?Modebloggseländet?

Sitter precis och skriver om ”dansbaneeländet” och att vi kan lära att samma alarmism om en ungdom förslösad och förleden av enkla nöjen ständigt dyker upp i ny skepnad, när en bloggpromenad gör mig uppmärksam på denna artikel i Expressen. Snacka om bekräftelse.

Det är förvisso lite komiskt i sig att en ståuppkomiker ger sig på att försöka stå upp till bildningens, slitsamhetens och den engagerade ungdomens försvar. Tobias Perssons plädering är dock komikerns. Med billiga poänger om sina meningsmotståndares antagna (och obevisade) enkelspårighet och brist på bildning försöker han framställa sig själv som bildad och belevad. Att göra ner andra är nu inget bevis för någondera. Och det lär knappast locka ungdomar att slå upp Strindberg, Dostojevski, Rand och andra litterära klassiker. Det är mer som att höra en gapig skinhead åberopa det västerländska kulturarvet och mena att det gör honom personligen överlägsen varje arabisk poet.

Vad är det som säger att de som intresserar sig mycket för mode inte är intresserade av annat? De som är ambitiösa och kunniga brukar visa framfötterna på mer än ett område. Vad är det som säger, Tobias Persson, att de unga tjejer som lyckas med vad de förutsätter sig är lika de missunnsamma surpuppor du möter på tunnelbanan? Är det inte snarare så att de som är ambitiösa och lyckas får en mera positiv och generös inställning till andra? Särskilt jämfört med den ”engagerade” ungdom (stundtals över 30) som inte kan uttrycka sin bittra och konspirativa övertygelse om att världen är på väg att gå under på bättre sätt än att lufta bilar och vandalisera. Är det något Persson kan ge sig sjutton på så är det att de sistnämnda, de bittra och gnälliga, struntar i sina medmänniskor. Fast de lär nog garva åt Perssons till ”konsumtionskritik” förklädda blondinskämt.

Varför är Persson tvungen att gå 150 år tillbaka i tiden för att hitta tåga och redlighet bland ungdomen? Jo, därför att i modern tid har nöjen och lättsamhet med självklarhet hört ungdomen till, utan att för den skull utesluta att man även går i skolan och tillägnar sig klassiska kunskaper. ”Dansbaneeländet” (länk till lång kulturartikel) förstörde inte dem som var unga på 1930- och 1940-talet, ”serieeländet” förstörde inte ungdomar på 1950-talet, och WASP förstörde inte oss stofiler som minns vårt 1980-tal. Således kommer inte modebloggandet eller ”konsumtionen” (som om den vore ”planlös” skulle onödiggöra de vällästa modebloggarna) förstöra dagens ungdom.

Att skriva väl om sitt intresse kommer i vilket fall som helst alltid att vara mer konstruktivt än att gnälla på vad andra företar sig. (Något jag själv brutit mot i denna bloggpost, åter till manuskriptet.)