Ja, det var bra skrivet faktiskt, tycker jag. Särskilt som jag själv är en 80-talsnostalgiker och då menar jag främst det tidiga 80-talet. Mest för musiken och vissa upplevelser från min tidiga tonårstid, men också för ett politiskt klimat som var öppet för djärva idéer. Löntgarfonder, Olof Palme, wow liksom!
I min romantiska bild av det tidiga 80-talet fanns det goda från 70-talet – engagemanget och solidariteten – kvar men inte det dåliga, dogmatismen och förnekandet av vårt behov av skönhet. Även Sovjet var på väg i god riktning då vilket man inte kan säga om Ryssland nu. Och det var mer drogfritt i västvärlden då än nu, vill jag tillägga. Frihetsfronten, ecstasy, Stone Roses, arbetslösheten och Carl Bildt var för olika mig tecken på det vackra 80-talets död.
Lustigt att det nu är en nyliberal som försvarar den representativa demokratin mot Wijks bisarra lotteri. Jag glömmer aldrig när Mats Hinze skrev i Nyliberalen ”Hellre en polsk riksdag än en svensk riksdag, men allra helst ingen riksdag alls.”
Jag är oense med Wijk om mycket (bl a ex-Jugoslavien) men jag respekterar honom för att han vågar ha djärva visioner som går längre än återställd a-kassa. Med Virgina Postrels terminologi är väl Erik Wijk teknokrat medan t.ex. Nina Björk är reaktionär. Med Postrels vida definition på teknokrati hamnar jag också där – jag är för teknisk utveckling och en demokratisk kontroll av denna – men jag är en ganska mjuk och snäll teknokrat. Jag fortsätter gärna denna diskussion.
Nej, nu är Ryssland på väg tillbaka till Sovjet, det var helt klart bättre när Sovjet var på väg mot Ryssland, om inte annat så för det övriga Östeuropa. Och eftersom jag till skillnad från Hinze är för en stat så vill jag gärna ha demokratisk, likväl som juridisk kontroll över den. Wijk må vara modig, har bara vag koll på vem det är, men planekonomiartikeln var bara dum och i avsaknad av all konkretion. Snäll teknokrat var fö en rätt kul term.
november 23, 2008 @ 7:30 e m
helt riktigt! det blev share on facebook direkt. 🙂 död åt teknokratin!
november 23, 2008 @ 8:40 e m
Ja, det var bra skrivet faktiskt, tycker jag. Särskilt som jag själv är en 80-talsnostalgiker och då menar jag främst det tidiga 80-talet. Mest för musiken och vissa upplevelser från min tidiga tonårstid, men också för ett politiskt klimat som var öppet för djärva idéer. Löntgarfonder, Olof Palme, wow liksom!
I min romantiska bild av det tidiga 80-talet fanns det goda från 70-talet – engagemanget och solidariteten – kvar men inte det dåliga, dogmatismen och förnekandet av vårt behov av skönhet. Även Sovjet var på väg i god riktning då vilket man inte kan säga om Ryssland nu. Och det var mer drogfritt i västvärlden då än nu, vill jag tillägga. Frihetsfronten, ecstasy, Stone Roses, arbetslösheten och Carl Bildt var för olika mig tecken på det vackra 80-talets död.
Lustigt att det nu är en nyliberal som försvarar den representativa demokratin mot Wijks bisarra lotteri. Jag glömmer aldrig när Mats Hinze skrev i Nyliberalen ”Hellre en polsk riksdag än en svensk riksdag, men allra helst ingen riksdag alls.”
Jag är oense med Wijk om mycket (bl a ex-Jugoslavien) men jag respekterar honom för att han vågar ha djärva visioner som går längre än återställd a-kassa. Med Virgina Postrels terminologi är väl Erik Wijk teknokrat medan t.ex. Nina Björk är reaktionär. Med Postrels vida definition på teknokrati hamnar jag också där – jag är för teknisk utveckling och en demokratisk kontroll av denna – men jag är en ganska mjuk och snäll teknokrat. Jag fortsätter gärna denna diskussion.
november 23, 2008 @ 10:06 e m
Nej, nu är Ryssland på väg tillbaka till Sovjet, det var helt klart bättre när Sovjet var på väg mot Ryssland, om inte annat så för det övriga Östeuropa. Och eftersom jag till skillnad från Hinze är för en stat så vill jag gärna ha demokratisk, likväl som juridisk kontroll över den. Wijk må vara modig, har bara vag koll på vem det är, men planekonomiartikeln var bara dum och i avsaknad av all konkretion. Snäll teknokrat var fö en rätt kul term.