Östros

Som medmänniska borde man kanske förbigå Thomas Östros utspel i SvD idag med generad tystnad å hans vägnar. Men det är så typiskt för det samhällsklimat som råder idag att man nog måste få peka på exakt hur naken den främsta utmanaren om finansministerposten faktiskt är. Här är en stor intervju där han kan spela in vilken boll som helst att bli socialdemokratisk profilfråga, och karln väljer (padam)… en extraskatt på alkoläsk! (Detta efter att i samma artikel ha klagat på den borgerliga regeringen för att hatta med olika skattenivåer.)

”Jag tror att alla föräldrar delar en oro över vad som är på väg att hända med ungdomars alkoholkonsumtion” säger Östros. Över vad mer exakt Thomas? Att ungdomar dricker mindre över lag? Att berusningsdrickandet minskar? Att det blivit allt fler som inte dricker? Det är nämligen vad som hänt under 2000-talet. Jag citerar från CAN:s sammanfattning 2007:

”i CANs årliga undersökning bland elever i årskurs 9 … ökade andelen som svarar att de inte dricker alkohol från runt 20% under 1990-talet till över 30% de två senaste åren. Under andra halvan av 1990-talet ökade förvisso konsumtionen bland eleverna kraftigt men under 2000-talet har den minskat.
Bland niorna har konsumtionen hos såväl flickor som pojkar sjunkit relativt kraftigt de senaste två åren. Konsumtionen hos båda könen ligger numera på samma nivåer som under första halvan av 1990-talet. … Trenderna i berusningsvanor följer ungefär samma utveckling som totalkonsumtionen hos skoleleverna.”

Oron för att alkoläsken skulle förföra ungdomen och resultera i världens undergång är såååå 90-tal. Då larmade kristdemokrater, sossar och folkrörelser över det ”cyniska” tilltaget att sälja färdigblandade drinkar med kontrollerad och jämfört med hemmabladade drinkar relativt låg alkoholhalt. Idag går alltså trenderna åt motsatt håll. (Det kan förvisso oroa mig en del att ungdomar riskerar att växa upp till helnykterister, men att inte ha druckit i 15-årsåldern behöver inte vara någon fara.)

Förmodligen inskränker sig Östros känsla för vad ungdomar ägnar sig åt till några kontakter med SSU. Ett ungdomsförbund där de enda kvarvarande medlemmar är små olidliga besserwissrar som inbillar sig att alkoglass är ett allvarligt hot som måste stoppas. Inte undra på att medlemskåren smält som glass i solen (dock med ett tillfälligt uppsving efter Anna Sjödins krogrunda).

Östros förslag har nu inte med ungdomars drickande att göra, däremot med föräldrars oro. Om något har svällt över alla breddar så är det vuxna människors oro för varje risk och minsta lilla inbillade fara. Likaså finns en övertro på att skatter och regleringar ska skydda oss mot faror och lösa problem. Lägg till detta en utbredd vilja att lägga sig i andra människors livsstil, den burgna medelklassen dricker vin och kan därför fördra med en markering mot alkoläsken. Krydda med en dumdumjournalistik som gärna koncentrerar sig på ”cykelställsfrågor” av den här typen (skolexempel: språktest). Det är dessa ingredienser som Östros nu försöker blanda förmyndarcocktail av.

Vore jag Alliansen skulle jag syna bluffen och sedan garva hela vägen till nästa valseger. Det skulle kunna låta ungefär så här:

”Några minuter härifrån sitter ungsossarna och kongressar. Tema för deras kongress är solidaritet, som enligt SSU:s hemsida är ”en klassisk socialdemokratisk paroll, som vi ofta glömmer bort”. SSU ser sig som arbetarklassens företrädare, knegarnas språkrör. För ändamålet bor de på hotell med jacuzzi, röstar med fjärrkontroller, har 40 anställda kongressfunktionärer, käkar i restaurangen och på kvällarna knaprar de chilinötter nere i hotellobbyn samtidigt som de diskuterar massornas armod och socialismens kamp mot de besuttna. Idealen är utflugna och förändringsviljan reducerad till en urvattnad fyrfärgsbroschyr finansierad av Byggettan. Och nu sitter de där borta och svettas, de stryker pärlorna ur pannan med en skrapad a-lott eller med armstumpen på en urtvättad Egon-tröja. De letar nya stridsfrågor sedan riksdagen förbjudit alkoglassen.”

(Fredrik Malm, LUF-kongress 2003)

Inte ens detta har alltså Östros mäktat med. Han var tvungen att leta i garderoben efter en gammal retropanik för att ha något att komma med när han skulle ut i debatten.