I mål men utan att nå målet

Det blev start i Stockholm maraton till slut, även om förutsättningarna knappast var optimala. Resultatet? Tja, ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, och 3.57.17 är ingen tid jag är nöjd med. Magen skötte sig efter omständigheterna väl, men var långt ifrån i toppslag. Kroknade totalt redan innan 30 km, och tänkte faktiskt bryta där, men det var så långt till nästa vätskekontroll att jag stapplade vidare istället. Givet detta får jag vara nöjd att ha tagit mig i mål.

Fast målet var ju att slå mitt eget personbästa och även George W Bushs rekord på 3.44.52 och det var ju en rejäl bit därifrån. Dyngpisk av den konservative, vilket jag misstänker att Roland PM kommer att påminna om när han på måndag gör sin första dag i Timbro-huset.

Desto bättre gick det för Neos Andreas Ericson som sprang på 3.25.30. Där snackar vi prestation (och upprumpning av herr Bush). Stort grattis!