Nolltillväxt ? vad betyder det?

1924 fick USA:s president Calvin Coolidge se sin 16-åriga son dö av ett infekterat sår han fått när han spelade tennis utan sockar i skorna. Det var före antibiotikan. Den första penicillinbehandlingen kom 1941.

Den första halvan av 1900-talet var tuberkolos en både vanlig och spridd sjukdom. Den drabbade alla, och kunde spridas genom att någon i din närhet hostade. En del dog inom några veckor, andra långsamt och utdraget under flera år, andra överlevde men fick tillbringa några år på sanatorium. Sjukdomen påverkade hjärnan och rörligheten. 1950 dog en 47-årig George Orwell av tuberkolos, bara några månader innan en fungerande behandling blev allmänt tillgänglig. Han fick aldrig riktigt uppleva sin succé som författare.

Två tekniksprång i modern tid som oändligt förbättrat den mänskliga tillvaron, på ett sätt som vi därför inte behöver tänka på. Båda hämtade ur James Le Fanus ”The rise and fall of modern medicine” som listar ytterligare tio stora framsteg bara inom läkarvetenskapen från 1941 och fram till ca 1980 (han blir kritisk sedan, men jag har inte kommit dit än). Andra områden har upplevt liknande språng. Ta till exempel Norman Borlaugs ”gröna revolution” genom bättre vetegrödor, som kan ha räddat så många som en miljard människoliv.

Varför nämner jag nu detta? Jo, för att filosofen Bertrand Russell redan 1932 tyckte att mänskligheten hade mer än nog och ville sätta stopp för ytterligare materiell tillväxt, ytterligare produktionsframsteg skulle tas ut i ledig tid. Då skulle arbetarna kunna gå hem efter halva dagen, lyckligare.

Fan trot. De hade fått klara sig utan ovanstående materiella innovationer. Även om samma teoretiska upptäckter dykt upp i något laboratorium, hur skulle de efter stora investeringar kunna ha blivit kommersiella produkter tillgängliga för allmänheten? Precis det som är materiell tillväxt. Lite mer fritid hade det kanske kunnat bli. Å andra sidan. På 1930-talet var förväntad medellivslängd vid födseln 64 år för en man och 66 år för en kvinna, 2007 var det 79 respektive 83 år. Det är rätt många timmar adderad tid som tillväxtsamhället fört med sig, precis genom ovan beskrivna innovationer.

I helgen applåderades Russells tanke av docenten Christer Sanne, som pläderar för tillväxtstopp. Det är en tanke som bara kan framföras svepande och abstrakt, som något vi ”måste” (för att den ende Sanne säger så). Så fort den konkretiseras framstår det hur uppenbart monstruös tanken är. Hade vi lyssnat på Bertrand Russell hade många av oss hostat oss till döds och fruktat för varje infektion. Lyssnar vi på Sanne idag får vi klara oss utan framtidens läkemedel, föda och teknologi.

Ayn Rand kallade detta tänkande för ”den antiindustriella revolutionen” i en utomordentlig essä i den bok som Timbro nyligen publicerat: Förnuft, egoism, kapitalism och en romantisk livskänsla. Där går Rand bland annat igenom omöjligheten i tanken att vi kan få världen att stå stilla på nuvarande nivå; avstannad produktion betyder avstannat tänkande (”begränsad” teknologi betyder därför censurerat tänkande) och utan tänkande kollapsar civilisationen. Människans natur, som alltid negligeras av dem som pratar om ”naturen”, tål inte att tillväxten begränsas.