Karin Olsson igen
Nu har Expressens Karin Olsson som tidigare bara skrev invektiv om mig tänkt till, eller vad man ska kalla det. Hon vädrar en fördom och en känsla.
Fördomen först:
”Det sups något kopiöst i Sverige, och självklart medför det allvarliga problem. När sedan Mattias Svensson dyker upp i rutan och glatt pratar om att han helst inte vill se några restriktioner alls, bekräftades fördomarna om de många nyliberaler som sätter en enkelspårig och verklighetsfrämmande frihetsideologi framför allt annat.”
Karin Olsson sätter alltså likhetstecken mellan att bry sig och att vilja reglera saker, bara det sant oviktiga och ofarliga kan vara fritt. Det är ett bisarrt, men rätt vanligt, sätt att resonera. Och om premissen stämde skulle onekligen nyliberalismen och frihetstanken vara en enkelspårig och verklighetsfrämmande ideologi där ingenting var viktigt eller problematiskt.
Så är naturligtvis inte fallet. Man måste klara av att hålla flera tankar i huvudet här. För det första kan något – jag skulle säga det allra mesta här i världen – vara både ett nöje och ett problem för olika personer. Bara den mest inbitne fanatiker kan undvika att se att alkoholen för det stora flertalet är något huvudsakligen positivt. Till och med i ett strikt folkhälsoperspektiv finns fördelar med att dricka måttligt och rentav ganska stora mängder framför att inte dricka alls. Att undvika denna poäng för en ensidig eländesbeskrivning är att ta oss längre från verkligheten.
Det finns inget motsägelsefullt i att konstatera detta och att samtidigt konstatera att alkohol har ett starkt samband med unga människors död, våld, tragiska livsöden, sviket ansvar mot nära och kära, olyckshändelser och dumheter.
Ta relationen med våld som drogs upp stort i TV-programmet som Karin Olsson baserar sig på. Det finns i Sverige och många andra länder ett starkt samband mellan våldsbrott och alkoholkonsumtion. Men korrelation betyder inte kausalitet. Huliganen som tar en öl innan ett ”box” hade slagits i alla fall, alkoholen orsakar inte det våldet. Vi kan också konstatera att om ”alkoholen” accepteras som en orsakande faktor till våld blir den också en bekväm ursäkt. I vårt grannland Danmark är sambandet våld och alkohol obefintligt, så sambandet är kulturellt snarare än beroende av någon fysisk egenskap i alkoholen. Så fort man vänder på det måste man dessutom konstatera att den stora majoriteten dricker utan att bli våldsamma.
Inget av detta är att förneka att alkoholkonsumtion försämrar omdömet och i Sverige bland annat tar sig uttryck i våldsbrottslighet. Man ska också ha klart för sig att alkoholen är betydligt starkare korrelerad till våldsbrott än de flesta illegala droger. Men är det ett argument för att straffa den stora majoritet med skatter och restriktioner som aldrig begått våldsbrott? Eller för att hålla våldsbrottslingar ansvariga för sina handlingar och genom att de straffas avskräcka andra? Jag anser det senare.
Det andra man måste ha klart för sig är att inte ens den som anser att alkoholen är entydigt negativ och farlig kan hoppa till slutsatsen att den därmed ska förbjudas eller regleras. Inga restriktioner har varit ens i närheten av att få bort alkoholen och dess problem. Under förbudstiden i USA minskade konsumtionen drastiskt till en början, för att sedan stiga mot 50-70 procent av tidigare nivåer. I Finland drack man mer. Detta till priset av korrumperat rättsväsende, ökad mordfrekvens och ökad dödlighet av alkoholförgiftning. Motboken minskade totalkonsumtion och även problemdrickande något, men till priset av godtycklig byråkrati, integritetskränkande kontroller och hyckleri och gick vid sidan av lagar och demokrati. Dagens restriktioner leder till samma sak, men i mindre skala.
Även här dyker samma dilemma upp även för den som negligerar att förbud och restriktioner skapar fler problem än de löser: Det kanske finns ett statistiskt samband mellan vissa restriktioner och minskade problem, men åtgärderna drabbar framför allt den majoritet som inte orsakat problemen.
Sedan är det alltid svårt att tackla en problemställning där man som frihetsvän framställs som att man orsakar eller sanktionerar alla dumheter som folk tar sig för. ”Om folk inte tar sitt ansvar, vems är det då?” var frågan i programmet, och jag svarade att ett ansvar har man oavsett om man tar det eller inte. Vem är ansvarig för att en förälder dricker och försummar sitt barn? Föräldern som dricker och försummar sitt barn, naturligtvis. Kanske finns det andra i närheten som gjort sitt till. Men det är definitivt inte jag eller folk i gemen som orsakat problemet.
Den som har ett bra svar på hur andra kan få en ansvarslös förälder att ta sitt ansvar, och hur barn ska skyddas från dåliga föräldrar när vi vet att det nästan alltid är en ännu sämre lösning att ta dem ifrån sina föräldrar, kan naturligtvis kliva fram. Jag har ingen sådan lösning. I de fall folk har ryckt upp sig är dock en nyckel att vara klar med var ansvaret finns. Det går inte att skylla på ”samhället” eller ”spriten”. Även om man ser alkoholism som en sjukdom kvarstår faktum att tillfrisknandet hänger på att alkoholisten väljer att sluta dricka. Och återigen, man är på intet sätt finare som samhällsdebattör för att man utnyttjar dessa barns tragiska situation för att förbjuda andra att dricka och ha kul. Jag är frestad att hävda motsatsen.
Från Olssons fördom till hennes känsla:
”Frågan om att legalisera droger, som Svensson också nämnde, känns dessutom som den mest juvenila, liberala frågan av dem alla, därav min pojkrums-metafor.”
Här blir jag faktiskt förbannad. Illegal narkotika finansierar knarkkarteller, gerillor och terrorister världen runt med mångmiljardbelopp. Den finansierar brottskarriärer för ungdomar i västerländska förorter, ungdomar som sedan kan terrorisera sin omgivning och skina som framgångsexempel med sina dyra prylar. Rättsväsendet förstoppas och korrumperas av alla rättsfall, fördubblat i Sverige på tio år samtidigt med ökad dödlighet för missbrukare och oförändrade konsumtionsnivåer. Förbudet skyddar allra minst dem som missbrukar, utslagningen för den som missbrukar illegala droger är betydligt värre än för den som missbrukar legala. Det är en enorm misär som underhålls för att sådana som Karin Olsson nöjer sig med att ”känna” istället för att tänka och bilda sig i den här frågan. Nej, det är inte okej.
Visst, det handlar också om att den stora majoriteten som brukar narkotika aldrig orsakar någon skada för sig själva eller andra utan tvärtom brukar för att ha kul, vilket självklart ska vara tillåtet. Jag förmodar att detta att ha kul är vad (den bittra?) Karin Olsson finner juvenilt i sammanhanget. Men det är bara dumbommar som reducerar frågan om förbud eller frihet till en fråga om farlighet, där bara det ofarliga ska vara tillåtet. Förbud och restriktioner för sådant folk vill ha och kan bli beroende av är ofta verkligt samhällsfarliga.
Ursäkta detta långa inlägg, det är alltid svårare att försöka reda ut missförstånd och fördomar än att häva ur sig dem. Ursäkta också att jag inte länkar som jag borde. Fler källor och referenser kommer i min bok. Den kommer så småningom. Och snälla, snälla Karin Olsson, försök att tänka lite nästa gång du tycker till om mig. Du får gärna vara hur elak du vill, bara jag slipper sitta med hela den basala förklaringsbördan för att du nöjt dig med att vädra lite fördomar och känslor.
Emil
november 27, 2008 @ 10:10 f m
Go Mattias! 😀
Ragnar D.
november 27, 2008 @ 10:54 f m
Mycket bra skrivet, Mattias!
Kenneth
november 27, 2008 @ 11:14 f m
Gah! Man blir verkligen irriterad på detta! Just som du säger:
”det är alltid svårare att försöka reda ut missförstånd och fördomar än att häva ur sig dem.”
Sen motbevisar du henne (och andra) gång på gång, och de vägrar konsekvent att erkänna sina sakfel?!
Kan de inte bara, i god samtalston, erkänna att de har brister i sina argument och därefter finslipa dessa för att sen återkomma med andra/nya argument så att en diskussion kan föras vuxna individer emellan, utan blind pajkastning? Såsom jag tycker att du gör när någon rättar dig.
Näe du Mattias, fortsätt ditt fantastiska skrivande. Ser fram emot dina reportage i Neo framöver.
Mattias Svensson
november 27, 2008 @ 11:45 f m
Just nu är jag finanskrisen på spåren.
Henrik Sundholm
november 27, 2008 @ 3:10 e m
Folk som försatt sig i missbruk har det svårt nog. Att vilja göra dem kriminella, försvårar bara deras redan svåra situation.
Sedan skall vi förstås påpeka att kopplingen är svag mellan det lagliga/olagliga och det farliga/ofarliga. Cannabis och LSD är t.ex. mycket mindre hälsovådligt än tobak och alkohol. Vill man berusa sig med något annat än alkohol kan det hända att man köper något skumt preparat som förvisso är lagligt men rent livsfarligt. Den ansvarsfulle köper istället något han har bra kunskap om, och som inte är påfallande hälsovådligt. Sådana preparat är dock, i regel, olagliga. Men hellre bryter man mot lagen, än utsätter sig för livsfara. (Det finns dock bra saker som inte är olagliga; se t.ex. Spice Sweden.)
En förälder hindrar sitt tvååriga barn för att stoppa farliga saker i munnen. Det är bra. Men det blir bisarrt när staten försöker gå in och göra samma sak mot vuxna medvetna människor.
Avslutningsvis ett citat av Emerson: ”Goda människor får inte lyda lagarna alltför väl.”
Joppe
november 28, 2008 @ 12:01 f m
Det här är förmodligen Sveriges mest läsvärda blogg. Schysst som vanligt.
arthur
november 28, 2008 @ 12:17 f m
Förbudsivrare som Karin Olsson är bara ute efter att känna sig moraliskt överlägsna genom att nedvärdera andra, både de förtingligade missbrukarna eller de föraktade kättarna son inte delar hennes position. Man blir en Karin Olsson specifikt genom att vara hjärtlös. Argumrnt biter därför inte på sånana personer. Felet sitter i deras karaktär, inte deras analys.
Mattias Svensson
november 28, 2008 @ 8:17 f m
Fast hon är inte förbudsivrare. Hon är folkpartist. Sådana vill vara finare än alla andra genom att vara mittemellan.
Sill
november 28, 2008 @ 3:29 f m
”Mattias Svensson svarade 27 november 2008 klockan 11:45:
Just nu är jag finanskrisen på spåren.”
Kommer den att inträffa tror du?? 😉
Jonas
november 28, 2008 @ 7:16 f m
Poesi!
Företagerska
november 28, 2008 @ 9:02 f m
Om man fråntar individen ansvar genom lagar och regler så kan man sen inte förvänta sig att individen ska ta ansvar!! Ett typiskt sådant exempel är när det blev lag på att bilförare tvingas lämna företräde för fotgängare vid övergångsställen, vad hände? Jo, olyckorna vid övergångsställen ökade!! ”Det är Ditt fel om du kör på mig – synd bara att det var jag som blev skadad!!”
Mattias Svensson
november 28, 2008 @ 10:44 f m
Ja, det är svårt att få bilförare att ta ansvar.
ZEUS
november 28, 2008 @ 1:14 e m
Bra jobbat Mattias. Vi vet alla att det är ett jättejobb att förklara för större delen av fårskocken ganska grundläggande kausala samband och fakta om verkligheten och jag är tacksam mot alla som tar sig tid att ta debatten. Tycker du skriver mycket bra här och jag hoppas att vi kan få ett svar denna gång som inte är förolämpningar, fördomar, ignorans och arrogans staplat ovanpå varandra.
Vad sägs om det Karin Olsson??
Zokrates
november 28, 2008 @ 2:17 e m
Synnerligen välskrivet som alltid och jag håller med dig om de problem den restriktiva drogpolitiken för med sig.
En fråga dock, hur tänker du dig att en legalisering av narkotika ska se ut i praktiken? Ska kokain och heroin kunna saluföras och marknadsföras på samma sätt som alkohol av privata aktörer? Konkurrerande firmor som i annonser framställer sin exstacy som den roligaste? Vad gäller alkohol kan ju fabrikörerna komma runt rusperspektivet med en massa trams om rökighet, boquet och bäska men hur skulle en heroinannons se ut månntro?
Mattias Svensson
november 28, 2008 @ 2:53 e m
Vet inte. Det ska bli kul att se.
Ett stickspår
november 28, 2008 @ 3:16 e m
Ett stickspår: vad grundar du påståendet att ta barnen från föräldrarna nästan alltid är sämre än alternativet? Jag tror dig inte utan tror att det är traditioner som gör att vi tycker att föräldrarna har en nästan ovillkorlig rätt till sina barn.
Varför inte låta far-/morföräldrar, grannar, dagmammor etc enkelt överta vårdnaden och mot en ordentlig ersättning (som FK lägger ut men sedan återkräver från föräldrarna. Det skulle tom kunna vara fängelsestraff på skalan för de som inte betalade – det skulle fö i vissa (många?) fall kunna vara ett lyft för en missbrukande förälder att frihetsberövas)
Mattias Svensson
november 28, 2008 @ 4:19 e m
Jag är inte expert, och har ingen störe sakkunskap. Det är bara min bild från nyhetsflödet att det är så oerhört mycket som kan gå snett i ett ingripande utifrån. Och idag handlar det ändå om gravt missbruk för att ens komma ifråga.
Henrik Andersson
november 28, 2008 @ 4:46 e m
Det bästa du skrivit på länge. Hälsningar från Örjan Sniiis. More power to you.
Mattias Svensson
november 28, 2008 @ 4:52 e m
Tackar. Vi måste köra ”farsor på stan” vid tillfälle.
Liam
november 28, 2008 @ 5:26 e m
Zokrates: Så här ser en annons för laglig heroin ut, från USA, 1901, innan heroin förbjöds: http://www.bonkersinstitute.org/showpics/bayer1901.gif
Och här är en annons för Coca Wine, som namnet antyder en vin innehållande kokain, en vanlig berusningsdryck innan kokainförbudet:
http://wings.buffalo.edu/aru/coca-ad.jpg
Fler liknande annonser kan hittas om man söker google på ”heroin advertisement”. Om de här gamla annonserna är någonting att gå efter, så hade laglig heroin och kokain förmodligen använts som ingredienser i diverse drycker och mediciner, och inte snortats/rökts/inhalerats i sin rena form som idag. Men man kan bara spekulera.
snigel
november 30, 2008 @ 5:21 e m
Du är en klok människa.
Tack!
L
Maria
december 2, 2008 @ 11:54 e m
Vad vet du om vad som är bäst för barnen?
Jag lovar, jag ville inget hellre än att någon skulle komma och hämta mig, under stor del av min uppväxt önskade jag det.
Jag rekommenderar dokumentären
”Rör inte min sup” http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=13276&lid=lista_1187874&lpos=9
Mattias Svensson
december 3, 2008 @ 10:08 f m
Det sista jag vill göra är att generalisera. Jag vet folk som blir illa till mods bara folk tar en öl, bara för att de växte upp med att folk blev oregerliga och vålsamma. Jag vet andra som förknippar samma handling med trevnad, samvaro, föräldrarna lite gladare, roligare och mer avslappnade än vanligt. De senare är förvisso i majoritet. Och hade jag haft en lösning för olyckliga barn som gällde alla så hade jag delat med mig av den.
ormbäraren
december 4, 2008 @ 8:55 e m
ALLT E BIG BUISSNIES…å syndabockar e allti bra å ha i ett samhälle…
ormbäraren
december 7, 2008 @ 3:12 f m
som övertext, löp. föreslår jag samma titel som min blogg……..karin olsson slår larm-kejsaren är naken. hmmm. ang. art. om dalai lama..