Samma gamla folkpartism

Mina komplimanger till Blogge som både orkat lyssna på Jan Björklunds partiledartal, och förtjänstfullt såga det på viktiga punkter. Liberalism var tydligen detsamma som förbud och subventioner när Björklund fick definiera det. Det vill säga ”kravliberalism” är folkpartism. Inte liberalism utan i bästa fall om social(istisk)liberalism, vilket är något helt annat.

Konstaterar att vad jag skrev om folkpartister och ”kravliberalism” 2003 dessvärre stämmer än idag:

”Folkpartiet har förvisso alltid brytt sig. Åtminstone om hur mycket andra dricker. Folkpartiet har alltid ställt krav. På att vi ska dricka mindre. En hel apparat av alkoholransoner, monopol, gränskontroller och myndighetspropaganda blev resultatet.

Nu bryr sig folkpartiet även om vem av mamma och pappa som är hemma med barnen och hur gamla barnen ska vara när ingen förälder längre får vara hemma. De ställer krav på skolbarnens huvudbonader och nytillkomna invånares språkfärdigheter. Vi får samma apparat av politiska direktiv och pekpinnar för att reglera förhållanden av personlig och relationsmässig karaktär, liksom för att avgöra frågor som med fördel avgörs lokalt och frivilligt.

En stat som bryr sig är samma uttryck för tilltron till den politiskt planerade tillvaron som tron att central planering förbättrar produktionen.”