Laglöst land ? byråkratiskt godtycke

Pontus Schultz ställer högst relevanta frågor om ”statskuppen” kring Carnegie. Att lämna en byråkrati fria händer att hantera mångmiljardbelopp och storföretag är ingen bra lösning ens i kristider. Det kan vara den minst dåliga, men det vete tusan. Nya ägare fanns redan på plats, andra var redo att köpa och ta över och staten hade misslyckats med att se de lån som nu betraktas som riskabla bara ett år tidigare. En myndighet bedömer företagets kreditvärdighet helt olika före och efter att en annan myndighet tar över och går nu in som ägare för att pimpa bolaget med skattepengar i ryggen och sälja det igen. Som Schultz påpekar är detta laglöst land. Hade det här hänt på Balkan hade vi bara skakat på huvudet:

”FI:S OCH RIKSGÄLDENS agerande sker också i ett tämligen laglöst land. Myndigheter ska agera fristående från regeringen och Riksbanken ska agera helt självständigt. Gårdagens aktion och förstatligande kräver samordning mellan Riksbank, som lånade ut fem miljarder som man inte ville bli av med, Finansinspektion, regering och Riksgälden.
Med detta sagt: Regeringens, FI:s och Riksgäldens agerande igår sker i ett ideologiskt (vi snackar ändå om en regering som fram till juni sysslade med utförsäljningar!) och möjligen lagligt vakuum.”

Som sagt det kanske var nödvändigt, men det är högst tveksamt. Schultz igen: ”Carnegie är förstås inte samhällsviktig infrastruktur. Men regeringens agerande i Carnegies kris blir det.” Och det lär bli fler och större akututryckningar framöver. Tankarna går av flera skäl till den borgerliga regeringens industriakut på 1970-talet, en fullständigt misslyckad politik, som aktörerna då tyckte verkade både klok och oundviklig.

För en annan parallell, missa inte heller Eric Erfors i dagens Expressen.

(Tipstack till Jonas)