Så var man likriktad också

När jag förra veckan körde upp i Norrköping skrek löpsedlarna för deras gratistidning Extra ut att HBT-personer kränks på högskolan. Det visade sig vara en undersökning bland studenter där en minoritet på ca en tredjedel bland homo, bi- och transpersoner tyckte sig inte vara korrekt återgivna i kurslitteraturen. (uppmärksammat av Sanna Rayman här) När de teoretiska filosoferna diskuterar den logiska motsättningen kring gifta ungkarlar ska de i fortsättningen ta med i beräkningen att ungkarlen i fråga kanske är kvar i garderoben. Eller något. Tio procent av de heterosexuella känner sig också orättvist skildrade, och är kanske kränkta de med.

Är man kränkt om man känner sig oriktigt skildrad så har jag definitivt blivit kränkt av Expressen. Två gånger dessutom. För ett antal år sedan hade de ett reportage om nyliberaler där jag som objektivist fick klä skott får att sådana betraktas som tråkmånsar. Journalisten såg mig stå i ett hörn, vilket syntes bekräfta det hela. Att det var i det hörnet som ölen serverades nämndes naturligtvis inte. Bah!

Idag är det dags igen. Samma tidning anser att jag inte bara är tråkig, utan dessutom likriktad. På ledarsidan skriver Johannes Forsberg att Timbro inte bara ligger bakom att borgerligheten suger, utan även att alla liberaler skulle vara likadana. Vi förmodas okritiskt gå näringslivets ärenden, vara höger, se socialförsäkringar som det stora onda och egentligen bara vara intresserade av pengar. Jovisst sö, för annars hade ju inte Forsbergs stora idol Anders Borg (som man kanske skulle tycka har haft mer påtagligt ansvar för borgerlighetens göranden och låtanden) brutit med ”näringslivets ideologer”. Det var ju i alla fall viss variation på konspirationsteorierna, även om man hört den där visan om att allt är Timbros fel till viss leda.

Vore det inte bättre om Forsberg istället för nedsättande och svepande personomdömen tog upp vad han i sak inte sympatiserar med, vem som argumenterat för detta och vad de bättre motargumenten är? Av vilka skäl är exempelvis Timbros mångåriga bokutgivning i miljöfrågan, utifrån värdet av att förbättra människans miljö och hennes frihet och med analysen att det behövs teknik- och framtidsoptimism snarare än domedagsscenarier och primitivisering, diskvalificerad i jämförelse med en tankesmedja vars enda merit hittills är att kalla sig ”grön”?

Men det är kanske att kräva för mycket substans av någon som tycks betrakta teknokraten Anders Borg som en självklar auktoritet, och vars främsta intellektuella merit är en bok om vad andra skrivit på sina bloggar. Inte direkt det mest djuplodande som givits ut på Timbro, men vem vet, Forsberg var kanske bara ute efter pengarna?