Rosenbergs käpphäst

Det blir sånär ett lite roligt syftningsfel i Göran Rosenbergs DN-kolumn där han rider sin gamla käpphäst om att det enda som är fel här i världen är att hävda sig veta något med säkerhet och att använda sitt förnuft. ”Det är … i mitt fall, ganska troligt att världen inte har skapats av Gud eller någon annan form av högre intelligens.” Jo, jag ser också fallet Göran Rosenberg som en bekräftelse på att allt inte är skapat av en högre intelligens, fast det var kanske inte så han menade.

Så till käpphästen. Rosenberg var en gång i tiden säker på att ha skådat sanningen, i en maoistisk sekt på den tiden Mao mördade och förtryckte som värst (precis som Sovjet var som mest hyllat av kommunister under Lenin och Stalin, men intresset avtog i takt med mordfrekvensen). Av denna erfarenhet drog han slutsatsen, inte att kommunismen var fel och farlig, utan att sanningssökande är fel och farligt. På så vis har han ju aldrig haft fel, eftersom det inte finns rätt och fel.

Med denna bekväma slutsats i bagaget kan Rosenberg idag, med samma trosvisshet som tidigare, påstå att de som hävdar sig ha rätt (t ex marknadsliberaler, eller som i det här fallet, folk som inte håller påstådda mirakler eller kringsvävande andeväsenden som en god grund för vare sig kunskap eller etik) per automatik har fel, eftersom de säger sig vara säkra på sin sak. Anför de argument och åberopar förnuft är det bara ytterligare bevis för hur fel de har. Eller fel är inte rätt ord. Rosenberg har egentligen bara sagt sig ”ha problem med” sådana personer, men han får onekligen sina personliga bryderier att låta mer angelägna och allmängiltiga än de kanske borde vara, om man nu inte är Göran Rosenberg.

Egentligen har jag bara en motfråga rörande Rosenbergs käpphäst att det inte är innehållet i en specifik ideologi eller religion som är fel, utan åberopandet av säker kunskap i sig: Varför skulle en tro på jungfrufödslar, onda andar och talande brinnande buskar föda en bättre människosyn eller etik, än säker vetskap om att sådant inte förekommer? Notera att Rosenberg välkomnar det förstnämnda och bannlyser det sistnämnda, som vore han en mästrande Gud fader inför äppelsugna lustgårdsinvånare. Tacka sjutton för att Rosenberg inte vill dödförklara Gud, han vill leka Gud.

Denna fråga gäller även Rosenbergs tidigare ideologi: Hade kommunismens åsiktsförtryck, utplundrande av landets produktiva, enpartivälde, fångläger och massmord varit okej om bara ledarna erkänt sig vara klädsamt osäkra, snarare än tvärsäkra?

Frågan blir än mer relevant då de flesta kända diktatorer blivit paranoida och deras gärning präglats av tvära kast för att till varje pris pröva undersåtarnas lojalitet. Knappast den förnuftiges säkerhet eller det styre enligt objektiva principer som brutala diktatorer brukar tillskrivas av inbitna skeptiker.

Rosenbergs käpphäst har således inte så stor praktisk nytta, vilket kan hänga samman med att det är en absurd föreställning, men visst duger den om man vill rida till storms mot väderkvarnar (eller framstå som djupsinnigt intellektuell och fördomsfri på DN:s ledarsida).