Myten om "islamofobin"
I dagens DN skriver Torbjörn Elensky utomordentligt om begreppet ”islamofobi”. Det är ett fullkomligt irrelevant begrepp, som används i det ohederliga syftet att fula ut legitim religionskritik och som klumpar ihop människor av viss härkomst under religiöst ledarskap. Även Carl Rudbeck var inne på detta i sin likaledes lysande text förra veckan.
Jag bjuder på min kolumn ur Magasinet Neo 3 – 2006.
Jaså, är jag islamofob?
Jag är islamofob. Jo, man är tydligen det om man är ateist och tycker att religionen islam är mumbo-jumbo. Eller om man tycker att västvärldens relativt sekulära demokratier är att föredra framför en religiös doktrin med ambition att ha heltäckande regler för hela det politiska och sociala livet. Ja, enligt Integrationsverket är man till och med att betrakta som islamofob om man har fräckheten att inte instämma i påståenden som ”Islam har gett upphov till en imponerande kultur!”. Det kategoriseras som ”kulturell nedvärdering av islam” eller rentav som ”hat mot muslimer”.
På frågan vilken kultur vi klentrogna västerlänningar ska imponeras av i diktaturer där knappt några utländska böcker översätts – om det är talibanernas sprängda buddhastatyer eller Irans djupt religiöse president Ahmadinejads krav på att upprätthålla ”en kultur av martyrskap” där självmord i islams namn upphöjts till den ”mest graciösa, mest gudomliga och varaktigaste formen av konstnärskap”- blir Integrationsverket oss svaret skyldiga. Kanske lika bra det.
Islamofobi är en etikett som kan klistras på allt möjligt; från rasism riktad mot personer som är muslimer, till folk som landar i vissa empiriska slutsatser gällande islam som politiskt och kulturellt fenomen. Att bunta ihop så vitt skilda ståndpunkter borde räcka för att underkänna begreppet som en seriös kategorisering. Om inte annat så för att enligt de flesta kriterier – att hävda oförenlighet mellan islam och västvärlden, att se islam som ett ”enhetligt fenomen” eller att motsätta sig äktenskap mellan muslimer och icke-muslimer – är muslimer och framför allt religiösa ledare de mest islamofoba.
Med tanke på hur många och olika grupper som kan kallas islamofober är det inte konstigt att Integrationsverket i sin barometer hittar mycket islamofobi i samhället. Å andra sidan finns försök att mäta mer seriösa indikatorer, exempelvis förolämpningar, fördomsfullt bemötande eller våld. Där är det glädjande nog svårare att hävda att detta i särskilt stor omfattning riktas mot islams utövare, vare sig man tittar i Sverige, USA eller Storbritannien.
Bakom dramatiska siffror gällande ”hets” eller ”kränkningar” ligger inte sällan en överdriven känslighet inför vanliga medieinslag. Av totalt fem islamofobirelaterade anmälningar om ”hets mot folkgrupp” under hela 2003 handlar två om en islamkritisk debattartikel i Dagens Nyheter(!) och ytterligare en om ett humorprogram i TV 3. Med tanke på att muslimska ledare jämför tidningskarikatyrer med terrorattentat med tusentals dödsoffer finns det anledning att ta rapporter om subjektivt upplevda ”kränkningar” med rejäla skopor salt.
Förvisso diskrimineras många människor av arabiskt ursprung på arbetsmarknaden och vid krogbesök, och det är förkastligt, men det har förmodligen inte med islam att göra. Det torde knappast vara troende muslimer som sorteras bort i kön till nöjesetablissemang med alkoholservering och lättklädda flickor.
Ändå finns inom stat, myndigheter och akademi, liksom i internationella sammanhang, ett antal motståndare till islamofobi; en verksamhet med klara paralleller till ’Ghostbusters’. De jagar ett fenomen som finns överallt och ingenstans och framför allt i den egna fantasin. Ungefär som den religion termen skapats för att skydda, fast med oroväckande många sekulärt sinnade konvertiter.
Begreppet islamofobi kan tryggt avfärdas som nonsens, men det är nonsens med olyckliga (och förmodligen inte oavsiktliga) konsekvenser. Det är ett både klumpigt och genomskinligt försök till ’guilt by association’. En kritisk hållning till religionen islam eller mot de samhällsskick och kulturer som islam givit upphov till, klumpas ihop med främlingsfientlighet och rasism. På så vis kan analyser och ståndpunkter, även om de baseras på ett liberalt rättighetstänkande eller ett sekulärt upplysningsideal, fulas ut ur debatten.
Islamofobstämpeln fungerar som en språklig trojansk häst med funktionen att tysta opposition och kritik mot religionen islam. Som ett första steg tystar begreppet debatt i tal och skrift för att anständiga människor inte vill se sig förknippade med rasism och främlingsfientlighet. Men när nonsensbegreppet blivit dogm kommer rena förbud med hot om fängelsestraff och censur som ett brev på posten. Med hjälp av kopplingen till främlingsfientlighet och rasism kan kritiska omdömen om islam definieras som så ”kränkande” att de helt förbjuds.
Det ovanstående är ingen teoretisk övning i att dra långsökta tänkbara konsekvenser, utan en mekanik som redan verkar på lagstiftande församlingar. EU förbereder för närvarande ett lexikon med terminologi kring islam som för tankarna till Orwellskt nyspråk. Termer som ’islamsk terrorism’ blir helt bannlysta och ord som ’jihad’, ’islamist’ och ’fundamentalist’ får nya och snälla betydelser.
Exempelvis ska ’jihad’ förstås som ett entydigt positivt begrepp som handlar om att bekämpa sin egen själsliga ondska. Som Sam Harris i utmärkta boken The end of faith och många andra religions- och islamkännare påpekat är detta bara en av ’jihads’ betydelser, men att bekämpa ’otrogna’ är också en del av begreppet. Dessutom är det absurt att framhålla ens den förstnämnda betydelsen av ’jihad’ – självspäkning enligt islams alla regler och förbud – som något positivt. Genom att påbjuda en positiv tolkning av islams nyckelbegrepp och förbjuda termer som antyder kritik, så höjs i praktiken islam ovanför varje form av kritik, vilket naturligtvis är precis vad islamofobbegreppets muslimska upphovsmän önskar.
Men än så länge får man väl kritisera islam, oavsett vad som står i EU:s lexikon? Jo, fast frågan är hur länge till. Ett förslag om att med hot om fängelsestraff förbjuda kritik och ifrågasättande av religiösa trossatser, symboler och profeter har lagts fram i FN av 57 muslimska stater med anledning av de danska Muhammedkarikatyrerna, och mötts av gillande kommentarer från EU:s sida. Man kan bli islamofob för mindre.
MiiiA
februari 28, 2008 @ 12:07 e m
Bara så du vet, dessa über super duper religiösa muslimer, som de kallar sig, följer mer sina kulturer och sina idiotiska regler än vad som finns i Koranen. Muslimer finns i moderna smahällen där de lever och utövar sin religion. Sen så är folk allmänt rädda för muslimer eftersom de tror att alla muslimer är terrorister… Islam förespråkar utbildning inte våld… Sen är kulturerna där Islam finns olika vissa länder har sina extrema seder som inte förespråkas av religionen utan man använder religionen för att försvara sig och obildade och allmänt dumma människor lyssnar på det! Och vet du vad? att rita karikatyrerna var provokativt och visade brist på respekt mot en hel folkgrupp… inom Islam får man inte avbilda människor, varför var en idiot tvungen att göra det? självkart för att provocera? Det visar brist på respekt och jo rassism… självklart finns det sen ännu mer idioter som kommer med sina hot och han som ritade bilderna får det han ville dvs han får muslimer att framstå som vildar… Jag är muslim, från Europa… självklart har jag många invändningar mot mycket men jag är trött på att behöva försvara min tro inför så många människor som inte kan ta reda på fakta innan de tycker att alla muslimska män slår sina fruar och att alla muslimer är terrorister och att islam försespråkar våld.. det handlar om kulturer och allmän okunskap hos många…
Mattias Svensson
februari 28, 2008 @ 12:34 e m
MiiiA/
Tack för svar. Varför protesterar du inte mot Iran, där man regelbundet avbildar Muhammed? Det blir väldigt inkonsekvent annars att gnälla på några danska satirtecknare. Och att börja fara ut om rasism för några harmlösa teckningar är precis den typ av missbruk av begreppet som jag vill varna för. Provokation, visst, men det är tillåtet att provocera lättstötta grupper vare sig det handlar om muslimer, feminister eller den köttätande vita majoriteten (som brukar provoceras av om någon inte äter kött eller dricker alkohol t ex).
Men visst, man ska inte behöva förklara att man inte går omkring med tickande bomber eller när ett lömskt hat mot sitt nya hemland bara för att man är muslim. Det är dessutom de ”nyfrälsta”, ofta ungdomar, som står för de värsta förlöpningarna och ger andra muslimer dåligt rykte. Mindre rädsla och fientlighet är vi alla betjänta av.
gunnar ii
februari 28, 2008 @ 2:25 e m
MiiiA:
”Islam förespråkar utbildning inte våld…”
Koranen innehåller under alla omständigheter verser som kan användas för att rättfärdiga våld. Ta t.ex. följande verser: 8:12, 9:5, 9:29 och 9:112. Eftersom Profetens liv var allt annat än fredligt används också hans biografi, Hadith, som en källa för att rättfärdiga våld.
gunnar ii
februari 28, 2008 @ 2:31 e m
Jag undrar var det kommer att sluta om man förbjuder ifrågasättande av religiösa trossatser.
Evolutionsteori är definitivt ett ifrågasättande av fundamentala trossatser inom kristendom och judendom. Istället för att vara en avbild av Gud degraderas människan till att vara en avkomma av en apa. Ett djur som alla andra.
Psykologi är definitivt ett ifrågasättande av Scientologin.
Det finns nazister som har skapat en religion kring den vita rasen. Ska deras läror också skyddas från kritik?
Gertkvist
februari 28, 2008 @ 11:17 e m
Att muslimska länder vill driva genom förbud mot religionskritik i FN borde bemötas med ett gapskratt, eftersom åtskilliga av dessa länder själva bryter mot FNs regler om religionsfrihet. Vilka alla FN-medlemmar faktiskt förväntas följa.
MiiiA – varför bryr sig muslimer så oerhört mycket om vad otroende i länder tusentals kilometer bort vilka de inte har någon kontakt med, säger, tycker eller tecknar? Jamenar – svenskar (eller europeer) kräver ju inte att censurförespråkare i Jemen, bokbrännare i Saudiarabien eller statyförstörare i Afghanistan ska avrättas, att deras regeringar ska be om ursäkt och att alla ska visa svenskarna ”respekt”.
Om islam vore ett läkemedel skulle det aldrig godkännas för användning. För många och för allvarliga biverkningar.
Karpstryparn
februari 29, 2008 @ 1:27 f m
Det här är ju helsjukt, självklart ska man ha rätt att kritisera islam. Men det är som med invandringen, man får inte säga något negativt om invandrare för då är man rasist. Det är lika sjukt det, men de personer som anser att man är islamofob eller rasist när man kritiserar islam eller säger någonting om hur många invandrare beter sig i Sverige vill inte se verkligheten. Jag tycker synd om dessa personer.
rabbighfirli
juni 20, 2008 @ 10:35 e m
Om man läser koranen dvs källan till Islam. Så kommer man finna gång på gång att Oprovocerat våld är inte ok. Dvs att säga muslimer är dåligt m.m är inte grund nog för att slå ihjäl någon däremot om någon slår dig så skall man slå tillbaka. Konceptet öga för öga är helt enkelt något som är ett faktum. Och Gunnar ditt citat från 8onde suran oja det förespråkar våld men änmer det förespråkar försvar. Dvs det var ett budskap ”änglarna” gav till muslimerna då de var under attack i det forntida Arabien. Jag tycker det är förkastligt om det är sådana referenser man kommer använda för att stämpla islam som våldets religion.
"Jag är den nya blondinbella, fast mycket mörkare..."
april 12, 2009 @ 8:47 f m
Det här är ju helsjukt, självklart ska man ha rätt att kritisera islam. Men det är som med invandringen, man får inte säga något negativt om invandrare för då är man rasist. Det är lika sjukt det, men de personer som anser att man är islamofob eller rasist när man kritiserar islam eller säger någonting om hur många invandrare beter sig i Sverige vill inte se verkligheten. Jag tycker synd om dessa personer.
Jag är själv en kille med invandrarbakgrund och jag måste bara säga att jag håller med dig till 100%. Man har rätt att säga negativa saker om allt. Du som skrivit denna artikel är riktigt bra på att skriva, sluta aldrig med det. Det hade varit ett brott. Keep up the good work!
…och när vi ändå pratar om allt dåligt islam för med sig, läs då snälla dessa två inlägg och lämna jättegärna en kommentar:
http://nabil.blogg.se/2009/march/internationella-pi-dagen-314.html
http://nabil.blogg.se/2009/april/im-forced-to-think-hell-is-a-place-called-ho.html
Jag hade uppskattat det.
Hanna MB
november 9, 2009 @ 10:40 e m
Hej där!
Vilken bra blogg du har! Ska läsa den med intresse framöver.
Nu blir det ett svar här på just det här inlägget, det är säkert lite gammalt men jag snubblade över det och kunde inte låta bli.
Som religionshistoriker jobbar jag med forskning kring flera religioner men bland annat Islam. Man ska aldrig använda uttryck som ”Islamofobi” eller ”antisemitism” för den delen för godtyckligt. Du har alldeles rätt i att det skapar nästan fler problem än det löser.
Dock så finns det mycket i samhället som jag tycker kan tolkas som oroande vad beträffar den bilden väst konstruerar av ”araben” och ”Islam”.
För det första så gör ofta extremt stora generaliseringar från västligt håll av politisk Islam, Islamism, islam i vidare bemärkelse och arabisk kultur. Många uttalar sig om vad ”Islam är” och vad ”muslimer tycker” utan att någonsin läst ett enda uttalande av någon muslimsk skriftlärd utan utgår helt och håller ifrån att Islam = Irans officiella politik.
För det andra så kopplar man ofta ihop kulturella uttryck och det religiösa. Att bära Burqa är en klassspecifik symbol från Afganistan. Det representerar ursprungligen att man är överklass och inte behöver arbeta. Lite som det bleka viktorianska kvinnoidealet. Självklart är slöjan i en vidare bemärkelse en del av en patriarkal kultur som vill definiera kontroll över den kvinnliga kroppen, men det är knappast något man kan säga att väst är förskonat ifrån heller. Vad jag bara menar är att man ofta helt ignorerar kultur/klass och liknande faktorer och påstår att vissa uttryck enbart beror helt på religiösa fanatiker.
För det tredje så riktar man in sig väldigt mycket på Islam i tex. slöjfrågan och säger sig enbart vilja kritisera element ”för kvinnornas skull”. Att man sedan aldrig går på Judendomen (som i sina ortordoxa former är betydligt mer patriarkal än de flesta tolkningar av Islam) och inte heller Hinduism (samma sak där)
Vad jag menar är bara att bilden behöver nyanser. Åt alla håll. Och religionskritik är alltid befogat men varför det alltid bara är en monoteistisk/patriarkal religion som får ta kritik och andra slipper undan och tvärt om omfamnas av stora delar av det konservativa/liberala etablissemanget (Sällan läser jag borliga debattörer som kritiserar Israels familjepolitik, trots att denna är en av de mest fundamentala i världen (Kvinnor kan inte skilja sig och därmed inte gifta om sig utan mannen och en religiös domstols godkännande)) är faktiskt en fråga att ställa sig.
Nu blev det här jätte långt, men min poäng är bara att visst kan man vara kritisk mot ”islamofobi” uttrycket men då anser jag att man ska vara lite kritik mot då exempelvis ”antisemitism”. Och visst kan man kritisera Islam men då bör man vara lite påläst också och inte göra som så många idag dvs. ta lösryckta citat från en diktaturregim politiker som typiskt för all Islam i hela världen.
Mattias Svensson
november 10, 2009 @ 12:02 e m
Hej Hanna,
Tack för ett långt och klokt inlägg. Håller helt med om att det finns en massa vanföreställningar om religioner (även om jag själv är militant ateist), många förvisso spridda av folk som hävdar sig tala för t ex ”1,6 miljarder muslimer”.