Och det finns många som fjäskar för smulor ifrån de härskandes bord

Ja, herregud. För den som inte känner till det råder alltså något slags krig mellan liberalt sinnade folkpartister och liberalt sinnade centerpartister. Och det rör de löjligaste saker.

Jag skrev till exempel i Neo om liberala motioner i riksdagen och pekade ut att Annie Johansson och Fredrick Federley lagt de mest liberala. För detta blev jag månader senare attackerad på en social tillställning av en folkpartistisk riksdagsledamot. Vederbörande hade förvisso fått beröm för sina motioner, men tyckte inte att det räckte, ilskan över att två centerpartistiska profiler fått mer beröm var betydligt större. Det var ”patetiskt” och jag anklagades rentav för att ”smöra” (jo, så här skriver jag alltid när jag vill ställa mig in…).

Centerapologeterna är inte bättre. Nu är det Dick Erixon
som får ett bryt över att SVT berömmer folkpartiet snarare än centern:

”SVT och Rapportredaktionen klarar inte av att vara objektiva ens när man ska summera det gångna året. Man sa att FRA-lagens förändringar under hösten berodde på folkpartister och inte på den ’teatraliske’ Fredrik Federleys agerande i riksdagen. Det är ju en uppenbar lögn. Skälet till att regeringen i höstas kom med en rad förändringar, bland annat att domstol ska godkänna signalspaning, var att Federley fått krav om dessa tillägg inskriven i riksdagsbeslutet i juni. Folkpartisterna hade inte vågat ställa dessa krav i de hårda interna diskussionerna. Däremot sprang de gärna ut i medierna och framställde sig som hjältar för andras insatser.“

Har ni ingen skam i kroppen? Hålla på att kivas som småbarn om vilket parti som ska få äran av att ha hängt lite lull-lull på en fullkomligt absurd övervakningslag. Som om detta skulle räcka för att göra segraren till den liberala profilen. Det kommer nya integritetskränkande övervakningsförslag hela tiden, som ingetdera partiet har lyckats mota. Det har öppnats industriakut ovanpå bankakut utan att minsta kritiska pip hörts. Det finns liberala reformer som skulle kunna rädda haven från utfiskning, hyresmarknaden från köelände (och potentiella hyresgäster från nästa lånekatastrof på bostadsrättsmarknaden) och fattiga länder från tullmurar. Kort sagt: Det finns en värld att erövra för den som vill förändra i liberal riktning eller mota floden av antiliberala förslag. Det räcker och blir över för alla som vill profilera sig.

Men medan världen utanför hungrar efter liberal förändring slåss de partisympatiserande inom och utom centern och folkpartiet om småsmulor från den allt annat än liberala härskarens bord. Sektmentalitet är bara förnamnet.