Socialiserad debatt
Välkommen till Sverige. Här bedrivs politisk debatt mellan generaldirektören för en propagandamyndighet och verkställande direktören för ett statligt monopol som också bedriver politisk propaganda i mångmiljonklassen.
Statens tentakler träter om Systembolaget ska vara paternalism light, där monopolet faktiskt behagar har öppet emellanåt och personalen är vänlig, eller mera enligt den gamla DDR-linjen där folk köade och hunsades. Ska vi ha ett påträngande propagandistiskt men ändå småtrevligt monopol, eller ett riktigt elakt? Med en sådan debatt tar statsmakten ett fast grepp om den för de statsunderstödda debattörerna gemensamma utgångspunkten: att förneka medborgarna valfrihet och eget ansvar över de enklaste nöjen. Inte konstigt att själva debatten då förs genom att staten pratar med sig själv.
”SM i förmynderi” skriver Johan Pettersson klarsynt. Men det är också frågan vad som händer med demokratin när makten över opinionsbildningen ligger hos statsapparaten, och medborgarnas roll reducerats till att som statister tvingas finansiera hela spektaklet.
JohanH
april 24, 2008 @ 11:39 f m
Det är väldigt lätt att hålla med i din kritik av det absurda i situationen. Men som generell kritik av ”statlig opinionsbildning” tycker jag inte det håller. Framför allt inte talet om att ” medborgarnas roll reducerats till att som statister tvingas finansiera hela spektaklet”. Vilket är nonsens ? alla har ju rätt att tycka.
Det blir någonslags 50-talskänsla över det hela om man tror att all politisk opinionsbildning är helt skild från myndighetsutövningen , som sedan snällt med mössan i handen göra vad politikerna säger. Det funkar ju inte så heller. Vi lever i informationsåldern nu och opinionsbildning (och information) är samhällets centrala process. Att skicka ut myndigheter (med förhoppningsvis viktiga uppdrag) i denna soppa utan rätten att informera eller driva en linje blir ju absurt och antagligen kontraproduktivt. Det går inte heller längre att skilja på ”ren” information och vad som är opinionsbildning.
Det demokratiska med informationssamhället är ju snarare att alla har en röst som de får uttrycka efter bästa förmåga. Medborgare, politiker, företag, myndigheter, media. Om man ropar efter att sätta munkavle på en av dessa aktörer (bara för att man inte gillar deras verksamhet) visar man bara att man inte fattar poängen med informationssamhället.
Visst är det ”fusk” att de får använda skattemedel i sin opinionsbildning, men det är något man får ta om man accepterar att vi lever i en blandekonomi i informationssamhället. Möt dem istället med blanka vapen i debatt, istället för att gnälla över att de alls argumenterar. Är dina (våra) argument starkare så vinner de ändå.
jokkoschmokko
april 25, 2008 @ 1:02 f m
Jovisst, Johan, du har ju en poäng i det du säger om informationssamhället och att belägga dessa aktörer med total munkavle är ju inte helt rimligt, agreed. Men samtidigt, Mattias själv och många med honom är med och betalar skattekronor för att en myndighet ska motarbeta hans intressen. Och antagligen (antagligen för att jag inte har några bra exempel på rak arm) så krävs långt mindre än att en majoritet av befolkningen sympatiserar med åsikterna för att en myndighet eller annan statlig verksamhet med skattepengar ska bedriva opinionsbilding tvärs emot folkets åsikter. Någonting måste ju vara snett i det, eller hur? Martin Borgs har ju gjort flera intressanta inslag om hur staten spenderar medborgarnas pengar på att läxa upp dem om sådant de inte vill läxas upp om (som exempelvis föräldrapenningen).
peace
Marcus
april 25, 2008 @ 1:09 f m
Var är alla kommu.. *host* förlåt, jag menar historiker och statsvetare som protesterade mot FFLH och statlig propaganda när man behöver dem?
Nils
april 25, 2008 @ 10:48 f m
Är det inte uppenbart att en myndighet som har pengar över till reklam och propagandakampanjer, med enda syftet att framhäva sitt eget existensberättigande, har alldeles för stora budgetanslag?
Nils
april 25, 2008 @ 4:08 e m
Johan,
Tycker inte din dogmatiska argumentation om ”modern demokrati” och ”informationssamhälle” håller.
Vad är det egentligen för fel med munkavle på myndigheter?
Som liberal tycker jag antalet legitima myndigheter kan räknas på ena handens fingrar och att dessa enbart ska ägna sig åt blind (och stum) tillämpning av en minimal uppsättning lagar och regler. De ska absolut inte vara ”aktörer” med egna agendor.
Linus Myrbäck
april 25, 2008 @ 5:40 e m
Men Johan
Du verkar inte förstå implikationerna och allvaret i att man har en statligt finansierad opinionsbildning. Det finns legitima statliga funktioner och myndigheter, som givetvis skall kunna informera om sin verksamhet och hur man som medborgare skall bära sig åt för att nyttja deras ”tjänster” etc. Men när ett statligt monopol eller myndighet bedriver opinion (brukar benämnas propaganda), så är det en farlig kombination av statens våldsmonopol (som tar dina pengar) och opinionsbildning. I slutänadan av det scenariot ligger den absoluta propagandistiska diktaturen, där staten i princip hindrar dig att bedriva någon som helst vettig opinionsbildning genom att du inte har resurser för detta när staten har tagit sitt och samtidigt kan satsa ohejdade resrser för att propagera för sina egna åsikter. Den här kombinationen ser vi i alla diktaturer, för att på det viset undertrycka de åsikter som inte passar den styrande nomenklaturan.
Därför skall det vara en princip att myndigheter inte får bedriva opinionsbildning. Demokratisk opinionsbildning sker nerifrån folket och upp, inte ovanifrån och ner.
Galna kocken
april 25, 2008 @ 7:38 e m
Systembolaget hit eller dit? Privat eller statlig försäljning?
Staten kommer alltid att lägga sig i på något sätt ändå genom regler, skatter m.m.
Resten är bara en illusion.
Kostnaden för alkoholkonsumtionen ska i slutändan betalas ändå. Frågan är bara vem som ska betala?
Mattias Svensson
april 25, 2008 @ 8:42 e m
Kocken. Ingen defaitism i baren, tack. Staten ska tuktas och har ju fått ge med sig i perioder. Och vad gäller kostnaderna: Vad sägs om jag betalar min öl och du din? (Om vi ses ska jag gärna bjuda på ett glas, men som princip menar jag.)