Lästips: Två barnböcker

Den här tiden på året är inte mycket mer än en period man ska överleva. Hela den vackra, färgsprakande hösten är död och begraven i mörker och regn. Som tur är har jag ett par mysiga barn att kura ihop mig med och läsa för.

Den givna favoriten så här års är Sven Nordqvists fantastiska Stackars Pettson. Den handlar om en gravt höstdeprimerad Pettson som bara vill sitta med sitt kaffe och tycka synd om sig själv hela dagen. En surgubbe som vrålar och skäller vid minsta ljud och vare sig vill leka eller arbeta. Eftersom boken stämmer så väl in på min sinnesstämning läser jag den med stor behållning, och det känns skönt med en saga som kanske kan förklara varför pappa är så retlig. Dottern citerar i vart fall ofta Findus replik ”Det är inte synd om dig, pappa, du har ju mig.” Stackars Pettson är en kul berättelse med riktigt stämningsfulla bilder när Pettson till slut luras ut ur sin självömkan för att gå och fiska.

Samtidigt går jag och väntar på att sonen ska bli gammal nog för en ideologisk favorit, Labolinas snubbeldag av Inger och Lasse Sandberg. Spökbarnet Labolina snubblar på än det ena, än det andra och kräver med högljudd stämma att man ska ta bort det hon snubblar på. Således flyttar spökena gräsmattan, trappan och hela slottet, ja till slut försvinner till och med resten av familjen sedan Labolina snubblat på Spökpappan. Det blir obekvämt och krångligt och till slut, i det fullständigt snubbelfria samhället, ensamt och tråkigt. Då flyttar Labolina tillbaka alltihop och lär sig att om man snubblar brukar det onda gå över om man blåser.

Sensmoral: Livet kan aldrig bli smärt- och riskfritt, och skulle det bli det är det bara outhärdligt tråkigt.

Läs den för era barn, ge den till bekanta och särskilt till alla hönsmammor att läsa för sina hjälmförsedda telningar, och varför inte skicka några exemplar till de politiker och byråkrater som helt verkar ha missat denna kulturskatt? Då kanske nästa generation vuxna lär sig leva livet med vissa risker istället för att inrätta nollvisioner om ett ”snubbelfritt”, men ack så tråkigt, samhälle.