Om getter och fårskallar
Tidningen City har tappat en av Sveriges brightaste unga skribenter. Sakine Madon slutar efter att ännu ett märkligt agerande av redaktören Mikael Nestius. Madon skrev en mycket relevant krönika och ifrågasatte hur Botkyrka kunde räknas som framgångsrika på integration, när det råder skyhög arbetslöshet bland utrikes födda i kommunen. Detta kryddat med egen komisk erfarenhet av hur Botkyrka var på väg att ge varenda invandrad kvinna i kommunen varsin get!
City tog sedan in en replik från Fokus ansvarige utgivare Martin Ahlqvist. Repliken blandar greppen ”klapp på huvudet” (”genom att komplettera den åsiktsjournalistik som Sakine Madon är en del av, med fördjupande och faktabaserad granskning vill Fokus bidra till diskussionen om en viktig fråga”) och ”goddag yxskaft” (Ahlqvist bemöter att siffrorna skulle vara osanna, vilket alltså inte påståtts). Sakine Madon fick varken vetskap om repliken eller möjlighet att svara, och det är inte heller första gången City och Nestius går bakom ryggen på henne. Därför slutar hon att skriva krönikor för City. Synd men förståeligt. (Detta, kära blogghotellägare, är ett ogenerat tips om ett utmärkt rekryteringstillfälle.)
Fokus Martin Ahlqvist verkar för övrigt vara en riktig fårskalle. Han försöker även ”bemöta” Madons krönika i ett blogginlägg och där låtsas att hon bara skrivit om getter, men inte om jobben. ”Sakine Madon är krönikör i gratistidningen City och underkänner undersökningen eftersom hon inte tycker att tvåan, Botkyrka, hör hemma i toppen. Som exempel nämner hon att kommunen delat ut getter till invandrarkvinnor. … Visst kan vi räkna getter, men det kan vara bra att räkna jobben också.” Eh, det var ju Madon som började skriva om jobben som relevanta för integration, vilket Fokus statistikövning missade genom att mäta ”sysselsättning”.
Eller fårskalle förresten, Ahlqvist kanske bara har problem med unga kvinnor med invandrarbakgrund och attityd. I kommentarsfältet till sitt eget blogginlägg svarar Ahlqvist ödmjukt och korrekt på en läsares förfrågan: ”Fokus integrationsrankning gör inte anspråk på att vara heltäckande och tillgången på jämförbar statistik begränsar möjligheterna. Men genom att ändå sätta siffror på hur väl kommunerna lyckas har en diskussion dragits igång”. Det var ju synd att den ödmjukheten och det erkännandet saknades i replikerna till Sakine Madon.
Anna - på väg mot framtiden
maj 20, 2008 @ 4:33 e m
Är himla gött att höra om en vanlig Svensson som bor på Lidingö. Tyvärr så har det ju annars en rätt så överklassig klang!
Mattias Svensson
maj 20, 2008 @ 4:40 e m
Finns mycket överklass på Lidingö, och få är så bortskämda och krävande som de vilket jag bloggar om ibland. När vi flyttade ut var faktiskt bostadsrätter relativt billiga i förhållande till närheten till Stockholm (tyvärr inte fallet längre). Och så är det vackert och naturskönt.
pedant
maj 20, 2008 @ 11:37 e m
Ett intressant inlägg och talande inlägg. Men heter det inte ”fick varken vetskap om repliken eller möjlighet att svara.” i stället för ”fick vare sig vetskap om repliken eller möjlighet att svara”?
Mattias Svensson
maj 21, 2008 @ 8:21 f m
Ah! Det mäktiga nätet består tom med korrläsare. Jag blir osäker och ändrar.
Roberth Ström
maj 21, 2008 @ 8:21 f m
hela fokus undersökning är en bluff. Deras mätmetoder är helt felaktiga. jag undrar vem som beställde denna undersökning. Jag menar Botkyrka och Södertälje i topp. Det är som om någon försöker putsa fasaden. Dessutom är Gnosjö ettan på listan segregerat och de som arbetar där kan knappt svenska. Så ser vekligeheten ut den som Fokus blundar för.
Roberth ström
Pedant
maj 21, 2008 @ 1:08 e m
Som sagt, ett bra inlägg som ledde mig för första gången till Sakines blog som jag tyckte verkade intressant. Jag hoppas också att du inte kände dig förnärmad av anmärkningen – av sliringen till korrekturläsare på nätet att bedöma – men vi gamla kufar uppfattar fortfarande vare sig – eller synonymt med antingen – eller. Därav osäkerheten. Ber om ursäkt om anmärkningen tycktes näsvis.
Mattias Svensson
maj 21, 2008 @ 2:51 e m
Det är svårt att bli tagen på allvar när man är från den ironiska generationen. Alltså, jag uppskattar språkliga korrigeringar, sådana finns det för få av.