Lästips: Lena Lennerhed ?Historier om ett brott?

Idéhistorikern Lena Lennerheds Historier om ett brott – illegala aborter i Sverige på 1900-talet (Atlas) är en utmärkt bok. Den är rappt och bra skriven, snyggt och läsvänligt layoutad och trots att den är kort (194 sidor stor text) så är den både faktarik och överraskande i sin berättelse.

Överraskande ja, det är en av bokens stora förtjänster att den ställer invanda föreställningar på huvudet. Aborternas historia är i själva verket en tankeväckande illustration av att alla slags yrkesmonopol är av ondo, så även läkarskrået. Illegala aborter utfördes under decennier av kvinnor som var hemmafruar, hårfrisörskor och kaféinnehavare, liksom av män som var arbetare, kontorsanställda eller konstnärer. Den för sin tid mycket avancerade abortören Ivar Olofsson som utförde minst tusen aborter i Sverige främst på 1930-talet var upplärd av läkare i USA, men saknade själv läkarlegitimation.

Ändå är det ett känt faktum från studier av flera länder att dödligheten från abort inte var högre vid aborter utförda av dessa personer, än vid aborter utförda av läkare. Visst fanns de inkompetenta källarabortörerna och farliga metoder, men många yrkesabortörer blev skickliga på sitt ingrepp, läkare som utförde aborter lite då och då var mindre skickliga. Man bör dock konstatera att under tider av hårdare repression mot abortörer, som under långa stunder av 1900-talet tolererades av polisen så länge inga hälsomässiga komplikationer tillstod, blev villkoren för illegala aborter mer primitiva.

I debatten har ändå bilden av den inkompetente och närige (manlige) källarabortören i vars händer desperata kvinnor riskerade livet, varit dominerande rörande illegala aborter. Det är inte så konstigt att denna vanföreställning varit vida spridd. Den har spridits av förespråkare för legal abort, som på detta sätt velat framhålla legaliseringens säkrare förhållanden och förstärka det cyniska i ett förbud, den har spridits av abortmotståndare som velat skrämma kvinnor att inte överväga abort, den har spridits av läkare som ofta var abortmotståndare och dessutom velat skydda sitt skrå, och av pressen för vilka en kvinnas död i samband med en osäker abort är en nyhet. Samtidigt har abortörerna själva i de flesta fall haft all anledning att ligga lågt med sitt illegala värv, och det fåtal idealister som deltagit i debatten har misstänkliggjorts på grund av sitt pekuniära egenintresse.

I de fåtal kartläggningar som gjorts hittar vi bland abortörerna manliga särlingar och ofta gifta kvinnor med en blandning av motiv, från en vilja att hjälpa till en ren försörjning, ibland parad med en ideologisk samhällsvision, inte sällan kommunistisk eller eugenisk, eller yrkesstolthet och förespråkande av vissa metoder. Bilden av en rovgirig och hänsynslös abortör utnyttjande svaga kvinnor som inte vetat vad de ger sig in på eller är offer för situationen avfärdas av Lennerhed som dubbelt falsk. Medan information om illegala aborter var begränsad och en hel del abortsökande kvinnor utan tvivel var desperata, så fanns ändå illegala aborter med varierande ingrepp i varierande prisklasser med olika kundgrupper som mål.

Lennerheds välberättade aborthistoria borde kort sagt mana till eftertanke även rörande andra illegala eller demoniserade industrier och verksamheter. Den stereotype flyktingsmugglaren, svartkrögaren, pornografen eller tobakstillverkaren är förmodligen inte heller alltid i närheten av den karikerande stereotyp som är alltför lätt att ta till nästan oavsett politiska slutsatser, och som sällan kan stå upp till eget försvar.

Den som drar slutsatsen att abortförbudet genom den illegala marknaden inte var så farligt får dock andra argument till livs. Välunderbyggt går Lennerhed igenom praktiken att göra aborter till en ransonerad tjänst att beviljas av statsmakten, snarare än ett fritt val för kvinnan. Det är en svidande vidräkning av ransoneringstanken och dess inbyggda förmyndarkaraktär.

På 1950-talet skapade staten en hel kuratorsprofession i det enda syftet att avskräcka abortsökande (vilket beviljades av medicinska, psykologiska och eugeniska skäl, från 1946 även av socialmedicinska) från abort. På psykiatriska kliniken använde man till och med elchocker i syfte att få kvinnorna på ”rätt tankar” och vilja fullfölja graviditeten. Den som ville genomgå legal abort var tvungen att redogöra för hela sitt privatliv inför denna byråkrati som i det längsta förhalade beslutet, för att eventuellt beviljas abort. När detta system försvarades i en artikel 1963 kallades det ”ett positivt förmyndarskap”.

Här får vi även ännu ett exempel på att staten ljuger och överdriver högst medvetet. Lennerhed uppmärksammar en ”folkskrift” om aborter från dåvarande Medicinalstyrelsen 1947 och granskad av Skolöverstyrelsen och Socialstyrelsen vars påståenden hon beskriver som ”ofta tillspetsade, ibland felaktiga”. Hon konstaterar att staten i denna skrift ljög om att aborter för friska kvinnor och utförda av läkare var mycket riskabla, att abort orsakar nervösa rubbningar hos kvinnan och att säkra perioder inte existerar. Dessutom förstorades bilden på ett tvåmånaders foster till tio gånger sin storlek utan att detta framgick.

Trots detta handlade kritiken från den av såväl nationalistiska som moraliska skäl abortkritiska Svenska läkartidningen om att den statliga skriften inte gick långt nog i att avskräcka från abort. Myndigheterna ljög alltså om aborternas farlighet, och läkarnas organ krävde förstärkta lögner till stöd för en abortfientlig ideologi och lagstiftning. Den som vill hävda lämpligheten i att ge staten och/eller läkarskrået monopol på att ge sjukvård har med detta i åtanke en del att bevisa.

Visst kan Lennerheds bok läsas även som en välberättad och gripande nutidshistoria med många människoöden. Men den uppmanar på många områden till vidare tankegångar genom att ställa föreställningar om förbud, ransonering och tillförlitligheten till stat och läkarskrå på ända nästan oavsett vilka ingångsvärden man har. Läs den!