Så vinner du debatten ? även om du har fel
Okunnighet är styrka. I alla fall om man vet att använda den rätt. Inte minst för den som debatterar mot någon på nätet finns, i ordets sanna bemärkelse, idiotsäkra retoriska knep att ta till för att hamna i överläge i en debatt nästan oavsett hur fel man har. Ja, rörande de här retoriska greppen underlättar det vanligen att vara helt fel ute från början.
Nyfiken? Då kör vi.
”Den ömma tån”. En riktig klassiker. Om folk reagerar på vad du skriver och påpekar att du har fel, och du känner för att framhärda, så kan du alltid dra till med ”där verkar jag visst ha trampat på en öm tå”. Det står dig dessutom fritt att fabulera om vilka lömska motiv och dolda uppfattningar som utgör den ”ömma tå” hos dina meningsmotståndare, så kan du känna dig riktigt finurlig istället för korkad.
Folk är exempelvis generellt lite känsliga för det där med rasism, eftersom det är en primitiv uppfattning som nästan ingen vill förknippas med. Därför är det närmast idiotsäkert att om du utmålar några som rasister som inte är det så kommer de att reagera, och då kan man säga att man visst verkar ha träffat ”en öm tå”. Eller ”öm punkt” som det fick heta i svallvågorna efter Centrum mot rasisms Nogger Black-utspel, för att ta ett exempel på när det användes.
”Varför blir du så arg?” Det var när Maciej Zaremba var på Stureplanscentern som han uppmärksammade detta knep. Någon kan fullkomligt dominera en debatt med argument och patos. Desto större anledning att kontra med ”Varför blir du så arg/uppjagad?” Det är nämligen förbjudet i meningsutbyten, inte minst i Sverige. Den som först utpekas som arg har förlorat. I boken ”Fallet Nogger Black” beskrivs kritikerna mot glassbojkott genomgående som arga, oavsett hur syrligt satiriskt de skriver (varför ägnar de sig alls åt att skriva om de inte är arga?). Däremot beskrivs aldrig Centrum mot rasism som arga, trots att de hotade med juridiska åtgärder och bojkott mot en lakritsglass. Fallet var därmed avgjort.
Det här är nu inte bara ett svenskt grepp, jag ser att pösmunken Bertrand Russell använde en variant på sin tid, och att en del som borde veta bättre fortfarande imponeras.
”Jag har fått elaka mail!” Det här är det närmast vattentäta försvaret mot varje debatt på nätet. Har du skrivit något som väcker reaktioner finns det med största sannolikhet bland argument och omdömen några överilade ord skrivna i affekt, säkert också några riktigt klumpiga personangrepp och epitet i personliga mail. Annars kan du säkert hitta något förklenande om du letar ordentligt bland kommentarerna. Lyft fram dessa övertramp så slipper du svara på mer seriösa invändningar, och kan dessutom framstå som martyr.
I detta syfte kan du även spara kritiska och plumpa mail till ett lämpligt tillfälle, och göra en wag the dog. Anta att en frilansjournalist, som vi kan kalla Fredrik Krohnman, postar en genomgång på sin blogg av hur en kulturjournalist, som vi kan kalla Ulrika Kärnborg, skrivit en recension som bär ska vi säga besvärande likheter med en tidigare recension, av en person vi kan kalla Olle Svenning. Då är det perfekt läge för Ulrika Kärnborg att lyfta fram att hon minsann fått otrevliga mail, samtidigt som hon i en passus insinuerar att bloggare skulle vara ett upphov till detta hat mot betalda journalister. Båda finns ju på det där ”nätet” gubevars. De gamla mailen har därmed räddat dig undan seriös kritik. Detta kan du hävda med obefläckad självrättfädighet eftersom du självklart numera raderar läsarreaktioner från det ”hatiska” nätet, och därför inte har en aaaning om att ditt plagiat uppmärksammats.
Ska vi kalla det Härskartekniker 2.0?
Kvintus
augusti 26, 2008 @ 9:25 f m
Skarpt, dråpligt, välformulerat
Marcus
augusti 26, 2008 @ 11:52 f m
+1
Micko
augusti 26, 2008 @ 1:59 e m
Usch. Jag kan (o)villigt erkänna att jag tar till någon form av ”varför så arg” ibland, trots att man kanske alltid ska gå direkt på vad som argumenteras. Blir mina egna argument angripna under affekt är det nog tyvärr lite lättare att gå på om frenesi och sånt.
Bra att bli påmind om denna fadäs.
Tom
augusti 26, 2008 @ 8:15 e m
Ah, dessa stackare är endast vid Härskartekniker 0.3 alpha.
Man kan i all oskuld till exempel hänvisa till Centrum för Rasism; martyren Kärnborg förlorar fattningen av ett syrligt brev, medan hon själv hänger ut folk i dagstidningen utan pardon och borde kanske därmed ha lite mindre egocentrism och mer empati; men som tröst kan hon mottaga denna signerade volym av Olle Svennings verk; och naturligtvis drivs din motståndare av dolskt hat och konspirationer som får honom att endast se folk som onda.
Arg blir man för övrigt av okunniga åsikter framförda av ytliga postordersintellektuella. Eller motsvarande.
Todorin
augusti 27, 2008 @ 9:56 e m
Jag skulle vilja ha med den okunniges ultimata försvar: Postmodernismen. ”jag har inte fel för vi kan inte vara säkra på något alltså finns inte rätt och fel” och liknande idioti på samma tema.
Mattias Svensson
augusti 27, 2008 @ 10:04 e m
Se inlägget ”Rosenbergs käpphäst”
MoneyPenny
augusti 28, 2008 @ 12:03 f m
några bra tips där!
David
augusti 28, 2008 @ 10:16 f m
Det finns en välbeprövad strategi som flera bloggar på vänsterkanten använder sig av. Det hela går ut på att tillåta ”rätt” kommentarer. Först och främst gäller det att låta en bunt groupies lovorda varje post man skriver. Sedan släpper man även nu och då fram korkade motståndarkommentarer som lätt kan krossas. Saklig kritik godkänns aldrig och lyser därmed med sin frånvaro bland kommentarerna. Som pricken över i:t sparas hot-email och uppenbart rasistiska hatemails som stolt visas upp och associeras med andra motståndare i regelbundna bloggposter.
Det bästa exemplet på detta just nu är världsmästaren i guilt-by-association: Jinge, men även Esbatis blog var under sin storhetstid bra på detta.
Magnus
augusti 28, 2008 @ 4:53 e m
Todorin. Det har jag råkat ut för många gånger efter att med fakta visat något. Då måste man gå in på vetenskapsteori för rent banala saker.
På något sätt känns det som om puckot som kom med kommentaren ändå var smartast. Som om denne läst Mattias råd, typ.
Men ”varför så arg” borde kunna avväpnas genom att man övertygande visar att man inte är det, och då faller väl påståendet tillbaka mot den som fällde det…
Mattias Svensson
augusti 28, 2008 @ 5:11 e m
Fast ibland blir man ju arg, vilket inte betyder att man har fel. När t ex Linda Skugge skrev att Timbro var anhängare av abortförbud och barnaga blev jag arg. Var det fel? Och i vilket fall som helst är det ju föga konstruktivt att debatten går över till att röra någons känslotillstånd. Det är precis som folk som hävdar att de blev ”ledsna” över det ena eller det andra jag skrivit, och nämner detta som om de presenterat något slags argument och som om jag borde vara intresserad.
Nyliberal
augusti 28, 2008 @ 7:01 e m
Många håller på med trix, men vinner något gör de inte.
”When I disagree with a rational man, I let reality be our final arbiter; if I am right, he will learn; if I am wrong, I will; one of us will win, but both will profit.”
– Ayn Rand
Håller förövrigt med David. Jinge och Esbati är experter på att plocka bort kommentarer som visar på brister i deras egna inlägg. Jag bojkottar deras bloggar. Hoppas fler gör likadant.
Jonas
augusti 28, 2008 @ 11:00 e m
Utmärkt, utmärkt!
Martin Kreuger
augusti 29, 2008 @ 9:11 f m
Underbar uppräkning, Mattias! Jag läste med stor behållning.
En ytterligare härskarteknik är att kritisera ett inlägg för vad det INTE handlar om. Jag har till exempel en bekant som gjorde en intressant utredning av de ekonomiska, politiska och mentala klyftorna mellan Malmö och Lund. Hans utredning avfärdades i DN ? för att den saknade genusperspektiv.
Man kan också nämna den teknik som kultureliten just nu tillämpar mot Norberg och Benulic i frågan om Naomi Klein ? silent treatment. Den som har fel låtsas helt enkelt att det inte finns någon debatt. Man samlar alla sina kompisar och kommer överens om gemensam total tystnad.
jojjo
augusti 29, 2008 @ 8:48 e m
Martin/
Jag kommer osökt att tänka på den ”Micke” som hemsöker en del bloggar. En gång försvarade han hedrandet av de där terroristerna som sprängde ett strejkbrytarskepp med att USA stödde kuppen i Chile 🙂
Anna
november 17, 2008 @ 1:01 e m
Hejsan!
Jag heter Anna Bratland och är student på JMG i göteborg. Jag och min partner gör en studie för dagspresskollegiet. Vi tänker ta reda på hur publicister och bloggare förhåller sig till namnpublicering av gärningsmän i bloggosfären. Jag skulle vara så tacksam om jag, över telefon, skulle kunna få intervjua dig och få din syn på detta.
Hoppas så att jag får kontakt med dig och kan få några ord med dig. Vi har tänkt utföra intervjuerna under vecka 49.
Ha det bra!
Med vänliga hälsningar
Anna Bratland
Mattias Svensson
november 17, 2008 @ 3:16 e m
http://www.timbro.se/ShowSpokesperson.aspx?ID=26
David
april 12, 2009 @ 12:17 f m
Jag skulle vilja plocka lite av det du skrivit till det här inlägget:
http://www.detdemokratiskaverktyget.se/2008/12/hrskartekniker.html
Om det är OK.
Mattias Svensson
april 12, 2009 @ 12:59 e m
Varsågod.