Mer egoism i handelspolitiken

”Det gäller att våga vara mindre egoistiska annars kommer vi aldrig att nå utveckling i de allra fattigaste länderna.”

ser vår nya handelsminister Ewa Björklund på sitt uppdrag. Vi ska avstå och uppoffra oss för att Afrika ska utvecklas. Så fungerar bistånd, som hon tidigare engagerat sig i, åtminstone om man bortser från det faktum att bistånd inte ger någon utveckling.

Handel är däremot ett frivilligt utbyte till ömsesidig fördel. Att riva våra egna handelshinder och göra import av andras varor billigare är något vi tjänar på, inte uppoffring eller förlustaffär. Vissa ineffektiva företag och lågavlönade jobb slås ut (vilket syns och hörs), mer effektiva företag, som inte sällan utnyttjar den billiga importen av vad andra kan tillverka bättre, med bättre avlönade jobb kommer istället (vilket inte framgår lika tydligt). På det hela taget är det en bra affär som ökar välståndet både som engångseffekt och varaktigt genom skarpare konkurrens. Genom att helt avskaffa jordbrukspolitiken skulle exempelvis en svensk tvåbarnsfamilj tjäna 12000 kronor om året på lägre skatt och billigare mat.

Att på detta sätt öka vårt eget välstånd och samtidigt ge fattiga länder en möjlighet att häva sig ur misären är den enklaste sak i världen. Det är bara att avskaffa våra egna handelshinder. I vägen för detta står inte minst den uppfattning som Ewa Björklund nu ger ytterligare spridning åt; att en sådan åtgärd skulle missgynna Sverige och EU, inte bara ett fåtal högljudda särintressen, och att man därför måste vänta på alla andra innan man själv tar bort sina handelshinder.

Det här började inte bra.