Ordfront + $vensson = sant?

En av vår tids populära domedagsmyter är att fetma och övervikt är ett gigantiskt samhällsproblem som kräver statlig kontroll av hela vår tillvaro, eftersom individer står hjälplösa inför mäktiga kommersiella krafter. Eller vår tids förresten, redan civilisationskritikern Rousseau såg på 1700-talet samhällets kommande förfall i sin samtids ökande aptit och slappare livsstil som resultat av att ett ökat välstånd nådde allt fler.

Att vi lever längre och friskare liv än någonsin tidigare, att dödligheten i hjärtsjukdomar halverats sedan 1980 och att flera studier visar att så kallad ”övervikt” inte innebär någon större hälsorisk (Se exempelvis Socialstyrelsens lägesrapport 2005, sid 20 här (pdf)) talas det fortfarande tyst om. Liksom vad det är för korkade förmyndarförslag som Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet kokat ihop för att lösa problemet.

Detta var temat för min bok Peta inte i maten! som gavs ut av Timbro 2005. Poängen var naturligtvis inte att det är hälsosamt att vara extremt fet eller att förneka att vikten ökar i de flesta befolkningar, utan att försöka nyansera alarmismen och den därtill sammanhörande politiseringen av frågan.

Två år senare verkar även Ordfront ha fått upp ögonen för dessa överdrifter. I juni i år kom boken Fettpaniken av Marie Carlsson. Att döma av vad Anna Larsson skriver i sin kolumn i SvD (8/6) verkar åtminstone den empiriska bilden överensstämma med den i min bok.

Jag har beställt boken. Det ska bli intressant att se om även Carlsson ifrågasätter den förmynderiindustri som lever av att hitta ständigt nya väderkvarnar att rida till storms mot.