Osmakligt med smakdomarmyndighet

Ät som en man. Det var budskapet i förra årets bästa reklamkampanj, rejäla hamburgare och kött istället för sallader och svältkost. ”Sexism” ylade de humorlösa, och sprang till Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, ERK, som dock friade.

Inom kort kan dock makthungriga förbudsivrare ha en ny myndighet och en vässad lagstiftning till förfogande när de hugger in på yttrandefriheten i ”jämställdhetens” namn. De lär inte låta sig mättas med mindre än ett totalt whopperförbud, i varje fall i reklamen.

En ny reklamgranskande myndighet och skärpt lagstiftning är förslag från Eva-Maria Svensson, som på förra regeringens uppdrag utrett vad som kan göras åt ”sexistisk” reklam, det vill säga reklam som känsliga personer inte finner uppbygglig eller lustig. Nuvarande situation med frivillig granskning faller inte Svensson i smaken. Här är det lagar, myndigheter och tvång som gäller. Hon menar rentav att dagens situation är ”otrygg”. Otrygg??? Det är lite nakna bringor och lättklädda kroppar på bild vi talar om här. Det är inte farligt eller otryggt för någon.

En ordning där vår ”trygghet” garanteras av politiker och myndigheter som sanerar vår mentala miljö från alla orena tankar – med verkliga, våldsamma straff för kättare som överträder godtyckliga smakdomares gränser – den är däremot otrygg. Ja, rentav farlig. I papperskorgen med utredningen och dess förslag att öka byråkratin och inskränka yttrandefriheten.

– Förbud tenderar att inte kopplas till frågan om yttrandefrihet, spontant sett. Det beror på att yttrandefriheten står för en princip, medan lagstiftningen är selektiv och används för att hantera specifika företeelser.

Det säger Åke Daun professor emeritus i etnologi när han intervjuas av Lydiah Wåhlsten i nya numret av magasinet Neo. Det är en artikel om hur moralism slår över i förbudsiver och censurkrav, som med Eva-Mari Svenssons förslag på en smakdomarmyndighet blivit kusligt aktuell.

För det är yttrandefriheten det handlar om. När staten vill inskränka och styra vilka budskap som vi får sända till andra handlar det inte om jämställdhet, än mindre om att skydda ungdomar. Då handlar det om att med tvångsmedel inskränka enskilda människors grundlagsfästa yttrandefrihet. Med detta borde förslaget vara avfärdat.