I have a dream
”Tänk er en anti-etatistisk lista som samlade höger- och vänsternamn. En gammal hederlig enhetsfront mot den ”skändliga” – som i våra dagar är staten – tror det skulle kunna få ett folkligt genomslag. Den stora striden ska inte gälla vilken politik som ska föras – den stora striden ska stå mellan den som tycker att staten ska bestämma mycket och dem som tycker staten ska bestämma så litet som möjligt.”
Boris Benulic funderar över en allians som borde växa fram ur FRA-motståndet.
Attila
september 17, 2008 @ 4:02 e m
Bra formulerat, det här är lysande.
David Munck
september 17, 2008 @ 10:04 e m
Aha, det var det som det handlade om i alla fall, anti-etatism… Jag som blev så hoppfull av Johan Norbergs svar till mig i Arbetaren, där han förespråkade en allians med verklig bredd. Jag står ut med att vi är oense om Vilhelm Mobergs legacy och det mesta annat…
Även om Boris Benulic aldrig skrivit något som jag personligen gillat (vilket däremot både Norberg och $vensson gjort, t.ex. om Irak-val resp. glasskamp) så kan jag på något plan förstå och dela Benulics känsla av att vara hemlös i vänstern. Jag vill också ha en blocköverskridande allians. Jag gillar folkpartisten Ulf Öfverbergs bok ”Jämlikheten först”, där han söker en bred allians mellan socialliberaler och socialdemokrater. Att Isobels lysande texter i Expressen också (tillsammans med filosofen Joseph Raz) fått mig att upptäcka liberalismens goda sidor vet hon själv, härmed blir det offentligt.
Men vilka från vänstern får ni med om ni utnämner staten till ”den skändliga” och bygger rörelsen på anti-etatism? Inte de personer från Ung Vänster, Sossar mot Storebror, FI m.fl. som talade på demon i alla fall, de är alla etatister. Ni får istället ett gäng förvirrade individer ur den krympande anarkiströrelsen.
Medan den etatistiska vänster som jag (liksom t.ex. Göran Greider) anser mig hemmahörande i har en respekt för demokratiskt fattade beslut och ordnade kampmetoder, är det annorlunda med anarkisterna, vilket erfarenheterna från bl.a. Göteborg 2001 visar. Stalinisterna i KPML(r), vars samhälle varken ni eller jag skulle vilja leva i, fick till och med beröm av polisen för att de höll så bra ordning i sina led. Om KPML(r):s centralkommitté bestämt att man inte ska kasta sten på snuten så lyder alla det. Men anarkisterna tycker det är majoritetsförtryck att hindra den som vill kasta sten att göra det. Därför var det bl.a. vissa individer i AFA och liknande grupper som tilläts paja allt i Göteborg. Det är till den delen av vänstern ni nu oavsiktligt sträcker ut er hand.
Jag skulle hellre föreslå en allians där de enda kraven, förutom att vara mot FRA-lagen givetvis, är att man bekänner sig till demokratiska och fredliga kampmetoder samt är mot alla former av totalitarism. Då slipper ni både AFA och KPML(r) men ni får med hela den den demokratiska vänstern. Då vill jag också vara med!
Jag menar alltså inte att en positiv syn på välfärdsstaten ska vara ett krav, tvärtom menar jag att etatistiska FRA-motståndare som jag och anti-etatistiska FRA-motståndare som ni ska samsas. I en sådan allians skulle man kunna få med bl.a. Ola Ullsten, Bengt Westerberg, Barbro Hedvall, Hanne Kjöller, Göran Greider, Lars Ohly, Kalle Larsson och en massa personer från vänsterblockets ungdomsförbund.
Med anti-etatismen som nödvändig faktor får ni däremot bara med Frihetsfronten, anarkisterna, AFA, Boris Benulic och några till. Ha det så kul i så fall, men se upp för anarkisternas stenar.
Mattias Svensson
september 17, 2008 @ 10:14 e m
Hellre det än Ulf Öfverberg, brrr. Nä vi får nog slita i varandra om ekonomin tills en av oss ändrar sig innan vi går i allians.
Gustav
september 18, 2008 @ 11:12 f m
David,
Jag tror man behöver bredda vårt svenska politiska spektrum på något vis. Se på andra sidan Atlanten, där går det bra att vara åtminstone på papperet anti-etatist utan att en enda sten flyger.
Trots statsutgifter som tyder på det motsatta har amerikanerna generellt en sund skepsis mot en stark stat och centralregering, något som Sverige borde ta efter. Det finns många olika grupperingar som alla är emot federala inblandningar på lokal nivå, liksom de är emot att avstå för mycket inkomst till statliga projekt, utan att nyttja våld.
Sådana människor borde väl finnas även i Sverige? 😛
Gisela
september 18, 2008 @ 3:50 e m
Kanske ”minarkist” vore ett bättre ord för det man är ute efter än just ANTI-etatist. Eller de flesta liberaler är väl för en liten statsmakt snarare än ingen stat alls. Det lockar förvisso antagligen få sossar ändå, men jag ser inte riktigt att det är AFA vi vill gå i allians med heller.
Tomas
september 19, 2008 @ 6:31 e m
David: Det går ju fint att slänga sig med tjusiga ord som demokratisk det och det, men det är faktiskt en ganska viktig poäng att en majoritet inte ska får rösta bort rättigheterna för minoriteten. Så vad menar du med demokrati? Att de som är flest har rätt? Då har vi demokrati och totalitarism på samma gång. Alternativet är att individen har rättigheter som staten skall skydda, och där verkar du inte stå.
I valet mellan en allians med den ”demokratiska vänstern” och anarkisterna är dock valet lätt. Inget av det.
David Munck
september 19, 2008 @ 10:02 e m
Jo, Tomas, jag anser också att individen har rättigheter (både negativa, t.ex. rätten att slippa utsättas för våld, och positiva, t.ex. rätten till mat för dagen) som staten ska skydda, men hur skulle staten få resurser till det om den inte fick beskatta?
Nej, Tomas, jag anser inte att 51 (eller 99,9) procent av mänskligheten har rätt att bestämma att övriga 49 (eller en enda individ) ska dödas eller förslavas eller förtryckas. Jag hoppades att diskussionen skulle hållas på en lite högre nivå än så. Att kort definiera ett så komplext begrepp som demokrati är svårt, men jag ska göra ett försök: Ett samhälle med allas rätt till deltagande och respekt för mänskliga rättigheter. Med min definition på demokrati har individen alltså mer rättigheter än bara att bli lämnad i fred.
Gustav: du har en poäng, men i USA har också ”liberal” en mer vänstervriden betydelse, som motsats till conservative. I USA måste libertarianerna kalla sig just libertarianer, i Sverige kommer de undan med att kalla sig liberaler. De ger liberalismen dåligt rykte tycker jag.
Gisela har också en poäng, men jag tycker det blir sterilt att bara diskutera om ”mycket stat” eller ”lite stat” i rent kvantitativa termer. Det viktiga är ju *vad* staten gör. För mig får staten gärna göra mer för att bekämpa segregation och utslagning, men mindre för att övervaka medborgarna.
Mattias Svensson
september 20, 2008 @ 12:27 f m
Men David, den klassiska, riktiga liberalismen är ju det som idag kallas libertarianism. Det du pratar om är socialliberalism, en utomordentlig term för en blandning av socialism och liberalism.
Ulf Öfverberg
oktober 2, 2008 @ 1:34 e m
Jag förstår att jag är på rätt väg när Mattias Svensson et al skriver brrr om mig.
I dagsläget är ju svensk politik väldigt uppdelad. i realiteten handlar det om att likheterna, till följd av triangulering med mera, är väldigt slående och därför höjs tonläget mellan partierna.
På sikt tror jag fortfarande att vi inte redan i dag ska utesluta blocköverskridande samarbete – men nya konstellationer är nog först aktuella när socialdemokratin varit i opposition ett par mandatperioder – minst.
Men det finns givetvis alltid debattörer på marginalen som med sina ställningstaganden i flera frågor utdefinierar sig själva ur det seriösa politiska samtalet. Jag är rädd för att Mattias Svensson och andra med Ayn Rand under huvudkudden gör just det.
med vändlig och socialliberal hälsning
/Ulf Öfverberg
Mattias Svensson
oktober 2, 2008 @ 1:45 e m
Så definitionen på att vara part i den politiska samtalet är att vara överens med Ulf Öfverberg? Då ska jag be att få utdefiniera mig, även om jag snarare ser det som en definition av hybris. ”Vändlig”? Var det medvetet eller freudianskt?