Kan vi inte släppa det där nu?
Via Isobel får jag reda på att det släppts en feministisk antologi som heter Könskrig. Vad den handlar om presenteras i en länkad artikel som gör det närmast omöjligt att inte ägna sig åt lyteskomik. Jamenar, titta på bilden: är det ett brott mot den självvalda offerrollen att inte se håglös och bitter ut? (Och var är Isobel som hade kunnat bryta åtminstone den stereotypen?)
Vad är det då dessa attraktionsmässigt utmanade människor försöker sälja till mig? Sex. Sex!? Ja, det finns visst ett feministiskt sätt att knulla, särskilda jämställningar förmodar jag, men det måste man tydligen läsa boken för att få reda på. Blir jag sugen? Nej, tack, inte ikväll, jag har huvudvärk.
Därtill klyschan om att ”det privata är politiskt! Hur jag ligger med någon skapas i relation med andra och påverkar offentligheten. Hemmet är ingen isolerad ö.” Med kristdemokrater på folkhälso- och socialministerposten är det risk att Tove Leffler får äta upp de där orden om att politiken borde penetrera våra sovrum. Och eftersom politikens vålds- och fluktarmakt drabbar alla, så sitter vi vid samma bord, vare sig vi vill eller inte.
Kan vi inte släppa det där om att det privata är politiskt nu? Tidningarna domineras världen runt av att den franske presidenten Sarkozy har skilt sig. Till och med DN:s ledarsida känner sig tvungna att nämna detta och försöka spekulera i hur den förmodade sinnesstämningen hos presidenten kommer att påverka den förda politiken. I Sverige får nytillträdda ministrar redogöra för varenda missad räkning och Stockholms landstingsråd Filippa Reinfeldt får baka bullar istället för att prata vårdpolitik. Intresse?
Jag är ungefär lika intresserad av handelsministerns färg på bilen och vad arbetsmarknadsministerns rökte på semestern för 20 år sedan, som jag är av hur feminister pippar. Eller av att se färg torka, för den delen. Det är dags att sätta punkt för denna infantiliserade och inkännande politiska bevakning och återgå till sakfrågor. Det personliga är inte politiskt, och för det mesta ganska ointressant.
Om denna feministantologi samlat så många namn bakom så futtiga tankar, undrar jag om den inte blir feministrörelsens motsvarighet till proggrörelsens grandiosa Tältprojekt. Alla samlades, det skulle bli fantastiskt (”Vi äro tusenden” är det dessutom), men det satte snarare punkt för proggen. Aldrig mera krig.
halon
oktober 22, 2007 @ 2:23 e m
Där är du bra naiv. Bakom varje ”stor man” står en intiligent,klok kvinna.
det är bra dumma män som låter sig inte styras.Pengar och sex styr världen, allt annat är lögn
Liam
oktober 22, 2007 @ 3:12 e m
Det här med feministisk knull får mig alltid att tänka på en feminist jag kände förut. Hon var en sån feminist som alltid pratade om könsroller och patriarket osv. Men vad tände hon på i sängen? Jo, hon tände på S&M där hon klädde i sig rollen som en olydig flicka som fick smisk av den dominanta magistern. Det mest intressanta var att hon vägrade ”komma ut” om sin sexualitet inför sina feministkompisar. Hon visste att hennes feministkompisar hade sett ner på henne om hon hade erkänt att hon tände på att leka att hon var en undergiven flicka som blev bestraffad av en dominant man.
JohanH
oktober 22, 2007 @ 4:45 e m
?Det privata är politiskt” är givetvis bara nonsens. I varje fall som någonslags fakta.
Man kan dock se det som en slags önskan från de som utropar detta. De verkligen VILL att det privata skall vara politiskt. Och då handlar det ju mer om att göra en prioritering i livet och samhället. Det politiska är tydligen viktigare än det privata.
Inte konstigt kanske för att komma från socialister. Men tyvärr farligt. Lika farligt som alla dessa -ismer som tycker att deras idéer är viktigare än folk. Var sig de bygger på ras, religion, samhällskamp eller kön.
Boris Benulic
oktober 22, 2007 @ 9:54 e m
Så sant. Det privata är tvärtom aldrig politiskt ? den parollen är formulerad av sektledare som vill kontrollera medborgarnas alla rörelser ? även rörelserna under samlag.
Anders Ehnmark lanserade en gång en väldigt klok tanke ? i den politiska debatten ska man alltid utgå från att folk menar vad de säger.
Om de sedan privat stoppar in apelsiner i munnen, samtidigt som de ägnar sig åt strypsex med babianer ? who cares.
När det gäller politik ska allt vara yta. Folk ska hållas ansvarig för sina ståndpunkter; hur de sedan lever eller vad som frambringat ståndpunkterna ? som sagt: who cares.
Mattias Svensson
oktober 23, 2007 @ 10:04 f m
Boris/
Lite roligt är det väl ändå när de män som hittas i damstrumpor tuggandes apelsiner som politiker kampanjar för ”back to basics” i moralfrågor?
JohanH
oktober 23, 2007 @ 2:15 e m
Boris:
Sant. Men en annan situation uppstår ju när vissa i sin egen politiska gärning drar upp vad de gör privat och gör det till sin politiska ”yta”.
Då blir denna nya (djupare) yta även relevant att kritisera.
Anna
oktober 24, 2007 @ 7:06 e m
”Könskrig” är grym. Du är precis den stereotypa killen som borde läsa den.