Rök ut förbuden

Mobbarmentaliteten mot rökare tar sig alltmer absurda uttryck. Först handlade det reella hälsohot, att uppmärksamma folk på den påtagliga cancerrisk som dagligrökande innebär. Inte tillräckligt för att rättfärdiga förbud och restriktioner för hur människor väljer att leva, men i alla fall något påtagligt. Sedan handlade det om marginella hälsorisker, andrahandsrökning (som kan medföra vissa risker om man bor under samma tak ett helt liv), snus etc för att rättfärdiga ytterligare skatter, regleringar och förbud.

Nu är hälsan ett passerat kapitel, men restriktionerna fortsätter. SvD uppmärksammar hur kommuner och landsting förbjuder rökning på arbetsplatser och även omkring dem. Knivsta kommun har förbjudit skolpersonalen att röka ens i närheten av sin arbetsplats. ”De ska inte bolma så eleverna ser” säger personalchefen Gunilla Thulin. Att se någon annan röka är såvitt jag vet fullkomligt ofarligt för hälsan.

Sak samma i Vingåker, där rökförbud råder inom 30 meter från vårdinrättningar. Varför? ”Detta känns bra. Folk har tyckt att röken varit äcklig” säger Britt Marie Svedenberg, och man förstår att förbuden ”känns bra” för henne eftersom hon avlönas av skattebetalarna för att införa dem. Men nu är alltså det milda obehaget från utomhusrök eller att träffa på någon som rökt på sin lunchrast tillräckligt för att motivera restriktioner, trots att även detta är fullständigt ofarligt vad hälsan beträffar. Svedenberg menar till och med att det är ”en rättighet för de gamla att slippa röklukten”. Tanken svindlar. Om lukt man finner ”äcklig” nu är tillräckligt motiv för förbud torde ärtsoppa på torsdagar snart vara ett minne blott. Snart på en offentlig vårdinrättning nära dig.