Skaffa ryggrad istället för att jubla över skatter och förbud

Så har regeringen då meddelat att den återigen höjer skatterna på njutningsmedel som alkohol och tobak. Jag undrar vad som egentligen är värst. Att politiken utformas av fanatiker som inte tolererar eller kan se något gott i andras annorlunda livsstilsval och avvägning mellan nöje och risk (annars skulle de inte ha ett ”rökfritt samhälle” som mål eller sätta upp procentsatser för hur mycket mindre de tycker att människomassan Sverige ska dricka i framtiden). Hyckleriet när regeringen hävdar att den straffbeskattar oss för vår egen skull. Eller den totala bristen på verklighetskontakt som får regeringen att bortse ifrån svarta marknader, smuggling och att de med sina restriktioner göder en organiserad brottslighet.

Mest förnedrande är i vilket fall som helst alla dessa rökare som jublar över att ”nu kan jag kanske sluta” när en ny pålaga eller ett nytt förbud ser dagens ljus. De som egentligen är offer för en statlig straffåtgärd ger denna sin sanktion, och uppmuntrar på så vis förmyndarstaten att växa.

Nu tror jag förvisso att de flesta som säger att åtgärder mot deras egna laster är bra egentligen hycklar. De säger vad som förväntas, uttrycker en ”fin” åsikt i offentligheten, fast de hyser en annan värdering privat.

Det är inte så konstigt. Det finns saker vi helst njuter utan att behöva rättfärdiga dem inför andra. Hälsofarliga laster, snuskiga fantasier eller vad det nu kan vara. Det är, och måste vara, helt okej. En fundamental del av varje människas rätt att leva sitt liv för sin egen skull, är att hon inte behöver rättfärdiga sin egen existens inför andra.

Här blir vi som känsligast och sårbarast, vilket alltid utnyttjats av dem som söker makt och kontroll över andra. De lever på att skuld- och skambelägga oskyldiga nöjen. Religionens tabun handlar inte om sällsynta eller extrema situationer, utan tvärtom om saker som återkommande möter oss i vardagen; mat, sex och nöjen. På så vis bekräftas dagligen vem som bestämmer och vem som har att lyda. Sak samma när staten erbjuder sig att ”hjälpa dig” att välja ”rätt” levnadsvanor.

Till dem som ärligen jublar över att staten ”hjälper” er med era laster vill jag bara säga: Skaffa er en ryggrad och ta tag i era problem istället för att lägga dem i händerna på andra. Tycker ni inte om att röka? Sluta då, ingen tvingar er. Kom inte dragandes med myten om ”beroende”. Har två tredjedelar av alla svenskar som rökt regelbundet klarat av att sluta, så klarar du det också. Det kanske inte är enkelt, men sånt är livet och du har själv försatt dig i situationen. Man har ett fritt val även när det är svårt.

Din acceptans för att låta staten lägga ditt liv tillrätta och hjälpa dig med dina karaktärsbrister drabbar alla oss andra. Vi som vill leva våra liv utan pekpinnar från en tvingande överhet. Statens förmynderi tvingas nämligen på alla, inte bara de som vill. Tids nog drabbar det dig också. Nästa gång är det kanske något njutningsmedel du verkligen inte vill vara utan, som någon annan karaktärslös stackare missbrukar, och vill ha statens ”hjälp” att bekämpa och beskatta. Vad ska du säga då?