Skaffa ryggrad istället för att jubla över skatter och förbud
Så har regeringen då meddelat att den återigen höjer skatterna på njutningsmedel som alkohol och tobak. Jag undrar vad som egentligen är värst. Att politiken utformas av fanatiker som inte tolererar eller kan se något gott i andras annorlunda livsstilsval och avvägning mellan nöje och risk (annars skulle de inte ha ett ”rökfritt samhälle” som mål eller sätta upp procentsatser för hur mycket mindre de tycker att människomassan Sverige ska dricka i framtiden). Hyckleriet när regeringen hävdar att den straffbeskattar oss för vår egen skull. Eller den totala bristen på verklighetskontakt som får regeringen att bortse ifrån svarta marknader, smuggling och att de med sina restriktioner göder en organiserad brottslighet.
Mest förnedrande är i vilket fall som helst alla dessa rökare som jublar över att ”nu kan jag kanske sluta” när en ny pålaga eller ett nytt förbud ser dagens ljus. De som egentligen är offer för en statlig straffåtgärd ger denna sin sanktion, och uppmuntrar på så vis förmyndarstaten att växa.
Nu tror jag förvisso att de flesta som säger att åtgärder mot deras egna laster är bra egentligen hycklar. De säger vad som förväntas, uttrycker en ”fin” åsikt i offentligheten, fast de hyser en annan värdering privat.
Det är inte så konstigt. Det finns saker vi helst njuter utan att behöva rättfärdiga dem inför andra. Hälsofarliga laster, snuskiga fantasier eller vad det nu kan vara. Det är, och måste vara, helt okej. En fundamental del av varje människas rätt att leva sitt liv för sin egen skull, är att hon inte behöver rättfärdiga sin egen existens inför andra.
Här blir vi som känsligast och sårbarast, vilket alltid utnyttjats av dem som söker makt och kontroll över andra. De lever på att skuld- och skambelägga oskyldiga nöjen. Religionens tabun handlar inte om sällsynta eller extrema situationer, utan tvärtom om saker som återkommande möter oss i vardagen; mat, sex och nöjen. På så vis bekräftas dagligen vem som bestämmer och vem som har att lyda. Sak samma när staten erbjuder sig att ”hjälpa dig” att välja ”rätt” levnadsvanor.
Till dem som ärligen jublar över att staten ”hjälper” er med era laster vill jag bara säga: Skaffa er en ryggrad och ta tag i era problem istället för att lägga dem i händerna på andra. Tycker ni inte om att röka? Sluta då, ingen tvingar er. Kom inte dragandes med myten om ”beroende”. Har två tredjedelar av alla svenskar som rökt regelbundet klarat av att sluta, så klarar du det också. Det kanske inte är enkelt, men sånt är livet och du har själv försatt dig i situationen. Man har ett fritt val även när det är svårt.
Din acceptans för att låta staten lägga ditt liv tillrätta och hjälpa dig med dina karaktärsbrister drabbar alla oss andra. Vi som vill leva våra liv utan pekpinnar från en tvingande överhet. Statens förmynderi tvingas nämligen på alla, inte bara de som vill. Tids nog drabbar det dig också. Nästa gång är det kanske något njutningsmedel du verkligen inte vill vara utan, som någon annan karaktärslös stackare missbrukar, och vill ha statens ”hjälp” att bekämpa och beskatta. Vad ska du säga då?
Tuva Nordlund
september 22, 2007 @ 10:43 f m
Hej vännen
-God Morgon!
Trevlig sida du har….
Kram Tuva
Flavian
september 22, 2007 @ 2:10 e m
Om syftet verkligen vore att få folk att sluta röka borde man höja skatten på ett paket cigarretter oändligt mycket mer.
Det verkliga syftet är snarare att förse staten med pengar och detta kunde man lika gärna säga rakt ut.
Lasse Fäär
september 22, 2007 @ 2:54 e m
Rökare kostar samhället x pengar i form av mer vård. Eftersom vården är betald via skattsedeln (något man kan ha åsikter om, men det är inte inom det här inläggets ramar att diskutera) så innebär det att ickerökare betalar för rökarnas njutning. Därför är det rätt och riktigt att rökare får betala mer i skatt.
Mattias Svensson
september 22, 2007 @ 4:50 e m
Laissez Faire/
Det är två fel i ditt resonemang.
1. Om du inte anser att andras levnadsvanor ska bli din bekostnad, då ska du motsätta dig offentligfinansierad sjukvård (vilket det finns andra och bättre skäl att göra). Det ger dig fortfarade inte rätt att lägga restriktioner på hur andra friska människor lever sina liv.
2. Rökare kostar inte bara ”mer” i form av sjukvård. De kostar betydligt mindre i pensioner och äldrevård eftersom de dör ett antal år tidigare (men i stort sett alltid först efter att de arbetat ett helt liv). De flesta allinkorporerande kalkyler talar för att tobak redan är överbeskattat ur statskostnadsperspektiv (Detta undantaget att denna skatt har en kostnad i sig i form av organiserad brottslighet etc).
Detta perspektiv har i sig sina moraliska sidor. Ponera att pensionsbesparingen i sig är större än den extra sjukvårdskostnaden, hade du då i konsekvensens namn kunnat tänka dig att subventionera tobak, och då särskilt ofiltrerade cigaretter?
Flavian/
Det kommer inte att hjälpa med skatter. Under någon av de ryska tsarerna var straffet för rökning halshuggning. Ändå fanns folk som rökte.
Miss Emelie
september 22, 2007 @ 6:20 e m
jaa, vad skall man säga, Jag har aldrig behövt skaffa en ryggrad, Jag är född med den, å hatar när folk säger vad jag skall göra…
Tom
september 22, 2007 @ 6:51 e m
”Rökare kostar samhället x pengar i form av mer vård. Eftersom vården är betald via skattsedeln (något man kan ha åsikter om, men det är inte inom det här inläggets ramar att diskutera) så innebär det att ickerökare betalar för rökarnas njutning. Därför är det rätt och riktigt att rökare får betala mer i skatt.”
Samma sak borde inom parentes gälla övervikt och korpidrott isåfall. Men denna konsekvens är snarast ett argument för att vård inte ska betalas via skattsedeln.
(En ordinär försäkring hade naturligtvis satt högre premier på dåliga risker, som i detta fall t.ex. rökare.)
Ozjeppe
september 23, 2007 @ 9:16 f m
Skönt att se att du i alla fall inte inkluderar alkohol- & drogberoende i din åsikt om beroenden och vad de innebär… Rökning och oförmågan att sluta ruinerar iaf inte hela ens värld på samma sätt.
Ansåg du dig själv som matberoende när du gick ner i vikt, förresten? Fick du den diagnosen föreslagen av nån?
Håller ändå generellt med i det fria valets fördelar över förbud och tvång… vill man lägga pengar på att förgifta sin kropp trots medvetenhet om konsekvenserna, så kör på!
Lasse Fäär
september 23, 2007 @ 10:04 f m
Tja,
1. Min första utgångspunkt är att vi har skattefinansierad sjukvård. Det är ett odiskutabelt faktum att vi har det, även om vi inte gillar det.
Min andra (underförstådda) utgångspunkt är att den enes frihet inte ska inkräkta på den andres.
Slå ihop de två utgångspunkterna, och voila, högre skatt på tobak.
Om det nu vore så att vården var privatfinansierad, då är det fritt fram för alla att röka, eftersom det inte inkräktar på någon annans frihet.
Ponera en pyroman som finner särskild njutning i att elda pengar. Kör hårt, säger jag, så länge det är hans egna pengar. Samma sak med rökaren. Rök bäst fan du vill, men jag vill inte betala för det.
Det är ju faktiskt rökaren som lägger restriktioner på hur jag lever mitt liv, genom att jag måste betala mer pengar i skatt.
2. Jag har inte hittat någon beräkning som visar att rökning faktiskt ger en positiv samhällsekonomisk effekt. Men om du har en sån länk får du väldigt gärna posta den, jag o en polare har haft funderingar kring om det faktiskt är så.
Nej, jag skulle inte vilja sponsra rökning om det vore så, men det är en rolig tankelek. Det måste finnas fler livsfarliga aktivitet som är positiva för samhället. Det enda jag kommer på på rak arm är motorcykelåkning: en stor del (säger vänner inom vården, har inte hittat siffror) av alla donerade organ kommer från mc-förare. Unga, friska män som dör knall och fall blir utmärkta donatorer. Kommer ni på fler exempel?
Per-Olof Samuelsson
september 23, 2007 @ 10:16 f m
Helt bortsett från att jag gillar att röka har ju staten lyckats göra det till en principsak att fortsätta röka. Att fimpa är att kröka rygg!
Mattias Svensson
september 23, 2007 @ 10:36 f m
Ozjeppe/
Inkluderar och inkluderar. Tobak anses inte sällan tom av heroinister som svårare att sluta med. Bland brukare av vilken drog, eller vilket nöje, som helst, finns en minoritet som utvecklar beroende (vilket således inte har med substansen att göra). Även dessa har dock ett fritt val rörande om de ska fortsätta eller inte (man får inte förväxla fritt val med lätt val vilket ack så många gör), och även de flesta med beroendesymptom kontrollerar i viss mån sitt missbruk.
Jag matberoende? Ja, utan mat dör man. Nej, däremot kan jag i efterhand konstatera att jag åt en hel del som jag förträngde och utvecklade vanor som inte var speciellt bra.
Lasse Fäär/
1. Du kan inte bara ta ett rättighetsövergrepp för givet och låta det ursäkta att du själv vill begå ytterligare sådana. Accepterar du offentlig sjukvård så accepterar du att pröjsa för andras sjukvård, det är hela idén.
2. Kolla i Jacob Sullums ”For Your Own Good: The Anti-Smoking Crusade and the Tyranny of Public Health”. Ska försöka posta en recension här vad det lider.
Mattias Svensson
september 23, 2007 @ 10:43 f m
Lasse Fäär/
Det finns många ”livsfarliga” aktiviteter med positiva effekter för samhället. Entreprenörskap t ex, att riskera familjeekonomi och samhällsställning för en oprövad idé som man råkar tro på. Och titta i statistiken hur ofta det går åt skogen.
Vi har kommit att se på risker som ett entydigt negativt begrepp, som något vi ska undvika, snarare än som ett neutralt begrepp och något vi ska hantera. En intressant tanke i boken jag läser just nu ”The Culture of Fear” av Frank Furedi.
Ozjeppe
september 23, 2007 @ 10:45 f m
Matmissbrukare skulle den korrekta benämnngen ju förstås vara… skamvrån för mig!
Marcus
september 23, 2007 @ 7:32 e m
”Kom inte dragandes med myten om ?beroende?.”
Tja, rent medicinskt/fysiologiskt är nikotin en beroendeframkallande substans. Det har inte med personen att göra och det är definitivt ingen myt.
Det betyder dock inte att jag tycker staten ska lägga sig i det hela ändå. Man har eget ansvar för sina beroenden i vilket fall. Så jag håller med om allt det andra du skriver i inlägget, men för att komma dragandes med en klysha: ”Rätt ska vara rätt”.
Lasse Fäär
september 23, 2007 @ 9:03 e m
Tack för boktipset Mattias, ska kolla upp det!
För övrigt håller jag helt med om postens kontenta: vill man sluta röka, så gör det själv, vänta inte på att överförmyndaren ska säga åt dig.
Mattias Svensson
september 24, 2007 @ 8:45 f m
Marcus/
Du har rätt. Beroende var från början en neutral term som kunde betyda både positiva och negativa saker. Jag kan i denna betydelse säga mig vara beroende av kaffe, eller av regelbundna springturer. På samma sätt kan en rökare se sitt bruk som ett beroende, men inte nödvändigtvis ett problem.
Det jag menar med myten är att beroende skulle vara ett entydigt negativt begrepp konnoterande missbruk och ett tillstånd där personer är ”slavar” under sitt beroende. Denna beskrivning är såvitt jag kunnat konstatera en myt, även för dem som lider svårt under ett missbruk. Långtifrån alla blir beroende oavsett drog och oavsett om man blir det eller inte så kan man sluta.