På jakt efter den intellektuelle Per Wirtén

Jag läser en artikel av Per Wirtén på socialdemokratins Dagens Arena (hittad via Boris). Den sägs handla om Boris Benulics och Johan Norbergs kritiska bok om Naomi Kleins ”Chockdoktrinen”. Det är som att läsa ett dokusåpareferat. Stycke efter stycke om vem som är ”extrem”, vem som klär av vem och vem som är arg.

En mening ägnar Wirtén åt saken, allt det som noggrant beläggs i Norbergs och Benulics bok (och på andra ställen). Att Klein berättar en saga genom att rycka citat ur varje sammanhang, ge dem totalt motsatt betydelse mot vad avsändaren slår fast, ljuga om historia och fantisera ihop samband. Eller egentligen inte. ”Johan Norbergs kritik träffar säkert rätt i några fall, men hugger i sten i andra.” skriver Wirtén. Det avslöjar bara att han inte vet vilket, inte ens försökt ta reda på fakta. Wirtén kunde inte bry sig mindre. Han vill ju tro att sagan är sann.

I artikeln och rubriken avfärdar Wirtén därtill en skolbildning, den neoklassiska vid Chicagoskolan, känd för att ha förnyat nationalekonomin genom öppenhet mot ekonomisk historia, juridik, filosofi och samhällsvetenskap, i motsats till matematisk-teoretiskt modellerande och hemligt, upphöjt dikterande som var keynesianismens signum. För detta är de tydligen ”leninister”. Argument till stöd för slutsatsen? Du skojar. Men det blev en klatschig rubrik.

Det här är ett mönster som går igen. I vintras hade Per Wirtén ett inlägg i OBS-debatten kring kultur och nyliberalism där han polemiserade mot en egen fantasi där kultur var irrationellt och därför inkompatibelt med en superrationalistisk och strikt ekonomistisk liberalism. Att liberalismen formulerades som en teori om individens rättigheter och begränsad statsmakt av John Locke och uppstod som en livsstilstolerans kring rätten att utöva sin religion långt innan Adam Smith konstaterade de ekonomiska fördelarna med en fri marknadsekonomi vet han kanske inte om, eller så bryr han sig inte. Inte heller verkade det bekymra Wirtén att just de där intensiva perioderna av handel och rikedomsskapande gått hand i hand med kulturell förnyelse, renässansen i Italien, Hollands uppsving på 1600-talet eller för all del den industriella revolutionen som i sin grå process av oanat välståndsskapande även gjorde konstens alla medier tillgängliga för den breda allmänheten. Nejnej, Wirtén hade ju på sin kammare kommit på en teori om varför nyliberalism var oförenligt med konstnärlighet, detta fick bli tesen som med småfnissig förtjusning tuggades i radio.

Enda gången jag själv träffade Per Wirtén tuggade han mest mat. Voltaire hade bjudit in till diskussion kring Ayn Rand. Wirtén kom utan att ha läst en rad. Bidraget till diskussionen blev därför gymnasieobstinat begreppskritik ”men det finns väl ingen individ” och lite plakatpolitik.

Jag inser att mina försök att återge Per Wirténs tänkande med exempel som dessa framstår som karaktärsmord och lyteskomik. Läsarens misstanke är säkert att jag vill sabla ner en meningsmotståndare. Wirtén själv lär väl undra varför jag är ”arg”, och kanske smickra sig själv med att omedvetet ha träffat ”mitt i prick” med någon av sina samhällsanalyser.

Anledningen är dock den omvända. Jag har inte velat döma någon på basis av ett enstaka dåligt framträdande, sådana gör vi alla. Därför har jag försökt att följa Wirténs skrivande i en alltmer desperat jakt efter intellektuellt tuggmotstånd och argument. Nu ger jag upp och ber bloggens läsare om hjälp. Finns det någon som har utbyte av Wirténs texter och analyser på något område? Någon för vilken han är en intellektuell förebild? Var ska jag leta för att hitta Per Wirténs förtjänster? Något måste det ju finnas som gör att han har anseende som en ledande socialdemokratisk fritänkare, intellektuell och kulturskribent. Eller?