Istället för marathonladdning löper jag förgäves ikapp med tiden

På Timbro är det just nu fest och glam när 30 års bokutgivning ska summeras. Hade inte minst glatt mig åt att få höra Peter Steins genomgång av klassikern Imorgon kapitalism, Maciej Zaremba om Minken i folkhemmet (som jag faktiskt inte visste var en Timbro-bok), Boris Benulics recension och vännen Jens Liljestrand som alltid är en lysande estradör. Samt att själv få prata om den lyckade releasen av Ayn Rands böcker.

Men jag är inte där. Precis när jag trodde att jag klarat mig undan den maginfluensa som drabbade resten av familjen i helgen så vändes magen ut och in igår. Annars brukar man ju kunna klara sig undan ungarnas kräkande, men så inte denna gång. Typiskt.

Nu är det inte bara jobb utan även nöjen (nåja) som riskerar att gå i stöpet. Jag är anmäld till Stockholm maraton på lördag och hade hoppats göra ett hyfsat försök att slå George W Bushs tid 3.44.52 medan han fortfarande sitter vid makten. Istället för laddning inför det perfekta loppet löper jag nu, förgäves som det verkar, ikapp med tiden för att alls kunna starta.

Har sovit närapå konstant i två dygn och får nu behålla det lilla jag äter. Kanske, kanske kan det gå. Men är det något som måste vara i topptrim över en mara så är det magen; ljummen sportdryck, ljummet vatten, mosiga bananer, saltgurka, godis, saltgurka igen, kaffe, blåbärsdryck. Uäääh, jag får kväljningar bara jag skriver det.