Minst bland de största

Noterade att min blogg fick vara en liten stapel i Metro, illustrerandes att folk hellre läser om mode än om politik. Kul, och som Krohnman varit inne på en nyttig påminnelse om vilka som egentligen är bloggosfären.

Och håll inne med de fisförnäma kommentarerna om att folk hellre läser om mode och tonårsliv än om politik. Det gör de alldeles rätt i. Jag lät mig dras med på två valvakor igår. Inte ens vin eller att jag träffade en hel del kul folk kan förminska det faktum att det amerikanska presidentvalet är ungefär lika kul som att se färg torka. Floskelpelle-Obama eller Makt-Hillary? Mormon-Mitt eller Väckelse-Mike? Kändisar som är för X, tyckare som är emot Y, stapeldiagram över vad Z:s väljare i övre medelåldern åt till frukost och mitt i allt detta alla upphetsade nördar som bara vill ha mer, var och en sin egen expert. Nä, då läser jag hellre om Linda Skugges ungars diarré, Blondinbellas skolschema eller att den där tjejen på gymmet åt havrekli till lunch.

Så istället för att säga vem jag hoppas ska vinna det amerikanska presidentvalet tänkte jag berätta att jag höll på traditionen och missade att äta semla igår på fettisdagen, men det tänker jag ta igen ikväll.

(Uppdatering: Även när det gäller semlor ligger man i lä i tävlan med unga, begåvade tjejer. Hanna Wagenius lyckades visst mula i sig tio stycken igår. Tag lärdom banterskor och folkhälsoförmyndare.)