel så haglar hånen allt tätare.
När den typiske socialistiske debattören börjar inse att han har fel så blir argumentationen allt ohederligare och när man slutligen målat in sig i hörnet så har man alltid postmordenismen som sista utväg dvs olika varianter på att ”det finns inte rätt och fel det är bara en fråga om nyanser och strukturer” eller det mer infantila ”jag har rätt att tycka så här alltså har jag inte fel”
Jonas V
mars 13, 2008 @ 1:31 e m
Jacke,
har du funderat på att det vore trevligare att debattera med dig om du slutade att kalla folk nedsättande saker? Du får gärna ha dina åsikter om folk. Dina argument blir inte starkare för att du talar nedsättande om dem.
Todorin
mars 14, 2008 @ 5:16 f m
”Man kan ställa krav på företag att ha människovänlig arbetsmiljö och schyssta löner.”
Ja det kan man, på två sätt: 1. Genom att inte köpa företagets produkter. 2. Genom att INTE ARBETA DÄR. Inte genom maffiametoder och klåfingrig politisk reglering.
Om vi nu som du säger har ett samhälle ”som uppnått en viss utvecklingsnivå” Så finns det ju ingen anledning för folk att ta dessa ”skitjobb” och då måste ju företagen frivilligt erbjuda bättre villkor.
Sen kan jag säga att nyliberaler inte ”hatar” saker till höger och vänster att ”hata” är en typisk socialistisk debattteknik. Liksom att använda uttryck som ”viker ned sig under galgen”, det till exempel Mattias gjorde var inte alls att vika ned sig under någon galge utan han insåg att han hade baserat sitt ställningstagande på felaktiga FAKTA och rättade SIG SJÄLV på ett hederligt sätt, när såg du senast en socialistisk debattör på eget initiativ erkänna att de hade fel fakta? Aldrig! därför att de baserar inte sin debatt på fakta utan på retorik och begrepp som ”hatar” etc. för dem är intellektuell hederlighet något borgerligt och fult, det är pragmatism som gäller till 100%.