Nej, jag skojade inte

Jag har fått mycket beröm för gårdagens bloggpost om att jag ska börja som konsult åt Statens folkhälsoinstitut. Jag fick faktiskt ta emot en och annan hjärtlig gratulation på Timbro efter att ha skickat ut beskedet med inbjudan till kött-, rök- och alkoholfri fest på fredag (lite oroande, jag vet) och även Petter på Neoredaktionen höll på att få panik, i några minuter.

En och annan höjde säkert på ögonbrynen åt mitt kärnkraftsmotstånd (jag var förvisso engagerad mot kärnkraft, men då var jag åtta år) och en del annat.

Idag kan jag bara säga att jag skojade inte.

Det var nämligen Maria Ferm, Grön ungdoms språkrör, som gästbloggade i mitt namn under gårdagen och förtjänar alla hyllningar. I gengäld hade jag hand om hennes blogg, där jag skrev om att miljöpartiet inte längre är ”de långa skäggens och de noppriga koftornas parti” utan snyggast på ytan, likaså fyllde jag på med lite grönt liberal kritik mot centern och bjöd in Johan Norberg och Boris Benulic att prata Äganderätt och miljö samt Grönt entreprenörskap på miljöpartiets stämma i maj. Lite synd att det bara var på skoj, ett sådant parti hade jag röstat på.

Uppdatering: Det roliga är ju att en post hos Grön ungdoms språkrör med denna programförklaring

”Miljöpartiet av idag är inte de långa skäggens och de noppriga koftornas parti. Vi räds varken smink, rakhyvlar eller välsorterade klädbutiker, så länge inte människor eller natur har farit illa i produktionen. Och så har vi insett att även om tanken på lokalsamhällen är fin, så är det ingen som vill bo där. Den nya generationens gröna vill bygga högt, handla med omvärlden och sjunga schlager hela natten.”

möts av idel gillande kommentarer utöver anmärkningen på schlager (som jag delar).